onathanj
2017-02-19, 21:20
DSI Ob-6 rec.
Jag har valt att dela in recensionen i tre delar: prolog, recension och epilog. Detta för att underlätta för läsaren såväl som för undertecknad, då jag skrev prologen innan jag fick Ob:n, recensionen under de första veckorna och epilogen nu efter haft synthen i drygt två månader.
Prolog
Även om jag växt upp i en tid då analoga synthar stod för mycket av musiken som spelades på radion så är det i efterhand, rätt nyligen faktiskt, som mitt intresse för dessa uppstått. Jag har bara ägt en analog synth tidigare - en Prophet 08 som jag inte riktigt kom överens med. Jag tror det var filtret samt att jag aldrig fick till något snabbt arbetssätt med den som gjorde att jag inte gillade den så mycket.
När jag först lyssnade på Ob-6:an kände jag direkt att det är soundet jag älskat sedan åttiotalet, samtidigt som jag tror det kan passa väldigt bra i moderna produktioner också. Jag har lyssnat på tusentals youtubevideos av diverse synthar. Prövat en drös också, men aldrig har mer än högst 20% av ljuden från någon synth låtit bra i mina öron. I de videos jag lyssnat på från Ob-6:an var säkert 60-70 % av ljuden kanonbra. Men, bara fyra oktaver klav. och högt pris avskräckte. Jag slutade tom drömma, tills att jag såg Sonic States recension och inte kunde värja mig. Så jag sålde Propheten, lade in en beställning från emusic och bad en tyst bön om att jag inte skulle bli besviken.
Recensionen
Med så otroligt stora förväntningar var det med stor nervositet jag öppnade kartongen och försiktigt tog ur dyrgripen. 25 tusen är riktigt mycket pengar för mig - speciellt när jag har en sambo som tycker att badrumsrenovering är ett bättre sätt att lägga en dryg månadslön på.
Byggkvalitet och arkitektur:
Jag kunde snabbt konstatera att det är ett gediget bygge. Pottarna känns stabila och är riktigt trevliga att vrida på. Knapparna är minst lika bra - trots att de är av plast. De lyser när de är ”nertryckta” med ett tydligt rött sken som matchar de minst sagt fantastiska displayerna, som är 6 stycken till antalet och bekräftar att det är en tidsmaskin Dave & Tom haft i åtanke när de designat Ob-6:an. Displayerna visar, med en sann retrokänsla, tydligt den info du inte får av rattarna. Mest kikar jag på effektdelen, som består av fyra små displayer med tillhörande rattar. Det är otroligt intuitivt och lättöverskådligt att se vad man gör och ibland tar det bara några sekunder att ställa in effekten som man vill ha den. Den stora displayen visar matchnummer - som med andra ord inte säger mig någonting. Dock har jag gjort ett schema i pappersform där jag översätter patchnumrerna till patchnamn och även har med info om patchen. Denna ”stora” display visar även ”global settings”, som styrs av de stora knapparna som finns ovanför klaviaturen till höger. När man byter patch använder man dessa, och att göra det - förutsatt man byter ental - är grymt smidigt och går på nolltid. Kika här, så får ni se när någon som KAN spela använder det live:
https://www.youtube.com/watch?v=S6GG7V7oGoQ
För att undvika att detta blir en roman tar jag bara kort om upplägget med rattarna (det blev det ändå;-). Det är en ratt för varje funktion och är så genomtänkt och lättförståeligt som det bara går. Performance-relaterade reglage och knappar längst till höger ovanför mod- och pitchwheel. Portamento och unison finns också nära klaviaturen vilket är perfekt om man har båda händerna på klav kan man nå hold- eller unisonknappen. Allt som har att göra med själva ljuddesignen att göra finns i vertikala eller horisontala rader och är väldigt lättöverskådliga och simpla att förstå sig på. Arpeggio - och sequencerdelen är simpla men mycket smidiga.
Klaviaturen är helt underbar: när man lägger fingrarna så är motståndet mjukare och mer responsivt än någon annan klav jag prövat. Aftertouch har jag aldrig gillat på någon klav utan skulle vilja ha ett par centimeter att mjukt kunna trycka ner tangenterna - och tyvärr är det inget undantag här heller. Men det finns fyra olika AT-val, och jag fann en som inte var lika snabb som standardinställningen. Pitchbend och modwheel är standard och känns bra. P-bend går dock bara upp till en oktav - två hade varit önskvärt för att smidigt göra risers, men det går förstås att göra med hjälp av x-mod och lfo:n också.
In och utgångar är rätt standard. Jag förstår dock inte varför utgångarna här (och oftast på synthar) är obalancerade. För 25 tusen borde man få balanserade tycker jag. Jag fick inte midi med Logic att fungera perfekt med usb, och efter att ha hört mig för så rekommenderade en annan användare att köra med traditionella midikablar - ett litet minus för tillverkaren som faktiskt uppfunnit MIDI. Hur bra synthen kommunicerar med Logic får jag återkomma till när jag haft den längre.
Funktioner och användning
Ob-6 har 2 vco per röst plus en suboscillator i form av square en oktav lägre (vill jag minnas). Vco 1 och 2 är steglösa och kan moduleras via div källor, från sågtand, till fyrkant, samt PWM. Hard sync till vco 2, som även har en triangel-oscillator utöver såg och fyrkant.
Filterna är 2 pole lågpass, notch och högpass, samt ett bandpass-filter. Då de tre första filterna kan precis som oscillatorerna steglöst svepas mellan varandra kan man med lätthet få till filter som är någonstans mitt emellan lågpass eller notch, notch eller högpass. Eller modulera mellan alla tre. Möjligheterna detta innebär är enorma, och då filterna verkligen är i en klass för sig finns ”the sweet-spots” överallt. En finjustering på cutoffen kan göra mycket för att ändra ljudets karaktär. Det finns även en separat knapp för bandpass, men då kan inte de andra filtertyperna användas samtidigt.
Enveloperna är riktigt kvicka och här kunde jag inte önska något mer. Både filter- och amp-enveloperna är bipolära, så det öppnar upp mycket modulationsmöjligheter.
Ob-6:an har 6 röster, som faktiskt räcker längre än vad jag förväntade mig: i sequensern kan man spela in allt från enstaka noter till 6-noters ackord, och håller man sig till bas och en ters så kan man sedan spela ovanpå detta när man spelar upp från sequensern, som har 64 steg. Det dubbla hade varit att önska, då åtminstone jag inte vill ha för bråttom med progressionen. Sequensern är ett grymt bra sätt att spela in små låtidéer med. Du väljer sedan i arpeggiatordelen om sequensen ska spela upp i en halv till en 32 dels takt, och tempot styrs också i arp-delen, 30-250 bpm. Arpeggioatorn är som de flesta: upp till tre oktaver och upp/ner/upp+ner/slumpvis samt ackordsfölje.
Det finns vanlig unison men håller man ner unison-knappen memorerar synthen de ackord man tar, upp till sex noter förstås. Detta är effektivt om man vill göra lite klassiska house-chords, men genom att bara hålla nere två eller tre oktaver blir det användbart till att feta till vanliga polyfonin. Sedan detunar man oscillatorerna och ökar stereo pan (separat ratt som sänder varje röst separat åt höger och vänster) och så kan du göra lead som verkligen sticker ut.
Modulationsmöjligheterna är inte så många som på många andra synthar - åtminstone inte synthar med dco:s. Nu ligger Ob-6:ans fokus på direktåtkomst och intuitiv arkitektur, men det finns ändå tillräckligt med modulationsmöjligheter för att göra rätt komplexa ljud, vilket många presets också visar.
Lfo:n har de vanliga cyklerna samt random och en dold noise som man kommer åt genom att ha random-vågformen och samtidigt maximum frekvens. Den går ända upp till 500 hz, så det går att modulera vco:erna på maxfrekvens och därigenom få distorsion, men det låter mest lo-fi om du frågar mig. Destinationer är pwm, amp, filter freq, filter type samt vco 1 & 2. Synk till intern eller extern klocka.
X-mod kallas mod-matrixen. Källor är filter env. och osc. 2. Destinationer är filter freq och mode+ norm till bandpass, osc. 1, pwm & shape för osc. 1. Att det inte går att styra vågformen för osc. 2 här är det jag direkt har känt att jag saknar. Sen hade jag förstås föredragit en andra lfo som källa istället för osc. 2, som kan låta rätt ”hackig” när den exempelvis moduleror pwm.
Effekterna kan synkas till denna klocka, eller till extern källa. Som tidigare nämnt är effekterna grymt snabbjobbade. De är indelade i en A- och en B-del och kan användas samtidigt. Genom att hålla nere effektknappen (som sätter på eller stänger av dem) kommer man åt en analog distortion. Denna kan man endast ställa in mängd (0-127 om jag minns rätt - du vill nog inte komma upp över hundra såvida du inte spelar dödsmetalsynth). Håller man sig under 30 så brusar inte distorsionen så hörbart. Låter underbart!
De digitala effekter som finns är en chorus, två flanger tre phaser, en ringmod samt hall, room, plate, och spring reverb. Det finns två delay, digital samt ett bucket bregade delay som är nytt för mig men som tydligen användes mycket på åttiotalet. Delayet nersamplar utgående signal och kan ge väldigt expressiva resultat. Jag trodde det skulle det låta kasst och digitalt, vilket det kan göra, men använder man det försiktigt, speciellt på ljud med snabb attack och release så blir det ofta kraftiga åttiotalsvibbar. Ringmod är som bekant effektivt till metalliska klanger och ger trevliga klanger som kan låta digitala eller analoga. Kombinera ringmod med vco 2 som modulator så får man lätt till intressanta fm-ljud.
Vill man få effektdelen låta dåligt här måste man dra på ringmodulatorn ordentligt, inte ha delayen i synk, eller använder man reverben, som i mina öron inte låter bra.
Här är ett litet sequencer-test jag gjorde i början:
https://soundcloud.com/no-resemblance/ob-6-first-seq-tweak/s-9GM7g
[B]Kom till saken, hur låter den?
Alla som läst lite om Ob-6:an eller lyssnat på demos vet att den verkligen låter Oberheim. Huruvida den låter mer som OBX, OBX-A eller OB8, eller kan återskapa Rushs ”Tom Sawer sweep” till 100% överlåter jag till de med obegränsad fritid att kivas om. Jag har spelat på en del klassiker, men aldrig någon Oberheim så jag har ingen aning och bryr mig inte. Men jag har alltid älskat Oberheimljudet så självklart låter Ob-6:an som en dröm. Av de få klassiker jag testat (Jupiter 8, Minimoog, Andromeda, Prophet 08 och Polysix) och digitala favoriter Waldorf Blofeld & Virus KC så spelar denna ljudmässigt i en helt annan liga. Kanske är det för att man hittar sweet spots så otroligt lätt. Det räcker ofta att vrida ner filtret från notch mot lowpass lite för att bli av med lite fräs i toppregistret för att ett hårt ljud ska förvandlas till något mjukt och följsamt. Just det där typiska SEM-fräset gillar inte jag alltid, utan använder ofta faktiskt lowpass men drar upp cutoff och resonans och får ofta ett mer musikaliskt och harmoniskt ljud i MINA öron. Samtidigt är filtret så mångsidigt och notch går att göra mycket sköna ljud - både de som fräser och inte fräser. Jag har bara skrapat på ytan av vad som är möjligt här.
Effekterna är mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig med reverben undantagna.
Ob-6 låter ofta fantastiskt bra utan effekter, men jag är väldigt glad att de finns där för det ökar de kreativa möjligheterna oerhört. Vill man köra 100% analogt, så går det även att få fram en phasereffekt, genom att använda notch-filtret, cutoff 50% och låta en sine lfo långsamt svepa cutoffen. Tyvärr så innebär ju detta att en del andra modulationsmöjligheter försvinner, så jag använder hellre phasereffekten. Jag tycker den låter lika bra och jag kan dessutom skruva till den precis som jag vill. Att kunna modulera effekterna som Prophet 08 Rev. 2 hade varit grymt.
Presetsen visade sig vara bättre än vad jag väntat mig. Nu är jag inte, och förmodligen inte majoriteten av de som köper en Ob-6:a, ute efter att primärt använda presetsen. Men då endast 500 av 1000 presets kan skrivas över känns det ändå viktigt att de håller hög klass. Men vad många av de mindre bra ljuden visar är bredden, eller att trots de begränsade modulationsmöjligheterna så går det att göra rätt komplexa ljud. Nu har jag visserligen bara lyssnat på drygt 300 av dem.
Här är några låtar som är utanför mina musikaliska genrer men som visar en annan sida av Ob-6:an.
https://bodyinthethames.bandcamp.com/album/wasted-journeys-ep
Epiolog
Efter att ha haft synthen drygt två månader nu så tänkte jag försöka ge en lite mindre partisk och sammmanfattad syn på Ob-6:an: den är bäst i vårt kända universum.
Nej, men allvarligt så är jag minst lika entusiastisk nu som när jag först fick hem synthen. Jag börjar experimentera mer och tycker nog att modulationsmöjligheterna bjuder på fler möjligheter än vad jag ansåg för bara några veckor sedan.
Ob-6:an enligt vissa inte lika mångsidig som sin bror Prophet 6. Detta kan mycket väl stämma, men då de har väldigt lika modulationsmöjligheter (om jag inte missat något) så tror jag mest det handlar om att Ob-6:an SEM-filter är så karakteristiskt och lättigenkänligt att man ofta direkt kan gissa vilka ljud som kommer ifrån Ob-6:an, medan Propheten är lättare att blanda ihop med andra välljudande analogsynthar.
Hursomhelst så har jag i alla fall mycket kvar att utforska och tror att de modulationsmöjligheter som finns är tillräckliga för att skapa ett rätt brett sortiment av ljud. Det är nog inte en synth som kommer täcka samtliga behov även om den är fantastisk på allt från lead, bas till pad och fx. Men filtret är så karakteristiskt att soundet (åtminstone ofta) blir Oberheim-aktigt och jag kommer inte vilja att alla mina ljud hamnar i den ”kategorin”.
För mig är 25 tusen kronor väldigt mycket pengar och jag var väldigt nervös att den inte skulle leva upp till de skyhöga förväntningar jag hade. Nu när jag i lugn och ro haft tid att utforska och reflektera kan jag lyckligtvis och ärligt säga att den överträffat förväntningarna på många punkter. Utifrån mina önskemål - en extremt välljudande, one-knob-per-function och performance-orienterad modern analogsynth - så finns det egentligen endast två saker till att önska: en oktav till och ytterligare en riktig lfo.
Jag kan med gott samvete rekommendera denna till alla med liknande önskemål på en premium-synth som jag har. Gillar man att pilla med många olika maskiner så är det svårt att motivera Ob-6:an om man inte har väldigt mycket pengar och vill skaffa sig flera maskiner. Fem Minilogue- liknande synthar för samma pris som Ob-6:an är kanske en konstig jämförelse - men inte obefogad. Mitt val hade här varit enkelt, medan jag har full förståelse för de som väljer flera då en bredare ljudpalett därmed erbjuds. Jag tror att byggkvalitén och den snabbjobbade panelen kommer att placera Ob-6:an i ett fack bland de stora klassiker-syntharna. Vare sig det blir så eller inte, så har jag hittat en synth jag aldrig kan tänka mig att sälja.
Minus:
Bara fyra oktaver - inget annat än tragiskt
Endast en vanlig lfo
Att 500 presets är låsta är ett stort minus och för mig obegripligt
Reverben låter inte bra
Så välljudande och inspirerande att den lätt kan sätta en ny standard hos ägaren - som kommer göra det svårt att hitta något annat i samma liga;-)
Plus:
Ljudet - filtret är lika välljudande som mångsidigt - oscillatorer + subosc. likaså.
Otroligt snabbjobbad med en ratt per funktion och överskådlig/genomtänkt panel
Sequensern är jättebra till att snabbt spela in enkla idéer
Rattar och byggkvalitet är på topp
Responsiva och precisa envelopes - dessutom bipolära
Riktigt bra effekter. Speciellt den analoga disten.
Ett riktigt instrument - härlig klaviatur och massor med bra performance-funktioner
Som avslutning på recensionen har jag två låtar jag gjort med Ob-6:an. Den första gjorde jag nästan direkt efter jag fått hem synthen. Jag hade ingen tanke alls vad det skulle bli utan bara gjorde en låt med mjukissynthar. När jag sedan skulle ersätta varje ljud med Ob-:an gick det inte direkt så fort som jag hoppats på - att försöka få en inte alltför splittrad ljudbild av en ny synth var inte så lätt trots Ob-6:an är otroligt lättarbetad. Jag ville främst hålla mig borta från presets, och slutresultatet blev sisådär.
Props till alla som enbart kör hårdvara. Vilket jobb att finna/ratta till nya liknande ljuds och sedan spela in varenda kanal för sig efter att ha gjort låten med mjukvara först;-)
Låtarna fungerar ej i Safari (de få youtube-filmer jag lagt upp har aldrig fungerat där av någon anledning;-)
http://www.youtube.com/watch?v=6ran2m-V3mw
[B]Andra låten gjorde jag på knappt två timmar + lika länge att skruva till och spela in ljuden från Ob-6:an. Vilken enorm tidsskillnad mot första låten! Tanken var en lite med modern/futuristisk retroljudbild, för att visa Ob-6:ans bredd. Det gick bättre nu men jag tycker inte att jag lyckas göra synthen rättvisa. Än så länge låter den som mest magisk när jag bara sitter och spelar för mig själv;-).
http://www.youtube.com/watch?v=VDHkj4aosDA&t=1s
Jag har valt att dela in recensionen i tre delar: prolog, recension och epilog. Detta för att underlätta för läsaren såväl som för undertecknad, då jag skrev prologen innan jag fick Ob:n, recensionen under de första veckorna och epilogen nu efter haft synthen i drygt två månader.
Prolog
Även om jag växt upp i en tid då analoga synthar stod för mycket av musiken som spelades på radion så är det i efterhand, rätt nyligen faktiskt, som mitt intresse för dessa uppstått. Jag har bara ägt en analog synth tidigare - en Prophet 08 som jag inte riktigt kom överens med. Jag tror det var filtret samt att jag aldrig fick till något snabbt arbetssätt med den som gjorde att jag inte gillade den så mycket.
När jag först lyssnade på Ob-6:an kände jag direkt att det är soundet jag älskat sedan åttiotalet, samtidigt som jag tror det kan passa väldigt bra i moderna produktioner också. Jag har lyssnat på tusentals youtubevideos av diverse synthar. Prövat en drös också, men aldrig har mer än högst 20% av ljuden från någon synth låtit bra i mina öron. I de videos jag lyssnat på från Ob-6:an var säkert 60-70 % av ljuden kanonbra. Men, bara fyra oktaver klav. och högt pris avskräckte. Jag slutade tom drömma, tills att jag såg Sonic States recension och inte kunde värja mig. Så jag sålde Propheten, lade in en beställning från emusic och bad en tyst bön om att jag inte skulle bli besviken.
Recensionen
Med så otroligt stora förväntningar var det med stor nervositet jag öppnade kartongen och försiktigt tog ur dyrgripen. 25 tusen är riktigt mycket pengar för mig - speciellt när jag har en sambo som tycker att badrumsrenovering är ett bättre sätt att lägga en dryg månadslön på.
Byggkvalitet och arkitektur:
Jag kunde snabbt konstatera att det är ett gediget bygge. Pottarna känns stabila och är riktigt trevliga att vrida på. Knapparna är minst lika bra - trots att de är av plast. De lyser när de är ”nertryckta” med ett tydligt rött sken som matchar de minst sagt fantastiska displayerna, som är 6 stycken till antalet och bekräftar att det är en tidsmaskin Dave & Tom haft i åtanke när de designat Ob-6:an. Displayerna visar, med en sann retrokänsla, tydligt den info du inte får av rattarna. Mest kikar jag på effektdelen, som består av fyra små displayer med tillhörande rattar. Det är otroligt intuitivt och lättöverskådligt att se vad man gör och ibland tar det bara några sekunder att ställa in effekten som man vill ha den. Den stora displayen visar matchnummer - som med andra ord inte säger mig någonting. Dock har jag gjort ett schema i pappersform där jag översätter patchnumrerna till patchnamn och även har med info om patchen. Denna ”stora” display visar även ”global settings”, som styrs av de stora knapparna som finns ovanför klaviaturen till höger. När man byter patch använder man dessa, och att göra det - förutsatt man byter ental - är grymt smidigt och går på nolltid. Kika här, så får ni se när någon som KAN spela använder det live:
https://www.youtube.com/watch?v=S6GG7V7oGoQ
För att undvika att detta blir en roman tar jag bara kort om upplägget med rattarna (det blev det ändå;-). Det är en ratt för varje funktion och är så genomtänkt och lättförståeligt som det bara går. Performance-relaterade reglage och knappar längst till höger ovanför mod- och pitchwheel. Portamento och unison finns också nära klaviaturen vilket är perfekt om man har båda händerna på klav kan man nå hold- eller unisonknappen. Allt som har att göra med själva ljuddesignen att göra finns i vertikala eller horisontala rader och är väldigt lättöverskådliga och simpla att förstå sig på. Arpeggio - och sequencerdelen är simpla men mycket smidiga.
Klaviaturen är helt underbar: när man lägger fingrarna så är motståndet mjukare och mer responsivt än någon annan klav jag prövat. Aftertouch har jag aldrig gillat på någon klav utan skulle vilja ha ett par centimeter att mjukt kunna trycka ner tangenterna - och tyvärr är det inget undantag här heller. Men det finns fyra olika AT-val, och jag fann en som inte var lika snabb som standardinställningen. Pitchbend och modwheel är standard och känns bra. P-bend går dock bara upp till en oktav - två hade varit önskvärt för att smidigt göra risers, men det går förstås att göra med hjälp av x-mod och lfo:n också.
In och utgångar är rätt standard. Jag förstår dock inte varför utgångarna här (och oftast på synthar) är obalancerade. För 25 tusen borde man få balanserade tycker jag. Jag fick inte midi med Logic att fungera perfekt med usb, och efter att ha hört mig för så rekommenderade en annan användare att köra med traditionella midikablar - ett litet minus för tillverkaren som faktiskt uppfunnit MIDI. Hur bra synthen kommunicerar med Logic får jag återkomma till när jag haft den längre.
Funktioner och användning
Ob-6 har 2 vco per röst plus en suboscillator i form av square en oktav lägre (vill jag minnas). Vco 1 och 2 är steglösa och kan moduleras via div källor, från sågtand, till fyrkant, samt PWM. Hard sync till vco 2, som även har en triangel-oscillator utöver såg och fyrkant.
Filterna är 2 pole lågpass, notch och högpass, samt ett bandpass-filter. Då de tre första filterna kan precis som oscillatorerna steglöst svepas mellan varandra kan man med lätthet få till filter som är någonstans mitt emellan lågpass eller notch, notch eller högpass. Eller modulera mellan alla tre. Möjligheterna detta innebär är enorma, och då filterna verkligen är i en klass för sig finns ”the sweet-spots” överallt. En finjustering på cutoffen kan göra mycket för att ändra ljudets karaktär. Det finns även en separat knapp för bandpass, men då kan inte de andra filtertyperna användas samtidigt.
Enveloperna är riktigt kvicka och här kunde jag inte önska något mer. Både filter- och amp-enveloperna är bipolära, så det öppnar upp mycket modulationsmöjligheter.
Ob-6:an har 6 röster, som faktiskt räcker längre än vad jag förväntade mig: i sequensern kan man spela in allt från enstaka noter till 6-noters ackord, och håller man sig till bas och en ters så kan man sedan spela ovanpå detta när man spelar upp från sequensern, som har 64 steg. Det dubbla hade varit att önska, då åtminstone jag inte vill ha för bråttom med progressionen. Sequensern är ett grymt bra sätt att spela in små låtidéer med. Du väljer sedan i arpeggiatordelen om sequensen ska spela upp i en halv till en 32 dels takt, och tempot styrs också i arp-delen, 30-250 bpm. Arpeggioatorn är som de flesta: upp till tre oktaver och upp/ner/upp+ner/slumpvis samt ackordsfölje.
Det finns vanlig unison men håller man ner unison-knappen memorerar synthen de ackord man tar, upp till sex noter förstås. Detta är effektivt om man vill göra lite klassiska house-chords, men genom att bara hålla nere två eller tre oktaver blir det användbart till att feta till vanliga polyfonin. Sedan detunar man oscillatorerna och ökar stereo pan (separat ratt som sänder varje röst separat åt höger och vänster) och så kan du göra lead som verkligen sticker ut.
Modulationsmöjligheterna är inte så många som på många andra synthar - åtminstone inte synthar med dco:s. Nu ligger Ob-6:ans fokus på direktåtkomst och intuitiv arkitektur, men det finns ändå tillräckligt med modulationsmöjligheter för att göra rätt komplexa ljud, vilket många presets också visar.
Lfo:n har de vanliga cyklerna samt random och en dold noise som man kommer åt genom att ha random-vågformen och samtidigt maximum frekvens. Den går ända upp till 500 hz, så det går att modulera vco:erna på maxfrekvens och därigenom få distorsion, men det låter mest lo-fi om du frågar mig. Destinationer är pwm, amp, filter freq, filter type samt vco 1 & 2. Synk till intern eller extern klocka.
X-mod kallas mod-matrixen. Källor är filter env. och osc. 2. Destinationer är filter freq och mode+ norm till bandpass, osc. 1, pwm & shape för osc. 1. Att det inte går att styra vågformen för osc. 2 här är det jag direkt har känt att jag saknar. Sen hade jag förstås föredragit en andra lfo som källa istället för osc. 2, som kan låta rätt ”hackig” när den exempelvis moduleror pwm.
Effekterna kan synkas till denna klocka, eller till extern källa. Som tidigare nämnt är effekterna grymt snabbjobbade. De är indelade i en A- och en B-del och kan användas samtidigt. Genom att hålla nere effektknappen (som sätter på eller stänger av dem) kommer man åt en analog distortion. Denna kan man endast ställa in mängd (0-127 om jag minns rätt - du vill nog inte komma upp över hundra såvida du inte spelar dödsmetalsynth). Håller man sig under 30 så brusar inte distorsionen så hörbart. Låter underbart!
De digitala effekter som finns är en chorus, två flanger tre phaser, en ringmod samt hall, room, plate, och spring reverb. Det finns två delay, digital samt ett bucket bregade delay som är nytt för mig men som tydligen användes mycket på åttiotalet. Delayet nersamplar utgående signal och kan ge väldigt expressiva resultat. Jag trodde det skulle det låta kasst och digitalt, vilket det kan göra, men använder man det försiktigt, speciellt på ljud med snabb attack och release så blir det ofta kraftiga åttiotalsvibbar. Ringmod är som bekant effektivt till metalliska klanger och ger trevliga klanger som kan låta digitala eller analoga. Kombinera ringmod med vco 2 som modulator så får man lätt till intressanta fm-ljud.
Vill man få effektdelen låta dåligt här måste man dra på ringmodulatorn ordentligt, inte ha delayen i synk, eller använder man reverben, som i mina öron inte låter bra.
Här är ett litet sequencer-test jag gjorde i början:
https://soundcloud.com/no-resemblance/ob-6-first-seq-tweak/s-9GM7g
[B]Kom till saken, hur låter den?
Alla som läst lite om Ob-6:an eller lyssnat på demos vet att den verkligen låter Oberheim. Huruvida den låter mer som OBX, OBX-A eller OB8, eller kan återskapa Rushs ”Tom Sawer sweep” till 100% överlåter jag till de med obegränsad fritid att kivas om. Jag har spelat på en del klassiker, men aldrig någon Oberheim så jag har ingen aning och bryr mig inte. Men jag har alltid älskat Oberheimljudet så självklart låter Ob-6:an som en dröm. Av de få klassiker jag testat (Jupiter 8, Minimoog, Andromeda, Prophet 08 och Polysix) och digitala favoriter Waldorf Blofeld & Virus KC så spelar denna ljudmässigt i en helt annan liga. Kanske är det för att man hittar sweet spots så otroligt lätt. Det räcker ofta att vrida ner filtret från notch mot lowpass lite för att bli av med lite fräs i toppregistret för att ett hårt ljud ska förvandlas till något mjukt och följsamt. Just det där typiska SEM-fräset gillar inte jag alltid, utan använder ofta faktiskt lowpass men drar upp cutoff och resonans och får ofta ett mer musikaliskt och harmoniskt ljud i MINA öron. Samtidigt är filtret så mångsidigt och notch går att göra mycket sköna ljud - både de som fräser och inte fräser. Jag har bara skrapat på ytan av vad som är möjligt här.
Effekterna är mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig med reverben undantagna.
Ob-6 låter ofta fantastiskt bra utan effekter, men jag är väldigt glad att de finns där för det ökar de kreativa möjligheterna oerhört. Vill man köra 100% analogt, så går det även att få fram en phasereffekt, genom att använda notch-filtret, cutoff 50% och låta en sine lfo långsamt svepa cutoffen. Tyvärr så innebär ju detta att en del andra modulationsmöjligheter försvinner, så jag använder hellre phasereffekten. Jag tycker den låter lika bra och jag kan dessutom skruva till den precis som jag vill. Att kunna modulera effekterna som Prophet 08 Rev. 2 hade varit grymt.
Presetsen visade sig vara bättre än vad jag väntat mig. Nu är jag inte, och förmodligen inte majoriteten av de som köper en Ob-6:a, ute efter att primärt använda presetsen. Men då endast 500 av 1000 presets kan skrivas över känns det ändå viktigt att de håller hög klass. Men vad många av de mindre bra ljuden visar är bredden, eller att trots de begränsade modulationsmöjligheterna så går det att göra rätt komplexa ljud. Nu har jag visserligen bara lyssnat på drygt 300 av dem.
Här är några låtar som är utanför mina musikaliska genrer men som visar en annan sida av Ob-6:an.
https://bodyinthethames.bandcamp.com/album/wasted-journeys-ep
Epiolog
Efter att ha haft synthen drygt två månader nu så tänkte jag försöka ge en lite mindre partisk och sammmanfattad syn på Ob-6:an: den är bäst i vårt kända universum.
Nej, men allvarligt så är jag minst lika entusiastisk nu som när jag först fick hem synthen. Jag börjar experimentera mer och tycker nog att modulationsmöjligheterna bjuder på fler möjligheter än vad jag ansåg för bara några veckor sedan.
Ob-6:an enligt vissa inte lika mångsidig som sin bror Prophet 6. Detta kan mycket väl stämma, men då de har väldigt lika modulationsmöjligheter (om jag inte missat något) så tror jag mest det handlar om att Ob-6:an SEM-filter är så karakteristiskt och lättigenkänligt att man ofta direkt kan gissa vilka ljud som kommer ifrån Ob-6:an, medan Propheten är lättare att blanda ihop med andra välljudande analogsynthar.
Hursomhelst så har jag i alla fall mycket kvar att utforska och tror att de modulationsmöjligheter som finns är tillräckliga för att skapa ett rätt brett sortiment av ljud. Det är nog inte en synth som kommer täcka samtliga behov även om den är fantastisk på allt från lead, bas till pad och fx. Men filtret är så karakteristiskt att soundet (åtminstone ofta) blir Oberheim-aktigt och jag kommer inte vilja att alla mina ljud hamnar i den ”kategorin”.
För mig är 25 tusen kronor väldigt mycket pengar och jag var väldigt nervös att den inte skulle leva upp till de skyhöga förväntningar jag hade. Nu när jag i lugn och ro haft tid att utforska och reflektera kan jag lyckligtvis och ärligt säga att den överträffat förväntningarna på många punkter. Utifrån mina önskemål - en extremt välljudande, one-knob-per-function och performance-orienterad modern analogsynth - så finns det egentligen endast två saker till att önska: en oktav till och ytterligare en riktig lfo.
Jag kan med gott samvete rekommendera denna till alla med liknande önskemål på en premium-synth som jag har. Gillar man att pilla med många olika maskiner så är det svårt att motivera Ob-6:an om man inte har väldigt mycket pengar och vill skaffa sig flera maskiner. Fem Minilogue- liknande synthar för samma pris som Ob-6:an är kanske en konstig jämförelse - men inte obefogad. Mitt val hade här varit enkelt, medan jag har full förståelse för de som väljer flera då en bredare ljudpalett därmed erbjuds. Jag tror att byggkvalitén och den snabbjobbade panelen kommer att placera Ob-6:an i ett fack bland de stora klassiker-syntharna. Vare sig det blir så eller inte, så har jag hittat en synth jag aldrig kan tänka mig att sälja.
Minus:
Bara fyra oktaver - inget annat än tragiskt
Endast en vanlig lfo
Att 500 presets är låsta är ett stort minus och för mig obegripligt
Reverben låter inte bra
Så välljudande och inspirerande att den lätt kan sätta en ny standard hos ägaren - som kommer göra det svårt att hitta något annat i samma liga;-)
Plus:
Ljudet - filtret är lika välljudande som mångsidigt - oscillatorer + subosc. likaså.
Otroligt snabbjobbad med en ratt per funktion och överskådlig/genomtänkt panel
Sequensern är jättebra till att snabbt spela in enkla idéer
Rattar och byggkvalitet är på topp
Responsiva och precisa envelopes - dessutom bipolära
Riktigt bra effekter. Speciellt den analoga disten.
Ett riktigt instrument - härlig klaviatur och massor med bra performance-funktioner
Som avslutning på recensionen har jag två låtar jag gjort med Ob-6:an. Den första gjorde jag nästan direkt efter jag fått hem synthen. Jag hade ingen tanke alls vad det skulle bli utan bara gjorde en låt med mjukissynthar. När jag sedan skulle ersätta varje ljud med Ob-:an gick det inte direkt så fort som jag hoppats på - att försöka få en inte alltför splittrad ljudbild av en ny synth var inte så lätt trots Ob-6:an är otroligt lättarbetad. Jag ville främst hålla mig borta från presets, och slutresultatet blev sisådär.
Props till alla som enbart kör hårdvara. Vilket jobb att finna/ratta till nya liknande ljuds och sedan spela in varenda kanal för sig efter att ha gjort låten med mjukvara först;-)
Låtarna fungerar ej i Safari (de få youtube-filmer jag lagt upp har aldrig fungerat där av någon anledning;-)
http://www.youtube.com/watch?v=6ran2m-V3mw
[B]Andra låten gjorde jag på knappt två timmar + lika länge att skruva till och spela in ljuden från Ob-6:an. Vilken enorm tidsskillnad mot första låten! Tanken var en lite med modern/futuristisk retroljudbild, för att visa Ob-6:ans bredd. Det gick bättre nu men jag tycker inte att jag lyckas göra synthen rättvisa. Än så länge låter den som mest magisk när jag bara sitter och spelar för mig själv;-).
http://www.youtube.com/watch?v=VDHkj4aosDA&t=1s