SN74LS629N

Jag är ju bara rookie på det här, men visst är SN74LS629N en dubbel VCO?

Hur kommer det sig att jag inte stött på den förr i nå'n synt? Räknas det som nå'n sneaklösning eller kom den vid en tid då digitaljox var tuffare? Man blir ju nyfiken. :)

[QUOTE=dannes;3300650]Den jobbar i frekvensområden från 0.9MHz - 12MHz.[/QUOTE]

Mina öron klarar upp till 13-15 KHz nuförtiden, då blir det inte mycket att lyssna på. :)
Om man inte dividerar ner den en massa förstås. ;)

Jag såg det där, men fattade det som neddividerbart. Den sitter i min nya Anode Sting och då blev jag nyfiken. Men som blåsinstrumentoscillator är den ju rimlig i det frekvensområdet. Dock läste jag nånstans 1000-25000 Hz... så lite dimmigt ändå.

Kör två som är stämda några hundra Herz från varandra, mixa och filtera .... Nähä, inte det.

Men hur fungerar VCOn i CD4046? Ser att man använder den emellanåt om än lite oortodoxt.

Aha, då får man alltså gräva mer för att säkert fatta hur den är byggd. Två prommar och en shitload med shiftregister samt det faktum att det låter väldigt DCOigt fick mig som sagt nyfiken.

Bonus: Det står suboscillator på panelen, men det är två olika oscillatorer. Knasigt!

När vi syntnördar hör ordet "VCO" så tornar visioner av en fix och färdig oscillator med väl kalibrerade exponentiella eller i varje fall linjära ingångar upp sig, med perfekt skalning och temperaturkompensering. Det enda chip som möter det är CEM 3340 (numera i flera olika inkarnationer).

74LS124, 74LS324, 74LS629 i den här tråden, CD 4046, NE 566, ICL 8038, t o m CV-ingången på en klassisk NE 555 ... de har alla ambitionen att vara VCO:er, och det är de såtillvida att de är spänningsstyrda oscillatorer. Men sen brukar likheterna med CEM 3340 fort falla från. De flesta har något som liknar linjär styrning, men enbart över ett fåtal oktaver, och linjäriteten ur musikalisk synvinkel är urusel. Det finns de som med lite trix (= en del tanke och en del externa komponenter) trots allt lyckas få till användbara synt-VCO:er med vissa av dessa kretsar. T ex har 8038 en trevlig triangel-till-sinusomvandlare som kan vara användbar.

Poängen med de här VCO:erna är att använda dem i någon slags reglerloop (speciellt 4046 är ju en komplett PLL) där den exakta styrkruvan hos VCO:n inte är kritisk, eftersom loopen reglerar in sig tills utfrekvensen får något specat förhållande till en viss insignal (infrekvensen hos en PLL). Men de är inte egentligen tänkta att användas i "open loop mode" som en syntoscillator används, dvs med ett väl kalibrerat frekvensbeteende utgående från en styrspänning.

Jag har lite erfarenhet av att använda 74LS124 som masteroscillatorer till divide-down-kretsar i min polysynt [url=http://butoba.net/homepage/mimia.html]MiMi-a[/url], med en centerfrekvens på 1 MHz. Tanken var att få ett mer analogt beteende till oscillatorna genom att trots digital nerdelning av frekvensen modulera masteroscillatorerna analogt. Det funkar ... sådär. Kontrollområdet är knappt två oktaver, temperaturstabiliteten är inte glimrande, och de individuella kretsarna har också individuella styrkurvor. Till vibrato funkar det ok, och det är kanske en liten fördel att de olika oscillatorerna får lite olika vibratomängd. Att benda några halvtoner med en envelope blir lite sämre, då man tydligt hör hur de olika rösterna beter sig olika. Vilket i och för sig återigen kan vara en fördel utnyttjad på rätt sätt, men kanske inte riktigt är det beteendet man skulle vilja ha egentligen. Pitchbend är inte att tänka på, då stämmer allt ur sig när man bendar, så jag gör pitchbend digitalt. Jag behöver också ha autotune för att ta hand om stabiliteten - vilket återigen är lite charmigt och anknyter till helt analoga oscillatorer.

Sen är ju 74LS324 eller 74LS7629 här i tråden förbättrade varianter, men jag tvivlar på att de är så mycket bättre så att de helt kommer runt de äldre varianternas nackdeler i musikaliska sammanhang.

F ö vet jag inte om man måste köra de här TTL-kretsarna i MHz-området. Specarna i databladet utgår från att man har en timingkondensator på sådär 50 pF, går man upp i kapacitans så kommer frekvensen ner. Jag tror vad databladen vill visa är hur hög frekvens som kretsarna klarar; går man ner i kapacitans så kommer andra (strö-)kapacitanser i konstruktionen att överväga och det blir svårt att förutse frekvensen.

+ på ricards post. Som vanligt.

Den enda av de ovan nämnda kretsarna som är användbara enligt min erfarenhet är 4046. Den är bra som HF-klocka att dela ner. Anledningen är väl att den måste vara tillräckligt linjär för att fungera i sin PLL-funktion. Den är dock olika bra (linjär) beroende på tillverkare!

[ATTACH=CONFIG]85376[/ATTACH]

Har du någon allmän känsla för hur linjär den är och över hur många oktaver? I schemat i ditt inlägg så sitter det ju en exponentialomvandlare på den så det känns som det borde vara över ganska många oktaver för att det skall vara lönt? (Nu handlar det ju om en brusgenerator här, så pitchtrackingen i sig behöver ju kanske inte vara så fantastisk i den applikationen).