Visa fullständig version : Syntfilosofiska hörnan - syntarnas utveckling
Ok, he's back...
I en annan tråd:
http://www.99musik.se/showthread.php?332189-Musikaff%E4rer-2016&p=2881864&viewfull=1#post2881864
tangeras ett ämne som jag funderat över ett tag. Låt oss spola tillbaka till början på 1970-talet någon gång. Syntarna är udda, konstiga instrument som gör upphopp lite här och var - Switched-on Back, Popcorn, Kraftwerk, Synergy (Larry Fast) men är ganska esoteriska, och används av avantgardister mest. Långsamt börjar dock idén om ett instrument som kan emulera andra instrument fram, även om imitiativ syntes ses med onda ögon av de inbitna.
Någonstans mot slutet av 70-talet dyker polyfoniska syntar upp och i och med Prophet-5 blir det intressant att verkligen använda syntarna som ersättning för andra instrument, den kan snabbt prestera en massa ljud, och kan spelas som ett piano. Amerikanska musikerfack rasar och kräver att syntar förbjuds som ersättare för "riktiga" instrument. Prophet-5 med reparationsbehov landar hos serviceställen med originalpatcharna intakta. Det finns de som rattar själv, men de är förhållandevis få, men den stora massan som vill ha en massa ljud i en låda driver samtidigt fram volymerna, och syntarna får en massmarknad.
Under 80-talet fortskrider utvecklingen i rasande takt. 1981 lanseras Emulatorn, och drömmen om ett instrument som kan ersätta alla andra drar sig närmare med raska steg. High-end samplers som Fairlight och Synclavier balanseras mot Ensoniq Mirage ("This is a Mirage. This is not.") som visar att samplern är på väg att bli var mans instrument. Samtidigt utvecklas syntesmetoderna, FM gör entre i stor skala, och får sidospår i form av PM från Casio, vidare så tar Roland steget mot VA och introducerar D-50 som är digital men skall framstå som analog. Naturligtvis med bara några knappar och ännu färre rattar - det är bara att vänja sig vid att gamla tiders telefonväxlar ersätts med små svårförståbara burkar. Framtiden är digital, gamla grejor sjunker i värde som vilken begagnatbil som helst.
Populärsyntmusiken som började helelektroniskt när syntarna började bli vanligare på 80-talet, övergår mer och mer till samplad musique-concrete i popanda.
I slutet på 80-talet och början på 90-talet börjar det så smått hända något. Gamla analogsyntar och konstiga små rytmboxar och bassequencers som musikaffärerna använder som dörrstoppar upptäcks av en ny generation som ser ett eget värde i dessa instrument. Vi börjar få en vintageboom som initialt kulminerar när finniga tonåringar med något lyrisk i blicken handlar 303:or från en sömnig köpare en söndagsmorgon som rensar ut källaren från gammalt bös.
Fortfarande är framtiden digital. Försök som Marion Systems MSR-2 misslyckas kapitalt. Samtidigt kommer drömmen om en helelktronisk orkester eller t o m studio närmare när Korg lanserar M1 1988 och vi får en synt/romplerbaserad workstationkultur som håller i sig än idag. Här börjar man för första gången ana två separata spår, en imitiations/studiobaserad med start i M1, och en mer ljudexperimentbaserad.
I och med att syntarna nu befriats från sin största last, att behöva agera andra instrument, så tar en ny syntutveckling fart, nu med inrikting mer mot synten som eget instrument. När Nordlead lanseras 1995 är det en liten revolution, nu prioriteras användbarhet, det skall inte bara vara en burk med ljud, utan man skall kunna vrida och vända på ljudet också, i realtid. Samtidigt vaknar begreppet vintagsynth. Eftersom man nu brutit trenden att gammalt alltid ersätts av nytt börjar det gamla komma till heders igen.
Samtidigt innebär de två spåren att massmarknaden, "M1-marknaden" går rakt framåt och uppåt, medan tillverkarna lär sig att syntar inte säljs i samma antal. 4 oktaver bilr ett vanligt format för polysyntar. Nordlead 3 och NM G2 floppar marknadsmässigt, trots löfte om oändliga ljudspektra. Det är för få som vill betala för oändliga ljudrymder medan de som är mer visionärer sörjer.
Samtidigt kommer datorkraften i en ordinär PC upp i en nivå som kan börja producera ljud på allvar. Propellerhead lanserar 1997 (samtidigt som Nord Lead 2) ReBirth, och med Reason (år 2000) kan man på allvar se datorn som ett seriöst ljudskaparalternativ. Begreppen softsynt och pluggar blir vardagsmat i studios världen över.
Modularmarknaden som varit stendöd under 80-talet börjar vakna till liv. En helanalog polysynt för 45000:- kanske inte är gångbar, men en modul i taget blir inte så dyr och riskerna inte lika stora för tillverkarna. Eurorack blir ett begrepp.
Så seglar vi igenom 2000-talet och nämar oss våra dagar.
En ny trend är nyvintage - modernt producerade analogsyntar som inte är tänkta att följa en utvecklingslinje från forna tiders analoger (Andromeda A6 skulle vara ett exempel på det annars - analog extra allt), utan stannar någonstans in the golden age of wireless. Vi fick Prophet-6 för något år sedan, nu har vi OB-6 och Minilogue. Det här är inte en ren retrotrend, utan återskapandet av det som var det bästa med forna tiders analogpolys utan dess nackdelar, och med en försiktig modernisering med modern teknik. Även småtillverkare gör sig hörda, som Futuresonus med sin Parva. Jag skulle vilja lägga in Reface och Roland Boutique i den här trenden också. Visserligen heldigitala men med med analoga själar.
Jag skulle vilja säga att det här är ett nytt spår. Dave Smith påstår att Prophet-6 är den av hans skapelser som säljer bäst, trots att han själv vill stå för nytänkande. Men en klassisk tvåoscillators analogsynt är ett instrument som går att förstå sig på. Öka på till fyra oscillatorer, lika många envelopes och LFO:er och det blir för mastigt. Kläm sedan in en modulationsmatris och man är helt lost. Det sägs att en människa kan hålla koll på maximalt sju saker i taget. Två oscillatorer, två filter, två envelopes och en LFO, typ. Det gör att den här typen av instrument knappast kan få en större utveckling eftersom hela idén är att den klassika Minimoogarkitekten är den mest optimala.
En anledning till att det här överhuvudtaget är gångbart är vintagemarknaden. Om en Minimoog kostat 300:- idag som den väl gjort om trenden från slutet på 80-talet hållit i sig, så hade man inte kunnat nytillverka en Prophet och sälja den för 30 000:- . Nyvintage blir möjlig tack vare äkta vintage. Istället för att köpa en Prophet-5 som du kommer att behöva slita ditt hår över med stämningproblem, döende mikroprocessorer och curtiskretsar, kan du köpa en ny och faktiskt på alla sätt bättre Prophet-6, för samma eller lägre pris.
(Ett bispår här är DIY-scenen. På 80-talet hade vi PAiA och Powertran, men de dog bort som synttillverkare när utvecklingen blev digital. PAiA kom upp till ytan igen, men idag så är det tror jag modulärerna som härskar i DIY-världen. De senaste åren har dock digitaltekniken gjort en komplett cirkel från att ha blivit omåttligt komplex någon gång på 90-talet - det är få som skulle svängt ihop en Nordlead i källaren - till att ha landat i billiga enchipsprocessorer med mycket processorkraft. Det har resulterat i en liten men naggande god samling av VA-syntar, ofta baserade på STM32F4: Audiothingies P6 (VA), preenFM2 (FM), LXR (trummaskin) och hela Midibox32-konceptet. Inte att förglömma Atmelbaserade saker som Shruti och Ambika, eller Janosts chiparsenal.)
Så, sammanfattningsvis, så började det med ett enda spår av analogsyntar, följde en utveckling mot digitalteknik och användarfientlighet, delades sedan i två spår: workstationkonceptet, och rena syntar. Syntarna står för elektroniska ljud och ljudexperimenterande, medan workstationkonceptet stöder 1000-ljud-i-lådan-tanken. I och med softsyntarna så landar många av ljudexperimentatörerna där, med in mindre del som föredrar hårdvara och bygger modularsystem. Syntarna fortsätter stå för de elektroniska ljuden trakterade av en smått försvinnande skara som föredrar fysiska instrument, och ett nytt spår är nyvintage, forfarande med marknadsmässiga begränsningar som fyra oktaver och 6 röster för att inte priserna skall springa iväg och skrämma för många kunder att köpa något som är mer plånboksvänligt, som kontrar mot digitalsyntar som fortfarande försöker pressa ljudgränserna i någon mån.
Själv måste jag säga att jag känner mig lite förlorad i den här nya världen. Jag gillar ljudet i analogsyntar, gärna polyfoniska sådana, på samma sätt som en kompositör kan giilla ljudet av en symfoniorkester. Samtidigt känner jag behovet av att kunna gå lite utanför ramarna. När Norleaden kom på sin tid så kändes den som att den började i det klassiska subtraktiva lägret, och tog fart mot nya höjder. Men med tiden känns inte Nordleaden så analog ljudmässigt. I och med den nya uppdelning i 'nyvintage' kontra 'synt' känns det som marknaden spretar åt två håll. Antingen får man en helanalog duvning, eller något digitalt nyutvecklande, men inte en kombination därav. Analog nyutveckling hamnar helt och hållet hos modularfolket, inte hos oss som gillar syntar kompakta lådor.
Någon mer (som dessutom har orkat ända hit...) som känner något liknande?
Marlowes
2016-02-03, 09:05
Oj ... mastig läsning! Vilket jobb du lagt ner ...
Efter en första genomläsning säger jag bara "amen" till din analys ... du har ju koll!
Vi verkar, som jag redan förstått tidigare, dela både preferenser och verklighetsuppfattning.
Tack! :)
/Mikke på Österlen
(redo för ditt Band)
Framerate
2016-02-03, 09:48
Kul att läsa det du skriver och jag håller med i stort, men jag vet inte riktigt om jag håller med om din slutsats.
"Antingen får man en helanalog duvning, eller något digitalt nyutvecklande, men inte en kombination därav. "
Tycker tvärtom att vi fått se massor av hybrider med både analogt och digitalt, typ Prophet-12, Pro-2, Evolver, JD-XA/Xi med flera. Egentligen har ju den typen av synt funnits länge i form av PPG, Kawai K1, Prophet VS osv.
Och jag hoppas på ännu mer evolution från framförallt DSI, kanske Roland, men även Clavia (om än inte analogt, men tekniken i sig är för mig av underordnad betydelse).
Men jag kanske missuppfattar dig och tolkar för bokstavligt. :)
Real Parakeet
2016-02-03, 10:16
Det kanske är så att folk har tröttnat på att syntar kan låta hur bra som helst och vill tillbaka till enkel subtraktiv syntes? Nu när man vart där och nosat så har många valt ut det bästa och det man vill använda och lämnat resten. Jag tycker att man kan se samma trend inom andra områden också. Obegränsade möjligheter med extra allt behöver inte vara intressant och roligt.
För övrigt är Kawai K1 heldigital ;)
deleted user
2016-02-03, 10:25
Två saker jag invänder mot. Dels håller jag inte med om att klassiskt analogt måste vara det optimala alls (jag ska inte hylla Pro 2 igen, men ändå, mest inspirerande och roliga synt jag rattat) och dels handlade det långt från alltid på 80-talet om att det skulle låta som andra instrument.
Då, som nu, användes instrument på olika sätt.
deleted user
2016-02-03, 10:39
För övrigt har ju Minimoog fler än två oscillatorer. ;)
false messiah
2016-02-03, 10:42
Jag tycker två viktiga trender som bör betonas är dels hur vanligt det blivit med mjukvarusyntar – jag skulle tro att en majoritet av all elektronisk musik görs helt eller till stor del datorbaserat (har inga siffror på det, utan det är mest min magkänsla, men baserat på antalet pluggar, kontrollers och liknande som släpps), dels att elektronisk musik gått från avantgarde till topplistemusik. Idag är det väl endast de mest ortodoxa bluesgubbarna eller retrorockarna som höjer på ögonbrynen om man blandar in en synt.
Men med risk för att gå in i surgubbe-läge: en anledning till återkomsten av analogsyntar och motsvarande brist på instrument som går utanför ramarna är att många säger att de vill ha nyskapande instrument, men när det kommer till kritan är det klassiska "1 eller 2 analoga oscillatorer genom ett filter"-syntar som säljer, samt att flera försök att göra något nytt floppat. (Hybrider som Nord Lead 3, hela physical modelling-grejen i hårdvara, iallafall annat än i workstations, avancerad FM som FS1r och skulle inte förvåna mig om Montage hamnar där också, additivsyntes, märkligheter som Technics WSA1 och många fler. Och då är det ändå bara synteser uppräknade, det finns ju ännu fler försök till alternativa kontrollers som inte kommit någonstans.)
Framerate
2016-02-03, 11:20
För övrigt är Kawai K1 heldigital ;)
Sorry, tänke på Kawai K3. :)
Jag tycker två viktiga trender som bör betonas är dels hur vanligt det blivit med mjukvarusyntar – jag skulle tro att en majoritet av all elektronisk musik görs helt eller till stor del datorbaserat (har inga siffror på det, utan det är mest min magkänsla, men baserat på antalet pluggar, kontrollers och liknande som släpps), dels att elektronisk musik gått från avantgarde till topplistemusik. Idag är det väl endast de mest ortodoxa bluesgubbarna eller retrorockarna som höjer på ögonbrynen om man blandar in en synt.Håller med helt på båda punkterna. Jag minns när jag hörde Madonnas 'Music' på radion (måste ha varit 2000 då) att 'syntarna nu blivit mainstream'.
Men med risk för att gå in i surgubbe-läge: en anledning till återkomsten av analogsyntar och motsvarande brist på instrument som går utanför ramarna är att många säger att de vill ha nyskapande instrument, men när det kommer till kritan är det klassiska "1 eller 2 analoga oscillatorer genom ett filter"-syntar som säljer, samt att flera försök att göra något nytt floppat. (Hybrider som Nord Lead 3, hela physical modelling-grejen i hårdvara, iallafall annat än i workstations, avancerad FM som FS1r och skulle inte förvåna mig om Montage hamnar där också, additivsyntes, märkligheter som Technics WSA1 och många fler. Och då är det ändå bara synteser uppräknade, det finns ju ännu fler försök till alternativa kontrollers som inte kommit någonstans.)
Jag håller med, och jag tror det beror på ett par saker. Dels tror jag att det finns de som försöker skapa nytt, men de är väldigt få och kan inte underhålla en syntmarknad, utan det blir enstaka experiment, säkert ofta med specialiserad hård- och mjukvara. Sen tror jag att det är väldigt svårt att få till något som är nytt och bra och samtidigt begripligt. Den mest flexibla synten är ju egentligen en sampler. Om du gör vågformseditering kan du för varje ögonblick i ljudet bestämma exakt vilken nivå du vill ha i signalen. Men om det inte speciellt användbart som syntesmetod.
Jag har själv gjort reflektionen när jag har försökt labba fram nya ljud på syntar att slutresultatet om än tekniskt intressant i de flesta fall inte blir speciellt användbart. Jag tror att om man med nyskapande menar ljud som verkligen ger lyssnaren en 'wow det här ljudet ger mig helt nya upplevelser' och inte bara 'nu ska vi programmera upp en bastuba av glas som är 3 meter lång och spelas av en hord möss som käkat knäckebröd till frukost' så är det inte givet att en ny syntesmetod kommer att åstadkomma det. Analogsyntesen (om man får kalla den så) ger 99% av de där out-of-this-world-ljuden, och resterande 1% skulle sälja för få syntar.
En annan reflektion jag gjort är att många enoscillatorsyntar (ta Juno-106 som exempel) värderas i någon mening lika högt som tvåoscillatorsyntar. Idag är det ingen (här på 99:an) som skulle rata en Juno-106 för att "den har bara en oscillator [per röst]- helkass ju". Så uppenbarligen behövs väldigt få parametrar för att få till ett hyfsat spektrum av ljud. Det ger en hint om att att utöka arkitekturen med ett par oscillatorer och filter etc till inte kommer att ge så värst mycket mer i slutändan.
När jag har kollat in välljudande patcher på en synt så är det oftast små saker som "gör det", och jag tycker ofta det är lite av ett mysterium varför vissa patcher låter speciellt bra.
Jag gissar att merparten av användarna av syntar såväl som gitarrer etc anser dem vara musikinstrument, med det primära användingsområdet att skapa tonal musik, inom relativt avgränsande genres som pop, rock etc, och idag EDM mfl.
Detta är den stora marknaden, som kräver enkelt handhavande, och därmed reducerad komplexitet i användargränssnitt och ljudmöjligheter.
Subtraktiv syntes, och särskilt mer avancerade utvecklade versioner av denna, paketerad i VST'er eller scensyntar som Nord mfl, med 1000 tals coola presets, uppfyller behovet hos de flesta musikskapare, och kan ge väldigt avancerade ljudbilder.
Samma när det gäller de nya små analogprylarna.
Grundbehovet med basljud, leadljud och percussion uppfylls av de flesta, andra kriterier blir då pris och estetik.
Sen finns det ju andra typer av användare där teknikintresset önskar ökad komplexitet för att skapa unika ljud och där
tekniken, i varierande grad förstås, har ett stort egenvärde, oavsett det musikialiska slutresulatet. Många av de svenska användarna av denna "art" finns ju på detta forum :)
false messiah
2016-02-03, 15:20
Jag har själv gjort reflektionen när jag har försökt labba fram nya ljud på syntar att slutresultatet om än tekniskt intressant i de flesta fall inte blir speciellt användbart. Jag tror att om man med nyskapande menar ljud som verkligen ger lyssnaren en 'wow det här ljudet ger mig helt nya upplevelser' och inte bara 'nu ska vi programmera upp en bastuba av glas som är 3 meter lång och spelas av en hord möss som käkat knäckebröd till frukost' så är det inte givet att en ny syntesmetod kommer att åstadkomma det. Analogsyntesen (om man får kalla den så) ger 99% av de där out-of-this-world-ljuden, och resterande 1% skulle sälja för få syntar.
Jag tror det finns en skillnad mellan de som vill göra ljud, de som vill göra instrument och de som vill spela instrument. De första är i regel rätt nöjda med analogsyntar, de andra hamnar mer i modulärvärlden och de tredje struntar i syntesmetod så länge det är uttrycksfullt – se alla klaviaturspelare som skaffade DX7:or för att man helt plötsligt hade anslagskänsla och ljud som gör mer än ändrar volym eller möjligen filter beroende på hur hårt man spelar.
Sen skulle jag hävda att det finns en bra mycket större klangvärld än det som går att göra med analogsyntes, men att det musikaliskt blivit avgränsat i vilka ljud som är gångbara, på ungefär samma sätt som en organist menar att en kyrkorgel täcker 99% av alla ljud som behövs, och samma sak anser en gitarrist i ett progressivt rockband, så länge han är försedd med ett par meter gitarrpedaler.
Man kan ju också diskutera hur strikt avgränsat subtraktiv syntes är – Pro 2 har begränsad FM, fler vågformer än de klassiska, som också går att omforma. Det är inte strikt subtraktivt, men större delen av syntesen är ju ändå rotad i klassiskt analogt tänkande.
deleted user
2016-02-03, 18:02
Så är det, men just där tror jag helt enkelt att svaret är att det är den bästa metod man kommit på hittills. Det är en jäkla utveckling från en bil från 1922 till en idag, men kör fram på fyra hjul och styrs med en ratt gör de båda två.
false messiah
2016-02-03, 18:50
Så är det, men just där tror jag helt enkelt att svaret är att det är den bästa metod man kommit på hittills. Det är en jäkla utveckling från en bil från 1922 till en idag, men kör fram på fyra hjul och styrs med en ratt gör de båda två.
Det ligger något i det (speciellt i argumentet att subtraktiv syntes är en bra avvägning mellan till begriplighet och kontrollmöjligheter i förhållande till uttrycksfullhet), men samtidigt känns argumentet lite åt det här hållet:
"Svaret är att hamburgaren är den bästa maten man kommit på hittills. Det är en jäkla utveckling från en hamburgare från 1921 till en idag, men byggs upp på en skiva kött och bröd gör de båda två."
Dvs, populäritet säger kanske inte så mycket om optimalitet i sig, utan mer om vad de som köper hårdvarusyntar köper för syntar. (Och här kan man ta liknelsen vidare med emulationer som vegoburgare/VA, hybrider som kebab i stockholmsstil/Pro 2, mer avlägsna släktingar som falafel i rullformat/CZ101, annan snabbmat som sushi/DX7, osv.)
(Dagens oväntade fakta: första hamburgarkedjan, White Castle i USA, grundades redan 1921.)
deleted user
2016-02-03, 18:59
Nu blev jag hungrig.
Så är det, men just där tror jag helt enkelt att svaret är att det är den bästa metod man kommit på hittills. Det är en jäkla utveckling från en bil från 1922 till en idag, men kör fram på fyra hjul och styrs med en ratt gör de båda två.
och går till 99% på fossila bränslen... så kanske det snarare är tillverkarna som fastnat i tänket...precis som synthtillverkarna från Moog och framåt är fast i en ram för hur elektroniska instrument skall vara.
tangent dream
2016-02-04, 02:16
Jävligt bra skrivet och mycket igenkännande från min sida, när jag minns tillbaka.
Det var ju uppenbart något pågång 94-95, när nordleaden och prophesy'n skulle komma. det var en ny era inte bara för att VA var något nytt, utan interfacet m knobs och att det var flera röster(4st,?) Inte för att jag själv stod på stängslet för att köpa, mest för att branchen hade tagit en ny typ av synthanvändare i beräkning., analoger fanns det ganska gott om på 90talet till rimliga priser även om man var yngre och fattig då. Plus att det var ju inte lika många som höll på med sånt här då(exkluderar härmed alla gubbsyntare, trollrockare och traditionella 80-tals synthfantomer på forumet), I min mening talar jag om folk som höll på med House/Techno, "Dance" samt Industri., kanske möjligtvis hiphop till en liten del.
Med softsyntarna så känns de för mig sammanknippade med DAWkonceptet., De hör liksom ihop på något sätt, spelar man mjukvarusynth, nog spelar man antagligen in den i burken då., En synth, synth, kan man använda i en replokal, eller sitta och finspela, osv..
Faktum är att det är en fantastisk utveckling, när jag tänker på hur exklusivt det ändå var med synthes och el-musik produktion för 60 år sedan vs Idag., trögt i början, men senaste 10-15 åren har det ju hänt mycket, och hela tiden blir tekniken och ideérna tillgängliga för inte bara en ny generation utan en ny typ av användare med sina referenser.
och går till 99% på fossila bränslen... så kanske det snarare är tillverkarna som fastnat i tänket...precis som synthtillverkarna från Moog och framåt är fast i en ram för hur elektroniska instrument skall vara.
Det sägs ju att biltillverkarna ligger i händerna på oljeproducenterna så att de inte vågar ta nya steg, och förvisso är det i princip samma ottomotor som sitter i en bil idag som en från 1916, om än ytterligt förfinad med elektronisk motorstyrning och avgasrening. Men samtidigt handlar det om att utveckling kostar, och att lansera nya konstruktioner är förbundna dels med en utvecklingskostnad, samt med ett förhöjt produktpris i början av livscykeln. Ur en annan synpunkt skulle man kunna säga att det är vi konsumenter (eller snarare massmarknaden) som är för snåla för att betala vad det kostar för ny och alternativ teknologi, vare sig det handlar om bilar eller syntar. Elibilar har funnits ett bra tag, men står folk i kö för att köpa Tesla? Barnfamiljerna som ska få vardagsekonomin har inte råd och och ingen vet hur det är med andrahandsvärdet, för att inte tala om laddningsinfrastrukturen som saknas.
Så jag tycker inte det är så konstigt att synttillverkarna inte vågar/kan satsa på nya syntesmetoder. Ett lysande undantag är FM, som Yamaha köpte rättigheterna till, gjorde ett par high-end-instrument med (GS-1 och GS-2) med prislapp därefter, och sedan genom en lycklig kombination av rätt teknik tillgänglig vid rätt tid lyckades förminska ner elektroniken till två customchip som blev grundstommen till DX-7. Men det handlar om ett stort företag där ett potentiellt misslyckande hos FM-syntesen knappast skulle fått företaget att gå omkull.
Mindre tillverkare som försöker lansera nytt märker ofta hur marknaden är mindre än de räknade med, bl a på grund av att priserna är för höga för en massmarknad. En väldigt knepig balansgång det där.
En relaterad fråga är i och för sig hur det står till med custombyggda experimentella instrument idag. T ex som DIMI-syntarna som Ralph Lundsten lät bygga till sin Andromedastudio. Hur mycket avantgardeinstrument av motsvarande karaktär byggs idag, och vem använder dem?
Problemet är ju inte syntesen i sig...FM blev ju precis som de andra gisslantagna av orgeltillverkarna. "Elektroniska musikinstrument" ska vara presentorglar...
Just FM är ju intressant då det just är något som har mest potential att vara något annat... att skapa NY musik med i stället för "New old music"..
Steelberry
2016-02-04, 10:08
Just FM är ju intressant då det just är något som har mest potential att vara något annat... att skapa NY musik med i stället för "New old music"..
Just det där att synthesizers skall användas för nybildande musik är intressant. Det finns en stark tradition att man skall bryta ny mark med synthesizers även om den har normaliserats från 80-talet och framåt så finns den där pionjärandan kvar i undervegetationen. Elgitarren verkar aldrig ha haft samma position även om möjligheterna är väldigt stora. Har visserligen inte stenkoll på hur elgitarren uppfattades på 50 och 60 talets början, men det verkar inte finnas någon strömning kvar i alla fall att man spelar elgitarr för att vara nydanande.
false messiah
2016-02-04, 10:28
En relaterad fråga är i och för sig hur det står till med custombyggda experimentella instrument idag. T ex som DIMI-syntarna som Ralph Lundsten lät bygga till sin Andromedastudio. Hur mycket avantgardeinstrument av motsvarande karaktär byggs idag, och vem använder dem?
Jag skulle gissa att det görs i system som Kyma, Max/MSP, Reaktor eller SuperCollider idag, sen finns det ju också akademiska forskningsprojekt som NIME (http://www.nime.org) och DAFx (http://www.dafx.de), samtinstrumentbyggare/musiker som Diego Stocco (http://www.diegostocco.com) eller Pan sonic.
Men modulärsyntarnas återkomst har ju minskat behovet av att bygga egna instrument helt från scratch. En aspekt är ju också att det är få som både är bra instrumentbyggare och bra musiker, utan de flesta tenderar att vara det ena eller det andra. (Ingen minns ju Bob Moog för hans fantastiska musikaliska insatser, till exempel.)
Just det där att synthesizers skall användas för nybildande musik är intressant. Det finns en stark tradition att man skall bryta ny mark med synthesizers även om den har normaliserats från 80-talet och framåt så finns den där pionjärandan kvar i undervegetationen. Elgitarren verkar aldrig ha haft samma position även om möjligheterna är väldigt stora. Har visserligen inte stenkoll på hur elgitarren uppfattades på 50 och 60 talets början, men det verkar inte finnas någon strömning kvar i alla fall att man spelar elgitarr för att vara nydanande.
Fast det är en stor essentiell skillnad som just uppenbarar hur fast vi är i vårt tänkande kring "synthen"..en Elgitarr är ju en förstärkt gitarr... sen kan du processa den...det är fortfarande en gitarr... det som Buchla benämner "Electric musical instruments" var ju något nytt i meningen att det var ett öppet fält..hur det ska användas, hur det ska låta..osv.. men Moog hakade på en keyboard och anpassade kontrollerna så att det skulle håg att imitera andra instrument... han gjorde den till en orgel.. en imitativ orgel som tog i från den dess egna identitet. Hela diskussionen kring synthen fram till 90-talet har ju varit hur bra den imiterar andra instrument...
Dags att skrota själva begreppet "synth" för något bättre...
deleted user
2016-02-04, 15:58
Fan vad jag tycker du har fel, Emu. Jag förstår precis vad du säger, men Jesus vilken trång och bitter bild.
Fan vad jag tycker du har fel, Emu. Jag förstår precis vad du säger, men Jesus vilken trång och bitter bild.
Eh va? hur är bilden trång och bitter? ..och dessutom hur är den fel?
Steelberry
2016-02-04, 16:03
Hela diskussionen kring synthen fram till 90-talet har ju varit hur bra den imiterar andra instrument...
Dags att skrota själva begreppet "synth" för något bättre...
Jag skulle istället säga att fram till slutet 70 början 80 talet var synthen ett instrument som förväntades skapa nya ljud medan på 90 talet blev det ett instrument med "känd"/förutbestämd klang, dock många olika. Piano, stråkar och orgel är några men analog synthljud är lika självklara, pads, brass, leads etc. Men att köpa en synth för att ta fram helt nya ljud är möjligen nått som euro-folket sysslar med. Eller möjligen laptop-artister. Men man köper inte en synth idag med keyboard (tänk Moog Sub Phatty etc) för att skapa ljud ingen hört förut.
Det jag tycker missas i diskussionen här var ju att en stor del av analog-synthens återtåg i 90-talet delvis berodde på ljudet, delvis på interfacet - det var ett direkt och enkelt angrepps-sätt att bara vrida på en ratt istället för menydyka. Detta var nåt som Hans Nordelius tog fasta på.
Sen dess har vi ju sett en uppsjö av nya synthar mjukvaru-emulerad subraktiv synthes med "analogt interface" och nu nyligen fler och fler nytillverkade "genuint" analoga synthar. Men någonstans på vägen tycker jag att de värden som gjorde att den här trenden på 90-talet uppstod försvunnit lite.
Jag saknar idag geniunt igenomtänkta och begränsade, inspirerande synthar. OK, det finns några få men de flesta tillverkare verkar bara tänka "lägg till mer". Medhåll?
Jag skulle istället säga att fram till slutet 70 början 80 talet var synthen ett instrument som förväntades skapa nya ljud medan på 90 talet blev det ett instrument med "känd"/förutbestämd klang, dock många olika. Piano, stråkar och orgel är några men analog synthljud är lika självklara, pads, brass, leads etc. Men att köpa en synth för att ta fram helt nya ljud är möjligen nått som euro-folket sysslar med. Eller möjligen laptop-artister. Men man köper inte en synth idag med keyboard (tänk Moog Sub Phatty etc) för att skapa ljud ingen hört förut.
Egentligen så är det väl fel att tidsbestämma...snarare vart och av vem... för massan så är nog det imitativa presstet det som "synth" i egentlig mening är.. oavsett om det sen handlar om rena romplers eller avancerade synthar som DX7 eller Sub 37. Det gäller ju likväl mjukt.. ... men det är ju formen som fastnat..spela piano, orgel, Brass,...lead pads.... begreppen är färdiga..
deleted user
2016-02-04, 16:23
Eh va? hur är bilden trång och bitter? ..och dessutom hur är den fel?
Du har tokfel när du påstår att hela diskussionen om synten fram till 90-talet handlade om hur den imiterade andra instrument. Det är en extremt trång bild. Bara en sån sak som att synthen, där det syntetiska lyftes fram på piedestal, under stora delar av 80-talet var en dominerande genre. Även inom andra genres användes syntarna flitigt som just syntar och inte för att imitera andra instrument. Redan på 70-talet var det så. Att syntar använts för att imitera andra instrument är såklart helt uppenbart, men att påstå att det bara har handlat om det är ren historieförfalskning. Dessutom kan jag inte se varför det skulle ha blivit mindre så på 90-talet? Jag skulle nästan påstå tvärtom om något...
Sedan verkar du ju vara extremt bitter över att keyboards kopplats ihop med syntar. Du har pratat om det konstant sedan urminnes tider. Sanningen är kanske att om inte det skett hade syntarna fortfarande mest funnits på några universitet och på filmbolag o dyl för ljudeffekters skull?
När det gäller det där "new old music"-resonemanget så är väl var och en fri att uppfinna hjulet varje gång. Det är ju inte så att det inte görs bisarrt mycket modulärt med knaskontroller in absurdum. Iofs blir det kanske inte så mycket musik gjort i de lägren oftast, men jag misstänker att det är underordnat.
Det jag tycker missas i diskussionen här var ju att en stor del av analog-synthens återtåg i 90-talet delvis berodde på ljudet, delvis på interfacet - det var ett direkt och enkelt angrepps-sätt att bara vrida på en ratt istället för menydyka. Detta var nåt som Hans Nordelius tog fasta på.
Sen dess har vi ju sett en uppsjö av nya synthar mjukvaru-emulerad subraktiv synthes med "analogt interface" och nu nyligen fler och fler nytillverkade "genuint" analoga synthar. Men någonstans på vägen tycker jag att de värden som gjorde att den här trenden på 90-talet uppstod försvunnit lite.
Jag saknar idag geniunt igenomtänkta och begränsade, inspirerande synthar. OK, det finns några få men de flesta tillverkare verkar bara tänka "lägg till mer". Medhåll?
Nej jag håller med... ser slutet på 80 och sen hela 90-talet som en början på ett återupptäckande av vad det "elektroniska musikinstrumentet" faktiskt kan vara... man ville utforska de unika ljuden i sig...och interfejsade mer med rattar och drogens mm lika mkt som med keys... osv.... modularen och nygamla typer av sequencers....
deleted user
2016-02-04, 16:30
Det jag tycker missas i diskussionen här var ju att en stor del av analog-synthens återtåg i 90-talet delvis berodde på ljudet, delvis på interfacet - det var ett direkt och enkelt angrepps-sätt att bara vrida på en ratt istället för menydyka. Detta var nåt som Hans Nordelius tog fasta på.
Sen dess har vi ju sett en uppsjö av nya synthar mjukvaru-emulerad subraktiv synthes med "analogt interface" och nu nyligen fler och fler nytillverkade "genuint" analoga synthar. Men någonstans på vägen tycker jag att de värden som gjorde att den här trenden på 90-talet uppstod försvunnit lite.
Jag saknar idag geniunt igenomtänkta och begränsade, inspirerande synthar. OK, det finns några få men de flesta tillverkare verkar bara tänka "lägg till mer". Medhåll?
Kanske. Jag tycker iofs att en synt kan vara djupa och ändå inspirerande och snabbjobbade (t ex ESQ-1 och Pro 2). Dave Smith pratar förresten om just detta i den där "a night with Dave Smith".
Men jag tror att du har helt rätt när du pratar om att återtåget till stor del berodde på interface. Från DX7, M1, D-50, K2000 till begriplighet igen. Jag tror det hade större betydelse än ljudet till och med.
Men jag tror att du har helt rätt när du pratar om att återtåget till stor del berodde på interface. Från DX7, M1, D-50, K2000 till begriplighet igen. Jag tror det hade större betydelse än ljudet till och med.
Ja, men nu har focuset senaste 10 åren istället hamnat på "100% analogt ljud" än vettigt interface. Futuresonus Parva och Audiotechies P6 är ju ett bra exempel på en ny synthar som fokuserar mer på ljud än på användarvänlighet.
Du har tokfel när du påstår att hela diskussionen om synten fram till 90-talet handlade om hur den imiterade andra instrument. Det är en extremt trång bild. Bara en sån sak som att synthen, där det syntetiska lyftes fram på piedestal, under stora delar av 80-talet var en dominerande genre. Även inom andra genres användes syntarna flitigt som just syntar och inte för att imitera andra instrument. Redan på 70-talet var det så. Att syntar använts för att imitera andra instrument är såklart helt uppenbart, men att påstå att det bara har handlat om det är ren historieförfalskning. Dessutom kan jag inte se varför det skulle ha blivit mindre så på 90-talet? Jag skulle nästan påstå tvärtom om något...
Jo "synthen" lytes fram på pidistal av "popgrupper" som spelade klassisk pop med synthorgelljud....:D ...klart det finns undantag... därför säger jag hellre vart och av vem hellre än när.
Sedan verkar du ju vara extremt bitter över att keyboards kopplats ihop med syntar. Du har pratat om det konstant sedan urminnes tider. Sanningen är kanske att om inte det skett hade syntarna fortfarande mest funnits på några universitet och på filmbolag o dyl för ljudeffekters skull?
Så du menar att det enda som gör en synth "framgångsrik" som instrument är om det finns ett svartvitt key på en eller inte...? du tycker inte att du förutsätter en del och fastnat i boxen.
När det gäller det där "new old music"-resonemanget så är väl var och en fri att uppfinna hjulet varje gång. Det är ju inte så att det inte görs bisarrt mycket modulärt med knaskontroller in absurdum. Iofs blir det kanske inte så mycket musik gjort i de lägren oftast, men jag misstänker att det är underordnat.
Fast du förutsätter ju redan här vad musik är och inom vilka ramar det/den skall verka. Formatet popramen...... Wendy Carlos sätter sig framför ett Moog modulär system... hundratals modulationsmöjligheter, sequencer..filter...osv..osv.... vad gör hen...kopplar in en key och spelar Bach...... en helt ny och oerhört spännande maskin med oanade möjligheter.... men JA vi kan spela brassljud...vi kan spela strongs......Bach..orgel...
Vad är musik...vad är tradition.......vad är ett elektroniskt musik instrument?
deleted user
2016-02-04, 16:47
Ja, men nu har focuset senaste 10 åren istället hamnat på "100% analogt ljud" än vettigt interface. Futuresonus Parva och Audiotechies P6 är ju ett bra exempel på en ny synthar som fokuserar mer på ljud än på användarvänlighet.
Analog 4. :) Jag har stått vid en A4 kanske 5 ggr och har aldrig fattat den. Jag tycker inte att jag är korkad när det gäller att skruva på syntar, men den förstår jag inte. Lik förbannat tror jag att jag skulle gilla den om jag fick en vecka på mig att snöa in och lära mig. :>
Analog 4. :) Jag har stått vid en A4 kanske 5 ggr och har aldrig fattat den. Jag tycker inte att jag är korkad när det gäller att skruva på syntar, men den förstår jag inte. Lik förbannat tror jag att jag skulle gilla den om jag fick en vecka på mig att snöa in och lära mig. :>
Otroligt att du inte hajjar den men hajjar Octatracken... A4 är ju enkel i jämförelse :D
Men Octatracken är ju ett bra exempel på ett instrument som rör sig utanför svartvita key ramen...och som kan vara lite vad som du vill.....
Singulariteten på 99musik: Vad är musik? :)
Steelberry
2016-02-04, 16:56
Men Octatracken är ju ett bra exempel på ett instrument som rör sig utanför svartvita key ramen...och som kan vara lite vad som du vill.....
Vad säger du om Live+Push? Känns också som ett försök att lämna de svartvita tangenterna...
Vad säger du om Live+Push? Känns också som ett försök att lämna de svartvita tangenterna...
Nu är jag inte så hemma med ableton och hur dom tänkt......men visst är det så... ..
deleted user
2016-02-04, 17:08
Jo "synthen" lytes fram på pidistal av "popgrupper" som spelade klassisk pop med synthorgelljud....:D ...klart det finns undantag... därför säger jag hellre vart och av vem hellre än när.
"synthorgelljud". Jag orkar inte. Det. Var. Inte. Ljud. Som. Skulle. Härma. Andra. Instrument. Tvärtom lyfte man fram de elektroniska ljuden. Fan, Kraftwerk och många fler gjorde det redan på 70-talet. Bowie med Eno och de andra gjorde det i Berlin också.
Så du menar att det enda som gör en synth "framgångsrik" som instrument är om det finns ett svartvitt key på en eller inte...? du tycker inte att du förutsätter en del och fastnat i boxen.
Nej, det menar jag inte. Jag menar att "svartvita" keyboards än så länge är oöverträffade. Jag menar också att keyboardet gjorde att folk som faktiskt gjorde musik för musikens skull kunde ta åt sig synten.
Fast du förutsätter ju redan här vad musik är och inom vilka ramar det/den skall verka. Formatet popramen...... Wendy Carlos sätter sig framför ett Moog modulär system... hundratals modulationsmöjligheter, sequencer..filter...osv..osv.... vad gör hen...kopplar in en key och spelar Bach...... en helt ny och oerhört spännande maskin med oanade möjligheter.... men JA vi kan spela brassljud...vi kan spela strongs......Bach..orgel...
Vad är musik...vad är tradition.......vad är ett elektroniskt musik instrument?
Helt ärligt har jag aldrig fattat varför just elektroniska instrument skulle vara så jäkla fantastiska och nyskapande. Jag tror inte på det. Jag tror det unika och nyskapande beror på människan bakom.
För mig är synthesizer ett instrument, liksom gitarr och bastuba.
Utifrån det tycker jag inte att frågan om musik och tradition är så intressant i den här tråden, eftersom det inte handlar om det. Jag gissar att vi skulle stå långt från varandra i den diskussionen och måhända är det en mycket mer intressant diskussion än denna, men också en diskussion som tar mycket mer tid och engagemang än vad jag hinner och orkar just nu.
Även jag tycker att "Switched-on Bach" är en mycket tråkig idé.
deleted user
2016-02-04, 17:11
Otroligt att du inte hajjar den men hajjar Octatracken... A4 är ju enkel i jämförelse :D
Men Octatracken är ju ett bra exempel på ett instrument som rör sig utanför svartvita key ramen...och som kan vara lite vad som du vill.....
Fast jag har också kunnat ge tid åt att riktigt kunna gå igenom Octan och lära mig den. Jag fattade inte den heller när jag tillbringat så lite tid med den som jag gjort med A4.
Fast jag säger inte att instrument MÅSTE ha svartvita keyboards. Jag säger bara att de är jäkligt bra. Oöverträffade på det de gör.
"synthorgelljud". Jag orkar inte. Det. Var. Inte. Ljud. Som. Skulle. Härma. Andra. Instrument. Tvärtom lyfte man fram de elektroniska ljuden. Fan, Kraftwerk och många fler gjorde det redan på 70-talet. Bowie med Eno och de andra gjorde det i Berlin också.
Kraftwerk är revolutionerande i sitt användande av ljud.. men formen är ju klassisk pop..... dom är mer som en popkonst installation (vilket dom ju faktisk ju är).
Bowie och till viss del Eno är väldigt traditionella exempel...
Nej, det menar jag inte. Jag menar att "svartvita" keyboards än så länge är oöverträffade. Jag menar också att keyboardet gjorde att folk som faktiskt gjorde musik för musikens skull kunde ta åt sig synten.
Nej de är oöverträffade för keyboardisten som spelar en viss skala och popmusik.... men det du säger "folk som faktiskt gjorde musik för musikens skull kunde ta åt sig synthen" är ju tämligen skrattretande.... popmusik för musikens skull.... hade poptraditionen varit sådan att det hade varit fler blåsinstrument inom pop/rockbanden i stället för organister som Moog marknadsförde sig till så hade kanske t.ex. Nyel Steiners blåsinterfejs varit normen för en "synth"...vem vet.... "gjorde musik för musikens skull"...you killing me man :D
Helt ärligt har jag aldrig fattat varför just elektroniska instrument skulle vara så jäkla fantastiska och nyskapande. Jag tror inte på det. Jag tror det unika och nyskapande beror på människan bakom.
absolut..det var människorna bakom som skapade något som var mer eller mindre ett öppet fält en möjlighet att försöka bryta med det traditionsenliga och tänka utanför boxen. Men det var också människan bakom som kapitulerade inför traditionen.
För mig är synthesizer ett instrument, liksom gitarr och bastuba.
För mig är inte "synthesizers" ETT instrument utan en del i de Elektroniska instrumenten som kan vara så mkt... Precis som ett instrument med strängar och resonanslåda kan vara en ukulele, vevlira, sitar, eller piano...osv.. det fins många sätt att interagera med en sträng...
Utifrån det tycker jag inte att frågan om musik och tradition är så intressant i den här tråden, eftersom det inte handlar om det.
Tvärtom så är det ju precis det som är det intressanta...musik och tradition....det är precis det som det handlar om. Att vänja tanken och lyssnandet till något annat...... att synliggöra de ramar som traditionen utgör... och om bäst göra något som bryter med den.
Även jag tycker att "Switched-on Bach" är en mycket tråkig idé.
Ja det är bara att jämföra Subotniks "Silver apples from the moon" med "Switched on Bach" och vilken som blev mest tongivande för "synthen" roll inom populärmusiken...och varför..... underskatta inte traditionen..igenkänningsfaktorn.
deleted user
2016-02-04, 18:15
Heja klassisk pop!
Heja klassisk pop!
Hejar! :)
Jag gillar Subotnick osv osv men känns det inte lite som att det här med Buchla och "något helt nytt" är en 50 år gammal framtid? Det är ju lika mycket en box idag som syntpoppen, technon eller rocken. Om inte - posta gärna musikexempel som är utanför boxen, jag är intresserad som tusan.
Jag gillar Subotnick osv osv men känns det inte lite som att det här med Buchla och "något helt nytt" är en 50 år gammal framtid? Det är ju lika mycket en box idag som syntpoppen, technon eller rocken. Om inte - posta gärna musikexempel som är utanför boxen, jag är intresserad som tusan.
På vad sett är det lika mkt en box? Hur många tillverkare har vågat bryta normerna för vad "synth" är... där tror jag det finns mer mjukvara...problemet med mjukvara är att det tenderar att inte vara ETT instrument... men då tänker ju jag inom boxen. Det är klart att det är svårt och inte alltid önskvärt.... men hur ofta stöter man på ett öppet fält som man kan försöka forma utifrån dess egna premisser.
Populärmusik som tänker utanför boxen... ja en hel del av t.ex. Autechres verk skulle jag säga..som populariserar en hel del av EAM/konstmusikens grepp....finns en del hos Aphex twin också... mkt Technon är ju helt klart något som bröt formfaktorn hos populärmusiken..... bara att göra en poplåt som är 40 min lång som The Orb är ju att tänka utanför boxen.... småsaker möjligt...
Men helt klart är att "Buchla och något helt nytt" kanske just är det som populariseras och breddar allmänhetens syn på vad ett "Elektroniskt instrument" kan vara. Modulär blir en normaliserad folkrörelse.. och förhoppningsvis så hoppar de större tillverkarna på och kanske följer upp på de maskiner som Buckla gjorde på 70 och 80-talen som Buckla 400 och 700 ..osv...
Håller med Beem om att Buchlas vision av "frigörande av musiken från konventioner" är ungefär lika revolutionär som Schoenbergs tolvtons-musik ett antal år tidigare. Och idag lika relevant = inte särskilt.
Håller med Beem om att Buchlas vision av "frigörande av musiken från konventioner" är ungefär lika revolutionär som Schoenbergs tolvtons-musik ett antal år tidigare. Och idag lika relevant = inte särskilt.
Kanske mer relevant än någonsin snarare skulle jag säga.
Dock en etablerad approach. Jag fattar din poäng om syntorgel, men alternativet har några år på nacken också numera. Svårt att bryta gränser som redan är passerade för årtionden sedan.
Dock en etablerad approach. Jag fattar din poäng om syntorgel, men alternativet har några år på nacken också numera. Svårt att bryta gränser som redan är passerade för årtionden sedan.
Men du förutsätter ju "alternativet" utifrån något som påbörjades för 50 år sedan. Subotnik/Buchla angav en riktning... men att förutsätta "alternativet" är ju att befästa det som ej skall befästas... det hela handlar ju om att hålla fältet öppet, fritt i från låsningar.
Någonstans mot slutet av 80-talet dyker polyfoniska syntar upp
Polyfoniska synthar kom väl i mitten på 70-talet
deleted user
2016-02-04, 23:58
Men du förutsätter ju "alternativet" utifrån något som påbörjades för 50 år sedan. Subotnik/Buchla angav en riktning... men att förutsätta "alternativet" är ju att befästa det som ej skall befästas... det hela handlar ju om att hålla fältet öppet, fritt i från låsningar.
Fritt från låsningar betyder alltså att man ska eliminera keyboards så blir allt jättebra? Ursäkta, men jag tycker det är sån bullshit. Jag gillar Buchla-grejerna och mycket av tänket bakom västkust-instrumenten, men gud så jag somnar av hippiesnacket i I Dream of Wires. De är ju helt ointressanta. Luft. Fast jag gillar iofs Silver Apples of the Moon lite också. Fast Silver Apples är mycket bättre för det är briljant pop.
I övrigt förstår jag inte motsatsförhållandet mellan tradition och nytänkande och gränsöverskridande. Jag vill påstå att allt bra som gjorts innehåller båda två elementen.
Och så garvar jag rakt ut åt att techno skulle vara så mycket mer nyskapande än allt annat. Jag har inget mot det i princip, men om det är extremt nytänkande då vettefan... Så jävla annorlunda är det inte.
Fritt från låsningar betyder alltså att man ska eliminera keyboards så blir allt jättebra? Ursäkta, men jag tycker det är sån bullshit. Jag gillar Buchla-grejerna och mycket av tänket bakom västkust-instrumenten, men gud så jag somnar av hippiesnacket i I Dream of Wires. De är ju helt ointressanta. Luft. Fast jag gillar iofs Silver Apples of the Moon lite också. Fast Silver Apples är mycket bättre för det är briljant pop.
I övrigt förstår jag inte motsatsförhållandet mellan tradition och nytänkande och gränsöverskridande. Jag vill påstå att allt bra som gjorts innehåller båda två elementen.
Och så garvar jag rakt ut åt att techno skulle vara så mycket mer nyskapande än allt annat. Jag har inget mot det i princip, men om det är extremt nytänkande då vettefan... Så jävla annorlunda är det inte.
This
Fritt från låsningar betyder alltså att man ska eliminera keyboards så blir allt jättebra? Ursäkta, men jag tycker det är sån bullshit. Jag gillar Buchla-grejerna och mycket av tänket bakom västkust-instrumenten, men gud så jag somnar av hippiesnacket i I Dream of Wires. De är ju helt ointressanta. Luft. Fast jag gillar iofs Silver Apples of the Moon lite också. Fast Silver Apples är mycket bättre för det är briljant pop.
Har fortfarande inte sett I dream of lies så kan inte uttala mig. Ingen har sagt något som "så blir allt jättebra" ..men jag skulle nog kalla synen på instrument skapade utifrån en viss västerländsk tradition och upprätthållandet utav den spm en låsning. Precis som ramarna och formerna för "popmusik" är grymt låsta.... inte minst hur vi lyssnar....
I övrigt förstår jag inte motsatsförhållandet mellan tradition och nytänkande och gränsöverskridande. Jag vill påstå att allt bra som gjorts innehåller båda två elementen.
Nej det behöver absolut inte vara ett motsatsförhållande...bara att det väldigt ofta är det. Jag vill påstå att vad som är "bra" varierar utifrån vad som skall bedömas och kan därmed innehålla ett eller flera element.
Och så garvar jag rakt ut åt att techno skulle vara så mycket mer nyskapande än allt annat. Jag har inget mot det i princip, men om det är extremt nytänkande då vettefan... Så jävla annorlunda är det inte.
Nej inte all... men det bröt mkt av formen för vad populärmusik är och hur vi lyssnar på den.. införandet av drones, trans mm där början och slut inte är självklarheter.... hejdå låt, hejdå vers/refreng/brygga å annat bös.... pop som inte är pop....klart nytänkande... eller mottänkande.
deleted user
2016-02-05, 00:48
Fast vadå låsning? Det är det där jag inte fattar. Det finns hur många sätt som helst att göra elektronisk musik utan keyboard om man vill. Finns väl massor av 99:or som gör det t ex? Och det finns massor av musik som inte följer popformeln om man vill lyssna på det.
Håller med helt på båda punkterna. Jag minns när jag hörde Madonnas 'Music' på radion (måste ha varit 2000 då) att 'syntarna nu blivit mainstream'
Va? Otroligt konstig reflektion. Det blev de i och med 'Here Comes The Sun' med Beatles 1969. Lyssna på den.
Fast vadå låsning? Det är det där jag inte fattar. Det finns hur många sätt som helst att göra elektronisk musik utan keyboard om man vill. Finns väl massor av 99:or som gör det t ex? Och det finns massor av musik som inte följer popformeln om man vill lyssna på det.
Ja det finns en outsinlig mängd sätt att använda "elektroniska instrument" på... men att det skulle finnas massor av musik som inte följer popformeln är jag inte riktigt säker på... tvärtom tror jag att det är ganska hårt normerat...och därmed låsningarna...
du vet "oljud till filmer"..."riktiga musiker" göra " riktig musik" och sånt snack.... det finna massor...
Någonstans mot slutet av 80-talet dyker polyfoniska syntar uppPolyfoniska synthar kom väl i mitten på 70-talet
Javisst gjorde de det, slant nog på tangentbordet när jag skrev 80-talet istället för 70-talet, däremot tänkte jag väl mer att det var i och med Prophet-5 som de slog igenom rejält, därav 'slutet på' snarare än 'mitten av'.
Håller med helt på båda punkterna. Jag minns när jag hörde Madonnas 'Music' på radion (måste ha varit 2000 då) att 'syntarna nu blivit mainstream'
Va? Otroligt konstig reflektion. Det blev de i och med 'Here Comes The Sun' med Beatles 1969. Lyssna på den.
Abbey Road hade jag faktiskt redan i barnkammaren ... fick en hoper skivor av någon barnflicka som hon av någon anledning tröttnat på ... en hög singlar (som jag fortfarande har) och Abbey Road ... måste ha varit typ 1970 eller nåt sånt...
But I digress...
Jag vill nog ändå påstå att syntarna på den tiden förde en ganska tillbakadragen tillvaro. Antingen hördes de mest i bakgrunden, eller så var det band med utpräglat experimentell eller alternativ prägel (typ Tangerine Dream eller Kraftwerk). Mike Oldfield använde också en del syntar även på sina tidiga produktioner, men jag tror inte majoriteten av lyssnarna verken av Oldfield eller Beatles tänkte att "det här lät minnsann elektroniskt", vilket nämnda låt av Madonna gör.
Men vad jag kanske menade var mer att 'nu har syntljuden blivit mainstream'. Dvs i mainstreamproduktioner så används en väldigt syntig ljudbild utan att den försöker framställas som något nytt eller annorlunda, utan som en naturlig utveckling bland andra instrument. Som att gränsen mellan 'syntpop' och 'pop' suddas ut.
Hur många tillverkare har vågat bryta normerna för vad "synth" är... där tror jag det finns mer mjukvara...
Ja mjukvara är väl nyckeln om man vill ha så lite gränser som möjligt. Fysiska instrument som utmanar Rolandnormen, tänk tex. Ciat Lonbarde, har ju bara en annan uppsättning av gränser. Inget dålig med det, det är roligt. Men vill man verkligen ha något nytt, utanför det hittills etablerade, är det väl mjukvara som är grejen. Ofta på bekostnad av ett bra interface. Sköna interface är väl i regel begränsade, man får väl leva med den trade-offen beroende på vad man tycker är viktigt.
Man önskar att alla "Kids" härute hade fått uppleva resan under 80talet. Bara faktum att vi i lilla Skövde hade 5 affärer med syntar mitten 80tal. Med jämna mellanrum så stod man med ögonbrynen i nacken(på den tiden man hade hår på huvudet). Kommer vi någonsin få uppleva den utvecklingen och nya ljudpaletter som tex under 1982-1990. Analogt/FM/Sampling/LA/AWM för massorna :) Sitter väldigt sällan och hetsar upp mig numera. Ok, en "analog" synt igen, wow. Se där kommer Roland med en julgran igen och där en grönblinkande Alienliknande låda...
Yamaha släpper en AWMuppdatering och där kommer mer euro som låter som radion ställd på AM bandet ;)
Det var bättre förr (grinig gubbe)
Gitarrsidan är inte mkt bättre den, letat choruspedaler och kom ganska snabbt fram till att TC SCF fortfarande är rätt outstandning (grinig gubbe var det)
Ett sidospår kanske: Har länge tyckt att analoga "imitationer" av akustiska instrument är mycket bättre än sitt rykte. Dels följer analogsyntens hela personlighet och karaktär med på köpet, dels (om man har programmerat ljudet själv) är man både instrumentbyggare och spelare, man kan alltså instrumenten (både synten och "imitationen") utan och innan. Det ger ett levande, musikaliskt slutresultat, som fungerar utmärkt i många sammanhang tycker jag. (Björn J:son Lindh sa i en intervju att Prophet 5 var hans favoritsynt (eller sa han favoritinstrument rentav?), för att den var så "musikalisk"). Inget av allt detta får man (iaf inte jag) med en rompler, som oftast bara producerar en perfekt men livlös klang, som man som spelare har en väldigt ytlig relation till.
Jag vill ha mer av allt :>
Jag har sagt detta förr och jag säger det igen.
Missförstå mig rätt, men jag tycker att Dave Smith har sabbat marknaden lite...
I mitten av 80-talet kom Ensoniq ut med ESQ1, som hade polyfoni 8 och kunde köra mutitimbralt 8 (till och med 9 om man dessutom använde sig av huvudkanalen). Emu släppte Emax som också hade poly 8, men var multitimbral 16.
Alla specar bara växte. Och några av de värsta var just Alesis Andromeda och Emus E4or och Proteus 2k serien, med poly 128, 1024 ljud och 32 multi/MIDI-kanaler.
Nu sväljer vi allt från DSI som har specar från första hälften av 80-talet. Dom låter i och för sig fantastiskt, men poly 8 och multi 2 som Pro-08an eller Poly/multi-4 som Evolvern... Kom igen!
Nähh... Back to ESQ1 och Andromedas sepcar. Då snackar vi synthar för nördar och inte till stage keyboardister ;)
Bra anförande Ricard. Mycket intressant. De tankar som väcks först hos mig är lite din uppdelning Workstations (M1 unt so forth) & "Syntar för att skapa ljud".
Något man måste ha i åtanke är att workstations (IMHO) inte hade ngt som helst motsatsförhållande till "vanliga" syntar UTAN mer ett motsatsförhållande till hur man producerade själva musiken. Dvs mot Datoranvändningen & "Datorsequensers" (Atari, Cubase mm till att börja med på den tiden).
Jag själv började göra elektronisk musik förhållandevis tidigt. O det tog många år innan jag gick över till att ha datorn som hjärnan/mittpunkten i studion. Först var det HW-sequensers, sen gick jag över till workstations. Min första LP arrades helt i en Korg T3 :doh: (med lite tillägg från en EMU SP1200) för att sedan tapesynkas in på 2tumsband.
För övrigt finner jag diskussionen kring "ljudsyntarna", analog-digital-nyanalog-hybrid etc mycket intressant. Tack för bra tråd Ricard!
(skrev det här igår, men postade det tydligen inte)
Det jag skulle vilja lägga till är lite det som false messiah och andra är inne på, fast kanske med en annan vinkling.
I och med att mjukvaran och datorn gjorde sitt intåg så möjliggjordes i stort sett "obegränsade" syntar. Sjuhundra oscillatorer av diverse varianter, tolvtusen filter, enveloper med hur många steg som helst, "nya" syntesmetoder samt översikt över existerande men knöliga sådana (FM, additivsyntes med mera).
Möjlighet att finjustera ALLT av detta i oändlighet. Men hur lät slutresultatet? "Fwonk". "Fjupp". Inte direkt några nya spännande ljud som vi aldrig hade hört, utan mer av samma sak i stort sett. Den fjärde oscillatorn gjorde inte så roliga saker med ljudet... och så vidare.
I och med möjligheterna och gränssnittet via datorn så tappade den vanliga användaren överskådligheten och direktheten med ljudet.
(skrev det här igår, men postade det tydligen inte)
Det jag skulle vilja lägga till är lite det som false messiah och andra är inne på, fast kanske med en annan vinkling.
I och med att mjukvaran och datorn gjorde sitt intåg så möjliggjordes i stort sett "obegränsade" syntar. Sjuhundra oscillatorer av diverse varianter, tolvtusen filter, enveloper med hur många steg som helst, "nya" syntesmetoder samt översikt över existerande men knöliga sådana (FM, additivsyntes med mera).
Möjlighet att finjustera ALLT av detta i oändlighet. Men hur lät slutresultatet? "Fwonk". "Fjupp". Inte direkt några nya spännande ljud som vi aldrig hade hört, utan mer av samma sak i stort sett. Den fjärde oscillatorn gjorde inte så roliga saker med ljudet... och så vidare.
I och med möjligheterna och gränssnittet via datorn så tappade den vanliga användaren överskådligheten och direktheten med ljudet.
Hahaha... precis.
För min del så gillar jag bäst emulatorerna av ga synthar, typ Mini Moog och ARP-Odyssey, t.ex en Mini-V som back up till Phattyn och Minitauren.
false messiah
2016-02-05, 13:44
I och med möjligheterna och gränssnittet via datorn så tappade den vanliga användaren överskådligheten och direktheten med ljudet.
Jag håller med, men jag skulle säga att det inträffar så snart du antingen har en synt med menyer, eller tillräckligt många parametrar och minnen. En DX7 med en Jellinghaus-kontroller är inte så värst mycket begripligare eftersom du har 130 parametrar att hålla reda på, dito med säg en Virus eller analogbestar som Schmidt Eightvoice.
Så jag tror också att det är en del av förklaringen till varför 1-2 oscillatorer, filter, några envelopes och någon LFO är en såpass hållbar modell.
Sen har ju som sagt många inga problem att spela instrument hundratals eller tusentals parametrar (som en röst i en typisk workstation, DX7/FS1r/SY77/etc eller physical modelling-instrument) så länge det finns bra presets. Men det är inte samma personer som de som vill skruva ljud.
Börjar namedroppa lite shit som enligt god kutym ska finnas med i en sån här tråd. Fyll på.
Yamaha GX1
Polymoog
Mellotron
Con Brio ADS 100, 200 & 200-R
Qasar I, II, M8 & M8 CMI
Synclavier NED
Synergy GDS Crumar
Clavioline
Jarre, Patrick Gleeson, Vangelis, Les Paul, Yellow Magic Orchestra
http://120years.net/
120 Years of Electronic Music
The history of electronic music from 1800 to 2015
RECENT UPDATES
• The 'Variophone' Yevgeny Sholpo. Russia, 1932
• The 'Saraga-Generator' Wolja Saraga, Germany,1931
• 'Buchla Synthesisers' Donald Buchla. USA, 1966
• The 'Syn-ket' (or 'Synthesiser-Ketoff'). Paolo Ketoff & John Eaton, Italy. 1963.
• The 'Fonosynth'. Paul Ketoff (Paolo Ketoff), Julian Strini & Gino Marinuzzi jr, Italy. 1958.
• Minshall Organs. Burton Minshall, Canada/USA. 1946
• Pre 1800
o 1748: Denis D’Or
o 1759: Clavecin Électrique
o 1785: Clavecin Magnetique
• 1800 – 1900
o 1867: Electromechanical Piano
o 1876: Musical Telegraph
o 1897: Telharmonium
o 1899: Singing Arc
• 1900 – 1920
o 1905: Helmholtz Sound Synthesiser.
o 1909: Choralcelo
o 1915: Audion Piano
o 1912: Sound-Producing Device
o 1916: Optophonic Piano
o 1918: Synthetic Tone
• 1920 – 1930
o 1921: Electrophon
o 1922: Theremin
o 1923: Staccatone
o 1924: Sphäraphon
o 1925: Radio Harmonium
o 1926: Pianorad
o 1926: Keyboard Electric Harmonium
o 1926: Kurbelsphärophon
o 1927: Dynaphone
o 1927: Cellulophone
o 1927: Clavier ā Lampes
o 1927: Electronde
o 1927: Robb Wave Organ
o 1927: Superpiano
o 1927: Neo Violena
o 1928: Ondes-Martenot
o 1929: Orgue des Ondes
o 1928: Klaviatursphäraphon
o 1929: Croix Sonore
o 1929: Hellertion & Heliophon
• 1930 – 1940
o 1930: Coupleux-Givelet Organ
o 1930: Rhythmicon
o 1930: Ondium Péchadre
o 1930: Graphical Soundtrack
o 1930: Partiturophon
o 1930: Trautonium
o 1930: Hardy-Goldthwaite Organ
o 1930: Westinghouse Organ
o 1931: Nivotone
o 1930: Keyboard Theremin
o 1930: Magneton
o 1931: Radio Organ of a Trillion Tones, Polytone Organ & Singing Keyboard
o 1931: Saraga-Generator
o 1932: Vibroexponator
o 1932: Variophone
o 1932: Emicon
o 1932: Rangertone Organ
o 1932: Terpsitone
o 1932: Gnome
o 1932: Electrone
o 1933: Electrochord & Kdf Grösstonorgel
o 1934: Syntronic Organ & Photona
o 1934: Aetherwellengeige
o 1934: Singing Keyboard
o 1935: Hammond Organ
o 1936: Sonothčque
o 1935: Marimbalite
o 1936: Welte Licht-Ton-Orgel
o 1936: Companola
o 1936: Mixturtrautonium
o 1937: Melodium
o 1937: Oscillon
o 1937: Warbo Formant Orgel
o 1937: Ekvodin
o 1939: Novachord
o 1939: Kaleidophon
• 1940 – 1950
o 1940: Ondioline
o 1940: Multimonica
o 1940: Voder & Vocoder
o 1940: Solovox
o 1940: Univox
o 1943: Emiriton
o 1945: Hanert Electric Orchestra
o 1945: Thyratone
o 1945: Electronic Sackbut
o 1946: Minshall Organ
o 1946: Tuttivox
o 1946: Baldwin Organ
o 1947: Melochord
o 1947: Clavioline
o 1948: Free Music Machine
• 1950–1960
o 1950: Electronium
o 1950: Lipp Pianoline
o 1951: RCA Synthesiser I & II
o 1951: CSIR Mk1 & CSIRAC
o 1951: Dr Kent’s Electronic Music Box
o 1951: Chamberlin
o 1951: Ferranti Mk1
o 1951: Wobble Organ
o 1951: GRM
o 1951: WDR Electronic Music Studio
o 1952:Clavivox
o 1953: Composer-tron
o 1957: MUSIC N
o 1957: ANS Synthesiser
o 1958: Fonosynth
o 1959: Oramics
o 1959: Sound Processor
o 1959: Siemens Synthesiser
o 1959: Wurlitzer Side Man
• 1960–1970
o 1961: DIMI & Helsinki Electronic Music Studio
o 1963: Mellotron & Novatron
o 1963: Akaphon
o 1963: Syn-ket
o 1964: Beauchamp Synthesise
o 1964: Moog Synthesisers
o 1965: Graphic 1
o 1966: Tubon
o 1966: Coupigny Synthesiser
o 1967: Stylophone
o 1967: MUSYS
o 1969: EMS Synthesisers
• 1970 – 1980
o 1970: Subharchord
o 1970: Archifooon
o 1970: Buchla Synthesisers
o 1970: ARP Synthesisers
o 1971: Allen Computer Organ
o 1971: Triadex Muse
o 1972: Qasar I,II & M8
o 1972: Motorola Scalatron
o 1977: Synclavier I & II
o 1977: Con Brio ADS
o 1977: Samson Box
o 1977: UPIC system
o 1977: DMX-1000
o 1979: Fairlight CMI
• 1980-1990
o 1981: Sogitec 4X
o 1981: Yamaha GS1& GS2
http://www.sequencer.de/synth/index.php/Synthesizer_History_Timeline
The First Synthesizer To...
Notes
If you are going to add to the list please use the same format and insert in chronological order.
The Synth List - Formating: Year - Manufacturer - Model - First at what..?
• 1837 - C.G. Page (Salem. Mass) - first to produce electronically generated sound (not necessarily associated with a musical instrument). After inventing the Volta in 1800 (an early battery), in 1837 Page was doing experiments with coils and realized when certain coils were attached to a batter they omitted a ringing sound. While he initially thought the ring came from the electrical current was interrupted (battery disconnected), what was actually taking place was the induction through the coils was causing them to vibrate. via Peter Grenader
• 1885 - Person and Ernst Lorenz -'Elektrisches Musikinstrument' - the first musical instrument designed to produce electrically generated sound. It used electronic vibrations to drive an electromagnet that were connected to resonating boards, which translated these vibrations to sound. via Peter Grenader
• 1897 - Taddaeus Cahills - Telharmonium - electromechanical instrument.
• 1936 - Oskar Sala - Mixturtrautonium - first synth using Subharmonic synthesis
• 1939 - Homer Dudley invents the Parallel Bandpass Vocoder (VODER) - A manually key operated speech synthesizer
• 1940 - Homer Dudley invents the The Voder speech synthesizer - A device which used the human voice and an artificial voice to produce a composite. Both were researched as a way to transmit speech over copper wires (id est, telephone lines)
• 1948 - Hugh LeCaine - Electronic Sackbut - First voltage-controlled synthesizer
• 1948 - Dr. Raymond Scott - Wall of Sound - First polyphonic Sequencing Workstation (electromechanical) and the Electronum - first sequencer.
• 1950 - CSIR - Mk 1 - The first known use of a digital computer for the purpose playing music
• 1956 - Louie and Bebe Barron - Produced the first all-electronic musical score for a major motion picture - MGM's 'Forbidden Planet'
• 1957 - Max V. Mathews at Bell Labs - MUSIC - the first digital synthesizer. Technically, it was a computer program, though it set the stage for every digital synthesizer that proceeded it.
• 1963/64 - Buchla - model 100 modular - 1st "modern" modular synth
• 1967 - Moog - Moog modular synthesizer I, II & III - 1st commercial modular synth.
• 1969 - EMS - Synthi VCS-3 - first non-modular mini-synth
• 1970 - Moog - Minimoog - 1st Mono Synth with keys (non-modular)
• 1971 - Tonus/ARP - Soloist - 1st preset mono synth
• 1971 - John Chowning - developed FM synthesis using the MUSIC-IV language (source), a direct descendent of Mathew's MUSIC program. FM synthesis was later licensed by Yamaha, and used in popular synths such as the DX7.
• 1971 - Buchla - 500 - micro-controlled polyphonic analogue in 1971, it was also programmable as you could save patches to floppy.
• 1972 - Triadex Muse - first of many horrible sounding digital synth/seq workstation thingies
• 1973 - Coupland Digital Music Synthesizer - First Digital (Triadex beat it?) Update via Peter Grenader: "No time to read through all these posts to see if it's come up yet, but the Coupland was vaporwear...it never existed. I met Mark Vail, who's now a friend, by writing him a letter informing him that his story about the Coupland in his Vintage Synthesizers book (GREAT book) which mentioned it's only recorded showing was at the AES show in LA in 1978 was a farce. I was there - at their booth and their suite in the Hilton where the instrument was said to be. I was there on the first day, I was there on the last day. The only thing they had was a small model - about six inches across, sitting on a table. The booth was amazing - this radial orb multiple people could sit in, with a cover that came over each person which played what I remembered was a very impressive demo which swirled around four speakers inside the box. I, and everyone else, were blown away. They kept saying...'it will be here tomorrow, it'll be here tomorrow'...so I showed up the last day just to see it, figuring by the then it would have arrived...it didn't. I did see the frst Synclavier at that show however. Their suite was across the hall from the Coupland folk. That completely kicked the crap out of everything else shown that year."
• 1973 - NED - Synclavier - first digital synth
• 1974 - Roland - SH3a - first commercial additive synth
• 1974 - RMI - Harmonic Synthesizer - first commercial additive synth
• 1976 - Yamaha - CS80 - first synth with poly aftertouch = polypressure
• 1976 - PPG - PPG 1003 sonic carrier - 1st programmable mono/duo synth (this, along with the model 1020, might have been the 1st synths to use DCOs as well)
• 1977 (late) - Oberheim - OB1 - 1st commercial programmable mono synth
• 1978 (late) - PPG - Wavecomputer 360 - 1st wavetable synth
• 1978 - Sequential Circuits - microprocessor control the SCI Prophet10 (briefly) and the P5 --- again based on existing E-mu tech stuff
• 1979 - NED - Synclavier - First FM
• 1979 - Fairlight CMI - First Sampler, First Workstation
• 1982 - Sequential Circuits - Prophet600 / First Midi Synthesizer (though some argue the Prophet 5 rev 3.2 is pre-MIDI MIDI)
• 1983 - Yamaha - DX7 - Digital takes over, FM goes mainstream
• 1983 - OSC - OSCar - First real-time additive with analog filters
• 1984 - Sequential Circuits - SixTrak - first multitimbral
• 1985 - Casio - CZ101 - First battery-powered all digital mini-synth
• 1989 - Emu Systems - Proteus - First dedicated ROMpler
• 1994 - Yamaha - VL1 - first physical modelling synth
• 1995 - Clavia - Nord Lead - 1st Virtual Analog (VA)
• 1996 - Rubberduck - still not the first softsynth but came before Seer Systems Reality.
• 1996 - Steinberg - VST - Ok not a synth but enabled a lot to be written as plug-ins and used simultaneously
• 1997 - Seer Systems - Reality - First Modular Soft Synth
Related Links - Synthesizer History
• This List via MATRIXSYNTH:
• Pre-Synthesizer Era (german via Moogulator) http://sequencer.de/synth/index.php/Synthesizer_Vorgeschichte
Oberheim Electronics (https://en.wikipedia.org/wiki/Oberheim_Electronics)
Originally a manufacturer of electronic effects devices (most notably the Maestro phase shifter), and briefly an ARP Instruments dealer, Oberheim went on to create several ground-breaking products in the early days of synthesizers andelectronic music including the DS-2 (one of the first digital music sequencers) and the Synthesizer Expansion Module (SEM).
Oberheim polyphonic synthesizers
Oberheim 4 Voice (1975–1979)
Oberheim's Two-voice TVS-1, Four-voice FVS-1 in 1975, and Eight-voice in 1977, (which was the four voice frame with an external 4 SEM module) were among the first commercially available polyphonic synthesizers. Configurations were based on the SEM. The Two-voice synthesizer included a two channel voltage controlled sequencer, and the Four-voice and Eight-voice machines included a rudimentary Programmer, capable of recalling sound settings.
Oberheim's later synths like the OB-X and OB-Xa abandoned the relatively bulky SEMs in favor of individual or compact voice cards, and common cabinetry and power supplies. Oberheim continued to make synthesizers until the late 1980s. Other notable Oberheim synthesizers include the OB-1 (monophonic), the OB-8, the Xpander, the Matrix-6, the Matrix-12, and the Matrix-1000 marketed after the acquisition by Gibson.
Oj.. vad ska denna listan tjäna till... du hade ju bara kunnat länka.... Sen är det ju skillnad... på vad en "synth" är och utvecklingen som ledde dit... Vad var det som hände där första åren på 60-talet.. det är intressant, vad var det som bröt med de tidigare "elektriska" eller "elektromekaniska" instrumenten. Och vad är det som sen händer på 90-talet... det är intressant... att bara lista maskiner, det är tämligen ointressant.
hasse_fx
2016-02-06, 00:19
Jag vill nog ändå påstå att syntarna på den tiden förde en ganska tillbakadragen tillvaro. Antingen hördes de mest i bakgrunden, eller så var det band med utpräglat experimentell eller alternativ prägel (typ Tangerine Dream eller Kraftwerk). Mike Oldfield använde också en del syntar även på sina tidiga produktioner, men jag tror inte majoriteten av lyssnarna verken av Oldfield eller Beatles tänkte att "det här lät minnsann elektroniskt", vilket nämnda låt av Madonna gör.
Det hände mycket kul med syntar när de kom i händerna på etablerade musiker (kul avsnitt i "...Wires" när Moog-syntarna ska marknadsföras...) och det var inte härmande ljud som gällde - där fanns ju stråkmaskiner och allsköns muzak-krafs ;) Progrock och symfonirockarna som toppade albumlistorna första åren av 70-talet använde mycket synt. Ett par hits med mycket synt från tiden (1971) är ELP's Tarkus och The Who's Baba O'Reily med en sequencer-slinga genom hela låten. Mer trallvänliga Chickory Tip's Son of my Father förebådade ju den lättare syntpopen med ett antal år. Att sedan TD, KW, Schultze, Fast m.fl. testade mer eller mindre helsyntetiska arr en tag senare hindrar ju inte att synten blev och förblivit ett framträdande musikinstrument i symbios med övriga instrument i "populärmusiken" sedan dess.
gY5rztWa1TM
hasse_fx
2016-02-06, 00:48
Ett sidospår kanske: Har länge tyckt att analoga "imitationer" av akustiska instrument är mycket bättre än sitt rykte. Dels följer analogsyntens hela personlighet och karaktär med på köpet, dels (om man har programmerat ljudet själv) är man både instrumentbyggare och spelare, man kan alltså instrumenten (både synten och "imitationen") utan och innan. Det ger ett levande, musikaliskt slutresultat, som fungerar utmärkt i många sammanhang tycker jag. (Björn J:son Lindh sa i en intervju att Prophet 5 var hans favoritsynt (eller sa han favoritinstrument rentav?), för att den var så "musikalisk"). Inget av allt detta får man (iaf inte jag) med en rompler, som oftast bara producerar en perfekt men livlös klang, som man som spelare har en väldigt ytlig relation till.
...och jag som trodde "kan den låta som en 303" var ett skämt ;) Nu är inte detta riktat till Tomas N specifikt, men resonemanget representerar 99ans "själ" rätt väl...
Från DX7, vidare till D50 och senare t ex Wavestation tillförde väldigt mycket till ljudpaletten - sådant som subtraktiv analog syntes inte kommer i närheten av. Men inte för att ersätta utan att komplettera! Tycker det är tråkigt att en hoper fantastiska musikinstrument avfärdas som "livlösa" bara för att de inte följer den "normen" att "liv" när det gäller syntar begränsas till slumpmässiga modulationer från "äkta analoga felkällor" (för "liv" är det ju egentligen inte). Men jag kan förstå att det rent (analogt) elektroniska format en egen estetik!
Och å andra sidan - visst - kom fram med en gitarr som låter helt annorlunda och den må väcka något liten nyfikenhet, för att sedan avfärdas, så en oscillator må vara syntarnas Stratocaster och en tvåoscillators syntarnas Les Paul - don't mess with it ;) Som en farbror sade i Radiophonics-dokumentären "Nothing gets older faster than a new sound!" (Även om han just då menade syntarnas intåg som alternativ till tape-loopar etc).
Tråden får mig att förstå mer av tänket och jag kommer aldrig mer avfärda "kan den låta som en 303" som humor!
Nja, om jag säger så här då: Använder rompler både nu och då, för att skapa en illusion av ett annat instrument, när det efterfrågas, har t.ex spelat i revyorkester och blivit tillsagd att låta som en "showorkester i Las Vegas". Jag har inga problem med det. Men om jag skulle göra en egen personlig produktion "från hjärtat" skulle jag knappast använda t ex samplade blåsinstrument - däremot gärna analoga (eller för den delen digitala) imitationer av sådana. Digitalsyntar i sig har jag inget emot - det är just samplade instrument jag är skeptisk till. Å andra sidan är förstås digitalpianon en gudagåva...
hasse_fx
2016-02-06, 01:33
...i rätt händer är samplade instrument guld, t ex orkestersektioner. Men jag är stor fan av Pro5/Obie-mattor och även Mellotroner - gärna mixat också. Men de skönaste åkturerna tycker jag Omnisphere, Alchemy och Iris bjuder på, samplingar till trots :)
I och med att mjukvaran och datorn gjorde sitt intåg så möjliggjordes i stort sett "obegränsade" syntar. Sjuhundra oscillatorer av diverse varianter, tolvtusen filter, enveloper med hur många steg som helst, "nya" syntesmetoder samt översikt över existerande men knöliga sådana (FM, additivsyntes med mera).
Möjlighet att finjustera ALLT av detta i oändlighet. Men hur lät slutresultatet? "Fwonk". "Fjupp". Inte direkt några nya spännande ljud som vi aldrig hade hört, utan mer av samma sak i stort sett. Den fjärde oscillatorn gjorde inte så roliga saker med ljudet... och så vidare.
Det har jag också funderat på. Kan det vara så att det fanns en övertro på att om det fanns möjligheter att kontrollera alla aspekter av ett ljud i minsta detalj, skulle det kunna skapas helt fantastiska ljud som ingen hört innan och som slog världen med häpnad. Bara fantasin skulle sätta gränsen. När inte den klassiska subtraktiva syntesen såg ut att kunna uppfylla den drömmen, så riktades hoppet mot physical modeling; jag minns t ex hur Yamahas VL-serie lanserades som att man kunde t ex skapa ljudet av en fiol som var 2m lång och med strängar av tagel och en resonanslåda av gummi. Jag har aldrig testat en sån så jag vet inte om det är så parametrarna verkligen fungerar på de maskinerna, men det verkar i varje fall inte ha varit något revolutionerande genombrott som spred sig i syntvärlden.
Det kanske är så enkelt att drömmen om dessa fantastiska nyskapande ljud fallerar på att ljud inte är något man kan tänka ut, utan det måste empiriskt labbas fram, med ett instrument som man kan interagera med, vare sig det är en hårdvaruburk med rattar, eller ett datorprogram med ett GUI.
Nu är jag ingen ljudkonstruktör av någon större rang, men det har slagit mig att de gånger jag suttit mig ner och försökt tänka ut ett ljud eller t ex använda någon modulationsväg jag inte använt innan, så blir resultatet ofta ganska platt och ointressant ljudmässigt. Medan ett mer instinktivt tweakande oftare resulterar i något som blir användbart, och vidare så kan man inte i slutändan förstå exakt vad det är som gör att ljudet blir så bra som det blir.
När jag lyssnar på enosccillatorsyntar blir jag ofta imponerad av hur mycket som går att åstadkomma med den ändå förhållandevis begränsade arkitekturen.
En annan aspekt är att man precis som man kan uppskatta ljudet av distade elgitarrer eller symfoniorkestrar så kan man upskatta den traditionella ljudpalletten hos analogsyntar. Syntpop och elektropop som genre bygger ju på blippande sequencerslingor och resonanta filtersvepsbas, etc, precis som symfonier bygger på de klanger som kan åstadkommas hos en symfonorkester. På det sättet är det sett ur dagens perspektiv bara en genre bland många, men när det kom var det naturligtvis väldigt nydanande.
Jag trodde det vari den här tråden som någon ställde frågan om vi någonsin kommer att få uppleva samma revolution inom musiken som när syntarna på allvar började göra sig hörda under 70- och 80-talen. Det har ju hänt sådana revolutioner innan, som t ex när pianot uppfanns och man för första gången kunde spela dynamiskt på ett klaviaturinstrument. Just nu tycker jag det är svårt att se någon ny sådan revolution i sikte, men så är det ju alltid, som när man i början på 1900-talet trodde att det mesta av fysiken redan var upptäckt och at det bara var några som lösa trådar som skulle sys ihop.
Möjlighet att finjustera ALLT av detta i oändlighet. Men hur lät slutresultatet? "Fwonk". "Fjupp". Inte direkt några nya spännande ljud som vi aldrig hade hört, utan mer av samma sak i stort sett. Den fjärde oscillatorn gjorde inte så roliga saker med ljudet... och så vidare.
Lite kul att det här hade kunnat handla om modularer också... ;)
hasse_fx
2016-02-06, 21:00
Lite kul att det här hade kunnat handla om modularer också... ;)
...nu ska vi inte vara sådana... ;)
Varför inte? Det är ju sant. :)
Johan Runeson
2016-02-08, 13:07
Ja, men nu har focuset senaste 10 åren istället hamnat på "100% analogt ljud" än vettigt interface. Futuresonus Parva och Audiotechies P6 är ju ett bra exempel på en ny synthar som fokuserar mer på ljud än på användarvänlighet.
Fast det kanske är på väg att ändra sig nu? Pro6 och OB-6 verkar ju ha klockrena interface. Minilogue verkar väldigt direkt. Reface DX är ju åtminstone bättre än DX7. Rolands Boutique:r är väl lite åt det hållet också, även om det kanske blev lite för pyttigt.
Jag trodde det vari den här tråden som någon ställde frågan om vi någonsin kommer att få uppleva samma revolution inom musiken som när syntarna på allvar började göra sig hörda under 70- och 80-talen. Det har ju hänt sådana revolutioner innan, som t ex när pianot uppfanns och man för första gången kunde spela dynamiskt på ett klaviaturinstrument. Just nu tycker jag det är svårt att se någon ny sådan revolution i sikte, men så är det ju alltid, som när man i början på 1900-talet trodde att det mesta av fysiken redan var upptäckt och at det bara var några som lösa trådar som skulle sys ihop.
Vem vet, den kanske redan pågår, men vi sitter här och är upptagna över att räkna oscillatorer och lyssna och prata sönder replikor av redan gjorda resonansfilter, eller för att inte tala om att man kanske är upptagen av att gotta sig i att man lyckats lägga vantarna på en äkta orginal maskin...
Jag tror att nästa revolution inte kommer att handla så mycket om nya instrument, som om nya sätt att göra musik. Den revolutionen är ju pågående. Från att ha dokumenterats enbart i realtid på ett eller två ljudspår, till multikanalinspelningar, till oändliga möjligheter att finslipa en produktion i datorn med hjälp av vilket DAW-program som helst. Det plockas alltifrån ljud till hela låtar och remixas och stött och blöts.
Jag tror att nästa revolution inte kommer att handla så mycket om nya instrument, som om nya sätt att göra musik. Den revolutionen är ju pågående. Från att ha dokumenterats enbart i realtid på ett eller två ljudspår, till multikanalinspelningar, till oändliga möjligheter att finslipa en produktion i datorn med hjälp av vilket DAW-program som helst. Det plockas alltifrån ljud till hela låtar och remixas och stött och blöts.
I min lilla bubbla är revolutionerna främst i form av melodibyggen och nya rytmiktänk, och en viss (men mindre del) nya ljud. Och när det gäller inspelningsteknik ser jag det som att ändamålet helgar medlen, dvs av helt underordnad betydelse. Men för såna tankar blir man säkert hängd för här i växelbaskyrkan.
En intressant punkt i syntfilsofiskarummet är när detta instrument slutade vara något för avant gardister. Och än mer, när det reclaimas av dem (oss?).
Powered by vBulletin® Version 4.2.5 Copyright © 2024 vBulletin Solutions, Inc. All rights reserved.