Visa fullständig version : KORG vs Roland
Cyberwelt
2014-12-20, 09:50
Politisk lagd som jag inte är ... Japan versus Japan. Är det en styrke demonstration eller är Roland bättre?
De flesta synthar jag äger är Rolandz men jag har KORG också. Personligen tycker jag om Roland mer
mjukare ljud osv. Min favvo är ju JP-8000 ... "changed my life of living".
56118
..har ju tyvärr inte råd med the original one :-(
deleted user
2014-12-20, 09:54
Nu är det iofs japanska märken båda två, men hursom så säger jag båda. Varför välja?
Både Korg och Roland är Japanska
pepelogu
2014-12-20, 09:56
Vilket av märkena skulle vara amerikanskt i så fall blir jag nyfiken på?
Cyberwelt
2014-12-20, 10:07
Det är debatten jag är ute efter. Vilket märke låter bäst?
deleted user
2014-12-20, 10:12
Båda.
Hälsningar,
Schweiz
Roland förr.. Korg nu..
Men å andra sidan så är det väl för att Roland mest gör dansbandsprylar numera och det tilltalar ju inte mig. Men kvaliten på deras prylar brukar hålla hög klass.
deleted user
2014-12-20, 10:17
Polysix
Juno-6/60/106
M500
M-101
Trident
Jupiter-8
MaxiKorg
SH-5
idel ädel adel, liksom.
Vad en kan säga är ju att Roland har några superdeluxe-syntar till astronomiska priser, t ex J8, där saknar väl kanske Korg mostvarigheter. Eller System 100m. Eller för den delen 303 osv.
Men jag måste ändå säga att jag personligen inte kan säga att det ena är bättre än det andra. De har gjort mycket bra grejer båda två.
Cyberwelt
2014-12-20, 10:19
word! inga MOOG:are som vaknat än :-))
- - - Uppdaterad - - -
Polysix
Juno-6/60/106
M500
M-101
Trident
Jupiter-8
MaxiKorg
SH-5
idel ädel adel, liksom.
Vad en kan säga är ju att Roland har några superdeluxe-syntar till astronomiska priser, t ex J8, där saknar väl kanske Korg mostvarigheter. Eller System 100m. Eller för den delen 303 osv.
Men jag måste ändå säga att jag personligen inte kan säga att det ena är bättre än det andra. De har gjort mycket bra grejer båda två.
kloka ord fast JUNO 106 verkar vara ett skällsord numera.
Har en JD-800 fast tycker min JP aeger den VA -vs Hybrid så att säga.
deleted user
2014-12-20, 10:19
Men det är ju också svårt att jämföra. Moog är ju ett mycket smalare märke.
pepelogu
2014-12-20, 11:39
Om jag tittar tillbaka på min egen historia så har Roland alltid varit dominerande. Enda Korgen som verkligen fångade mitt intresse var M1:an. Det tog dock inte lång tid förrän den såldes till förmån för JV-1080. ;)
Idag känns dock Korg mycket mer intressanta och på tårna.
deleted user
2014-12-20, 11:44
kloka ord fast JUNO 106 verkar vara ett skällsord numera.
Nja, jag tycker nog att även statusen på den börjar höjas (välförtjänt).
upsetter
2014-12-20, 12:42
Själv har jag mest Korgat mig genom åren.
Inget Roland alls nästan (sh101 har jag haft några stycken)
Vad en kan säga är ju att Roland har några superdeluxe-syntar till astronomiska priser, t ex J8, där saknar väl kanske Korg mostvarigheter.
Håller m om att båda märkena är fina. Korg har oxå lite "superdeluxe", glöm ej PS-serien. Korg & Roland är båda medskyldiga till att iaf jag blivit musiker. De har funnits där under hela mitt musikaliska (+30år) liv :)
MK Ultra
2014-12-20, 13:28
Tror att jag inte hade lyssnat på den musik jag gör om inte Rolands syntar hade funnits. Jag har blivit mer och mer Moog men Roland har en del riktigt välljudande saker från förr. Skulle de ta upp det soundet i annat än presetburkar så..
Säger bara:
SH-101
TB-303
TR-x0x
Juno-serien
JP-8
RE-201
Awesome!
Korg är väldigt intetsägande, har inte ägt och vill inte äga. MS-20 är verkligen allt jag inte vill se i en synt. Sen att andra gör bra musik med den är en annan sak.
Roland har nog gjort flest riktigt bra maskiner inte minst genreskapare vilka få andra synthtillverkare lyckats med. Men Korgs MS serie var ju det som förde in mig på modulärt.. allt annat var mer eller mindre ouppnåeligt. Sen Polysix Mono/poly, Sigma, Maxikorgen...ruskigt bra synthar... PS serien ..vem hade råd då liksom...vem har råd nu.....spelat på dom två första..men 3300 har jag fan bara sett på bild...
Roland har väl också sålt mest för att de varit bredast.. från modular till elpianon och sjyssta trum och baslådor...
Kastar in en fackla… :)
Roland är mellanmjölk. Både på poly- och monosidan. Speciellt monosidan. Trummisarna är vad som räddar deras rykte.
Korg; hade det inte varit för Mono/Poly och MS20 hade de inte haft en enda spännande produkt över huvud taget.
Personligen ser jag fler och fler Japaner lämna mig till förmån för Amerikaner. Det känns som att att Amerikanska syntar är mycket mer inovativa och har det där lilla extra som gör dem spännande. Oavsett om de heter Moog, ARP, Octave, Oberheim eller Sequential/Smith...
synthcollector
2014-12-23, 13:33
Har botaniserat mest på Rolandsidan, Korgar har jag själv bara ägt MS20, MonoPolyn och Polysix av de analoga. Och om pratar analogt vintage känns det som att det är ett större utbud på Rolandsidan, alternativt/även fler i omlopp. Och som Emu skriver så är ju även priset en parameter.
Korgs PS-serie har ju inget motstycke hos Roland, så jäkla awesome!
machinepop
2014-12-23, 15:50
Om vi bara först är överens om att brittiskt är bäst så ska jag också tycka till om dessa ljumma mellanklassväsen... ;)
Roland för mig var kul en gång i världen. Jag älskar min SH-09 som var min första analoga. Mjukt och mumsigt. SVC-350 rockar och SH-5 är svinsnygg och härlig. Men sedan har de gått in i väggen så många gånger att de knappt kan förlåtas...
Korg däremot är tokigare och djärvare. Hos mig står MS-10, MS-20, Sigma och Mono/Poly och de kan fasen inte låta illa. När de körde ner sig i digitalträsket kraschade de väl lika hårt, men Korg idag gör ju balla småprylar medan Roland gör allt för att slå sig själv i kategorin fulast design.
Så... Korg för mig!
deleted user
2014-12-23, 15:51
PS är så awesome att jag till och med inte tänker på att det finns. Out of my league.
Från Sound On Sound kommer en kul grej med mycket insikt:
"What have the Rolands ever done for us?"
Activist 1: "The Jupiter 8?"
Stan: "What?"
Activist 1: "The Jupiter 8."
Stan: "Oh yeah, yeah... they did give us that, that's true."
Activist 2: "And the Space Echo."
Activist 1: "Oh yeah, the Space Echo... remember what echo units used to be like?"
Stan: "Yeah, all right, I'll grant you that the Jupiter 8 and the Space Echo are two things the Rolands have done."
Activist 3: "And programmable rhythm units."
Stan: "Well, yeah. Obviously programmable rhythm units, programmable rhythm units go without saying, don't they... But apart from the Jupiter 8, the Space Echo, and programmable rhythm units?"
Activist 2: "Boss effects units?"
Activist 1: "Guitar synthesis?"
Activist 4: "Playable electronic drum kits?"
Stan: "Yeah, yeah, alright... fair enough."
Activist 1: "... and sample-based synthesis."
Activist 4: "Yeah, yeah, that's something that we would really miss if the Rolands left."
Activist 2: "Jazz Chorus amplifiers..."
Activist 1: "And they made analogue synthesizers that were reliable!"
Activist 3: "Yeah, they certainly know how to keep things working. Let's face it, they were the only ones who could in the 1970s..."
Stan: "All right, but apart from the Jupiter 8, guitar synthesis, sample-based synthesizers, playable electronic drum kits, Boss effects units, programmable rhythm units, reliable analogue synthesizers, the Space Echoes and Jazz Chorus amplifiers, what have the Rolands ever done for us?"
Activist 5: "...MIDI?"
Stan: "Oh, shut up!!!"
Roland låter självklart mjukast och trevligast. Korg låter kargare men har mer botten. Polysix låter tunt som lättöl. Enda Korgen ifrån den eran som låter fett är MP. Roland är inte dansband alls även om vissa presets säkert används inom den genren.
vadå?? Jag drar inte allt över en kam, vet inte vad du surrar om ;-)
deleted user
2014-12-23, 17:10
Polysix tunn!!???
https://www.youtube.com/watch?v=yqyixwqiCag
Jajamen Skilling, den låter tunn
deleted user
2014-12-23, 17:17
Okej.
:)
...
Polysix tunn :D ....jo precis :D
Tunn?! Sub osc + ensemble?
Nej, det tycker inte jag heller. En Juno utan chorus påslaget, där kan vi tala om tunt...
Polysix & Juno-60 är väldigt snarlika, Polysix vinner på sitt ensemble-chorus som är mkt roligare. Ungefär lika fin design på bägge. I det stora hela är det svårt att hitta två [en gång i tiden] konkurrerande saker som är så likvärdiga som just dessa. Inte undra på att DX7 blev en sån succé när den slog ner just i en tid av hyfsad snarlikhet över hela syntspektrat.
Jag tycker att p6 choruset låter väldigt konstlat, inte lika varmt (och brusigt mysigt) som junosarna....
Har alltid tyckt att p6 låtit tunt, sedan jag stod och kranade en sån när polaren skaffat en på 80-talet.... bara min subjektiva uppfattning.
MP däremot är höjden av bautafetma, det är sen gammalt :-)
deleted user
2014-12-23, 22:55
Lustigt det där, jag upplever Junosarna och P6 som väldigt olika. Eller jo, förvisso är det naturligt att jämföra dem eftersom de specmässigt är lika, men jag tycker de låter helt olika med helt olika karaktärer och uppförande. De är som en strata och en Les Paul.
Älskar båda.
Ok, jag måste posta ett exempel även att jag inte tänkte posta egen musik. Det är inte för att göra PR, utan för diskussionens skull. Är det här en tunn bas?
http://whitebirchesmusic.bandcamp.com/track/stands-of-white-birches-2
"Tunn" är förvisso en subjektiv bedömning, men jag kan för mitt liv inte förstå hur en kan kalla P6 för det. Ren jävla urkraft, känns mer korrekt. :)
Nej ja är med dig Skilling tycker också dom är väldigt olika i karaktären ..hela känslan är väldigt olika.
Oavsett vilket så är låten riktigt bra Skilling :)
Men, där finns något i p6 ljudet som jag inte tycker ger samma värme (ens i ensemble). Det är som sagt min subjektiva åsikt (även fast p6 kör vco där de andra inte kör 100% motsvarande).
synthcollector
2014-12-24, 01:42
Jag är antagligen helt ute och cyklar, men... Har själv inte haft en 106:a men spelat på den en del. Upplevde att Rolanden t.ex har en otroligt spänstig och gummifin pulsvåg, rund och likaså varm, men ändå klinisk och exakt... som jag minns det. Tvärtemot många andra verkar tycka upplever jag att P6:an är något "diffusare", lite skalad i kanterna, mjukare. Inte samma stuns och definition när man går nedåt i registret. Det är vanskligt när det går 20 år mellan A/B testet, så jag borde förmodligen hödda käftn för att bevara någon slags heder :doh:
Det är bedrövligt och vanskligt att försöka beskriva ljud...
word! inga MOOG:are som vaknat än :-))
- - - Uppdaterad - - -
kloka ord fast JUNO 106 verkar vara ett skällsord numera.
I vilka kretsar då? :)
Nightzone Tapes
2014-12-24, 11:25
Roland
Korg för syntar, Roland /Boss för trummisar och effekter. Men Jazz Chorus var snudd på ett brott mot mänskligheten! Förstörde ett helt decenniums gitarrljud.
Jag gillar normalt sett aldrig Roland-syntar. Jag tycker inte de är dåliga, bara småtrista. Användbara men ocharmiga. Men Sh-5, System 100 och System 100m är bland de snyggaste syntar jag vet. Och eftersom jag aldrig testat nån av dem, så väljer jag att tro att de låter mycket roligare än Roland brukar. ;)
upsetter
2014-12-25, 01:11
Vafan :)
Jazzchorus är ju världsbäst!
deleted user
2014-12-25, 01:22
Vafan :)
Jazzchorus är ju världsbäst!
Ja... Jag blir också lite förfärad... The Cure och Siouxsie liksom... Typ hela den scenen nästan. Jag hissar Jazz Chorus, jag med. :)
Haha, jo, jag förstod ju att jag kastade ut en brandfackla där! :D
Jag kan lugna dig Skilling, jag är ett stort fan av Siouxie och av Cures första fem - sex plattor. Och jag hade en JC120 själv de åren.
Jag räknar väl inte deras gitarrljud till brotten, fast jag tycker nog att även de hade vunnit lite på att plugga in en chorusbox i t.ex. en AC30 eller Fender Twin istället. Men vi tvingades ju igenom ett decennium där fan och hans moster skulle köra Jazz Chorus, oavsett genre. Det där spretiga, tunna, såsiga ljudet... *rys*
deleted user
2014-12-27, 07:52
Du får ge exempel på de värsta brotten! :)
Det värsta tycker jag var när man använde det typiska JC-ljudet i musik som aspirerade på nån sorts tyngd eller bett eller hur man nu ska uttrycka det. Typ rock, eller gitarrpop av det slag som några år tidigare eller senare hade låtit slamrig.
Det fanns ett helt ljudideal framförallt under andra halvan av åttiotalet, då tunn, såsig spretighet verkligen omhuldades. Överst lade man sången, h ö g t, säkert 12 dB över resten. Strax därunder en vass virveltrumma med alldeles för mycket reverb. Därunder kom JC-gitarren, sen kanske nån syntpad och låååångt ner i mixen kunde man ana en bas. Det fanns inte en frekvens under 800 Hz typ. I det idealet passade JC:n in väldigt väl. Ja, jag är nästan beredd att anklaga den för att ha orsakat hela eländet! :p
Massa svenska produktioner från den tiden är exempel på detta, typ Lolita Pop eller Docenterna eller Commando (M Pigg) från c:a 1985 och framåt. Det finns mängder med bra låtar från den här tiden, men varje gång jag lyssnar på den där sortens produktioner så blir jag lite ledsen över hur mycket ljudet pajar. :'(
JC:n var bra på att ta bort alla ansatser till rockighet, punkighet, slamrighet, nerv och den möjligheten gick den tidens producenter minsann igång på, likt censurivrare i Studio S! (Ja, ni ungdomar minns förhoppningsvis inte det programmet.) Som porrfilm med sexscenerna bortklippta, så lät rocken. :confused: Och allt var Jazz Chorusens fel, den första vi ställer upp mot väggen och skjuter när revolutionen kommer! :kaaka: (Ja, vi ska väl inte glömma basisternas motsvarighet Gallien Krueger. De är tvåa i kön till väggen.)
Fast man vet aldrig med mig. Om nåt år är det väl jag som börjar jaga det perfekta Jazz Chorus-ljudet och förneka att jag nånsin varit annat än ett stort fan. :)
Ha ha, visst minns man Studio S. Varsågod alla 80-, 90- och 00-talister, mer tidstypiskt blir det knappast (inkl. vinjettmusik i 7/4-takt):
http://youtu.be/Lgj6gR-Kbt0
Har inte läst alla kommentarer, är dyslektiker. Men min spontana reaktion på rubriken är:
Don't!
Vi behöver inte fler läger, skygglappar eller skyttegravskrig.
Alla märken/modeller har sina för- resp nackdelar.
Låter det bra; fine! Om inte; skit'it.
deleted user
2014-12-29, 16:29
Det värsta tycker jag var när man använde det typiska JC-ljudet i musik som aspirerade på nån sorts tyngd eller bett eller hur man nu ska uttrycka det. Typ rock, eller gitarrpop av det slag som några år tidigare eller senare hade låtit slamrig.
Det fanns ett helt ljudideal framförallt under andra halvan av åttiotalet, då tunn, såsig spretighet verkligen omhuldades. Överst lade man sången, h ö g t, säkert 12 dB över resten. Strax därunder en vass virveltrumma med alldeles för mycket reverb. Därunder kom JC-gitarren, sen kanske nån syntpad och låååångt ner i mixen kunde man ana en bas. Det fanns inte en frekvens under 800 Hz typ. I det idealet passade JC:n in väldigt väl. Ja, jag är nästan beredd att anklaga den för att ha orsakat hela eländet! :p
Massa svenska produktioner från den tiden är exempel på detta, typ Lolita Pop eller Docenterna eller Commando (M Pigg) från c:a 1985 och framåt. Det finns mängder med bra låtar från den här tiden, men varje gång jag lyssnar på den där sortens produktioner så blir jag lite ledsen över hur mycket ljudet pajar. :'(
JC:n var bra på att ta bort alla ansatser till rockighet, punkighet, slamrighet, nerv och den möjligheten gick den tidens producenter minsann igång på, likt censurivrare i Studio S! (Ja, ni ungdomar minns förhoppningsvis inte det programmet.) Som porrfilm med sexscenerna bortklippta, så lät rocken. :confused: Och allt var Jazz Chorusens fel, den första vi ställer upp mot väggen och skjuter när revolutionen kommer! :kaaka: (Ja, vi ska väl inte glömma basisternas motsvarighet Gallien Krueger. De är tvåa i kön till väggen.)
Fast man vet aldrig med mig. Om nåt år är det väl jag som börjar jaga det perfekta Jazz Chorus-ljudet och förneka att jag nånsin varit annat än ett stort fan. :)
Haha du drar fram underbara exempel. Lolita Pop, liksom! <3 ;)
Fast jag tror det hade mer med produktionerna att göra, när de började släppa på CD utan att kunna mastra till CD och ett kliniskt ljudideal öht.
Lolita Pop... alltså det är ju underbara gitarrer! Sten Booberg!!
Haha du drar fram underbara exempel. Lolita Pop, liksom! <3 ;)
Fast jag tror det hade mer med produktionerna att göra, när de började släppa på CD utan att kunna mastra till CD och ett kliniskt ljudideal öht.
Lolita Pop... alltså det är ju underbara gitarrer! Sten Booberg!!
Jag hade bara vinylerna. Låter inget vidare med dagens mått tycker jag. Soundet alltså, många bra låtar som sagt. Sten spelade jättefint, men ljudet... Tänk om han gjort som idolerna i Television och kört med Super Reverb istället. Men visst kan man misstänka särskilt en viss producent, vars namn finns på misstänkt många av de produktioner jag tänker på. Vi ska väl låta namnet vara osagt... :)
Tidiga CD-mastringsförsök, dubbelrys! :confused: Ja men OK, de är de första vi ställer upp mot väggen. Jazz Chorusen får komma tvåa. ;)
Det värsta tycker jag var när man använde det typiska JC-ljudet i musik som aspirerade på nån sorts tyngd eller bett eller hur man nu ska uttrycka det. Typ rock, eller gitarrpop av det slag som några år tidigare eller senare hade låtit slamrig.
Det fanns ett helt ljudideal framförallt under andra halvan av åttiotalet, då tunn, såsig spretighet verkligen omhuldades. Överst lade man sången, h ö g t, säkert 12 dB över resten. Strax därunder en vass virveltrumma med alldeles för mycket reverb. Därunder kom JC-gitarren, sen kanske nån syntpad och låååångt ner i mixen kunde man ana en bas. Det fanns inte en frekvens under 800 Hz typ. I det idealet passade JC:n in väldigt väl. Ja, jag är nästan beredd att anklaga den för att ha orsakat hela eländet! :p
Massa svenska produktioner från den tiden är exempel på detta, typ Lolita Pop eller Docenterna eller Commando (M Pigg) från c:a 1985 och framåt. Det finns mängder med bra låtar från den här tiden, men varje gång jag lyssnar på den där sortens produktioner så blir jag lite ledsen över hur mycket ljudet pajar. :'(
JC:n var bra på att ta bort alla ansatser till rockighet, punkighet, slamrighet, nerv och den möjligheten gick den tidens producenter minsann igång på, likt censurivrare i Studio S! (Ja, ni ungdomar minns förhoppningsvis inte det programmet.) Som porrfilm med sexscenerna bortklippta, så lät rocken. :confused: Och allt var Jazz Chorusens fel, den första vi ställer upp mot väggen och skjuter när revolutionen kommer! :kaaka: (Ja, vi ska väl inte glömma basisternas motsvarighet Gallien Krueger. De är tvåa i kön till väggen.)
Fast man vet aldrig med mig. Om nåt år är det väl jag som börjar jaga det perfekta Jazz Chorus-ljudet och förneka att jag nånsin varit annat än ett stort fan. :)
Dagens mest underbara harang!
Har inte läst alla kommentarer, är dyslektiker. Men min spontana reaktion på rubriken är:
Don't!
Vi behöver inte fler läger, skygglappar eller skyttegravskrig.
Alla märken/modeller har sina för- resp nackdelar.
Låter det bra; fine! Om inte; skit'it.
Jag tror diskussionen varit ganska seriös hittills. Det är väl bara jag som tagit till brösttoner och jag hoppas alla förstår att mina rasande attacker på Roland Jazz Chorus är medvetet överdrivna i ett försök att vara lite rolig. :) :3:
Haha du drar fram underbara exempel. Lolita Pop, liksom! <3 ;)
Fast jag tror det hade mer med produktionerna att göra, när de började släppa på CD utan att kunna mastra till CD och ett kliniskt ljudideal öht.
Lolita Pop... alltså det är ju underbara gitarrer! Sten Booberg!!
Jag ska väl förtydliga att jag gillar Lolita Pop. Och jag har höggradigt berusad vid olika tillfällen förklarat för både Peter Puders och Idde och Joppe att just deras band är Sveriges bästa. (Alla tre höll med.)
För att nu sluta vara stygg, så ska jag väl ta och hylla Rolands syntar lite istället, trots att jag nyss sa att jag ofta tycker de är trista. För det är ju inte bara en synts ljud som betyder nåt. Att 303 och 909 förändrade musikhistorien tjötas det ju ganska ofta om. Men jag skulle vilja påstå att Roland har förändrat musikhistorien några gånger, även genom att ändra musikernas förutsättningar att skaffa sig syntar, på ett sätt som demokratiserat syntmusicerandet. Jag tänker främst på tre manicker:
SH-1000: Plötsligt dök en nästan köpbar synt upp! Så köpbar var den, att den t.o.m. letade sig in i den gamla sortens musikaffärer på landsbygden. Ni vet, de där som mest hade pianon, orglar och blockflöjter. Och den fick ju efterföljare, snart hade väl varenda tillverkare en hyggligt billig presetsynt i sortimentet. Tack Roland! <3
SH-101: En enkel men komplett synt till rimligt pris - med arpeggiator och sequencer! Lättsynkad med billiga trummisar därtill. Jag överdriver inte för effektens skull, när jag säger att den revolutionerade förutsättningarna för en fattig tonåring med intresse för elektronisk musik. Jag må tycka att den låter småtrist och är väldans begränsad, men den öppnade dörren till en värld, som dessförinnan varit förbehållen folk med väsentligt större plånböcker. Dubbeltack för den! <3 <3
MT-32: Idag en bespottad ful ankunge som man bokstavligen kan få till skänks. 1987 var den snudd på en sensation. Multitimbralitet! Inbyggt reverb! Låter precis som världens hippaste synt D-50! (Det gjorde den inte riktigt...) För en spottstyver! Med en MT-32, en Atari och en porta, så kunde vem som helst plötsligt bygga komplexa arr hemma i köket. Och det gjorde folk, i mängder. MT-32:an blev för mig och många andra en demokratiserande musikskaparrevolution, lika omvälvande som när det några år senare blev möjligt att göra kompletta inspelningar med bara en enkel dator och ett ljudkort. MT-32:an må vara en ganska rutten liten plåtlåda med dagens mått, men den borde tametusan få ett eget altare. Trippeltack för den Roland! <3 <3 <3
MT-32: Idag en bespottad ful ankunge som man bokstavligen kan få till skänks. 1987 var den snudd på en sensation. Multitimbralitet! Inbyggt reverb! Låter precis som världens hippaste synt D-50! (Det gjorde den inte riktigt...) För en spottstyver! Med en MT-32, en Atari och en porta, så kunde vem som helst plötsligt bygga komplexa arr hemma i köket. Och det gjorde folk, i mängder. MT-32:an blev för mig och många andra en demokratiserande musikskaparrevolution, lika omvälvande som när det några år senare blev möjligt att göra kompletta inspelningar med bara en enkel dator och ett ljudkort. MT-32:an må vara en ganska rutten liten plåtlåda med dagens mått, men den borde tametusan få ett eget altare. Trippeltack för den Roland! <3 <3 <3
Wow, jag kan bara hålla med till 100%, köpte en tillsammans med en kompis när den kom och den lyfte vårt musikmakande tilll oanade höjder. :)
Det värsta tycker jag var när man använde det typiska JC-ljudet ...
En av gitarristerna i Lolita Pop körde ett tag med en JC, men den byttes snabbt bort mot en Mesa Boogie. Den andra guran kunde man höra i en Traynor. :)
En av gitarristerna i Lolita Pop körde ett tag med en JC, men den byttes snabbt bort mot en Mesa Boogie. Den andra guran kunde man höra i en Traynor. :)
Hahaha, det ante mig att jag kunde åka dit på det! :D
Det är ju inte så att jag förde anteckningar på vad folk hade för stärkare. (Fast jag är ganska säker på att Puders körde en JC120 ett tag åtminstone, jag var väldigt impad av honom när jag köpte min.) Och jag vet hur jag själv försökte skruva till det mesiga JC-ljudet på stärkarna jag använde innan jag tog mig råd med en äkta JC120 och att det gick ganska bra med nästan vilken stärkare som helst, bara man hade ett chorus, en Tube Screamer och lite tålamod. Men Mesa, det hade jag inte gissat.
Det är ju taskigt av mig att peka ut Jazz Chorusen, när det väl egentligen handlar om ett allmänt ljudideal typ 85 - 88. Men Jazz Chorusen är en klockren representant för det där både twang-, punch- och fettfria chorusöverdrivna ljudet som dominerade då. Jag minns förstås inte i detalj hur Lolita lät live och jag var hursomhelst skadad själv av trenden under de åren. Men inte tusan låter det Mesa eller Traynor på plattorna. Nåja, jag gillar inte de märkena heller, så det så! :cool: Men de är ju off topic här, så jag får avrätta dem i nån annan tråd... ;)
Haha, nå jag borde ju veta.
Jag förstår vad du menar med hur JC färgade ljudet på den senare delen av 80-talet. Då var det alltid en skön omväxling att åka ut med Nomads eller Pushtwangers och deras Vox-lådor. :)
Edit:
När det gäller frågan om Korg vs Roland... båda företagen har skitbra och urkassa produkter. I min rig hittar man både och. Vad fabrikören heter har inte spelat nån större roll för mig - det enda som betyder nåt är hur synten låter och hur den är att jobba med.
Amonhoteph
2014-12-30, 09:37
Min första synth var en Korg Trident - den har jag fortfarande kvar btw.
Av Roland har jag ägt D50, JD800, SH1000 och en TR. Ingen utav dem har jag kvar. Däremot har jag 3 korgar i stallet. Jag antar att det talar för sig själv när det gäller just mig.
Däremot har jag 3 korgar i stallet. Jag antar att det talar för sig själv när det gäller just mig.
http://www.potteryhouse.co.uk/images/picnic_basket.jpg
Tycke å smak lixom ;)
Roland vinner på sound många gånger tycker jag, men Korg vinner på analog, groove & softsynth-fronten stort!
Roland vinner på sound många gånger tycker jag, men Korg vinner stort på picnic-fronten!
Fixd mao
Efter att ha läst den här tråden har jag fått lite g.a.s. på en JazzChorus! :)
Jag tycker Korg låg ett eller två steg efter Roland under hela 70- och 80-talet.
Korg har ingen motsvarighet till JP8 (Nej, Trident når inte dit)
Korg har ingen kraftfull analog solosynt
Korg har ingen riktigt bra analog trummis
Korg har inget helmodulärt system
Visst, MS-systemet. Men det är ju bara halvvägs på nåt sätt. Och pyttigt.
Visst, PS-syntarna. Men vem har råd?
Men Roland satte alla de där klassikerna.
Digitalt då?
D-50, JD-800. Svårt att slå. DW-8000? Njae. Wavestation? Jo vars. M1? Näää.
Sampling?
S-50 vs. DSS-1 ? 1-0.
Roland.
hasse_fx
2015-01-05, 18:36
Iofs: Oasys & Kronos mot V-Synth?
Andreas T
2015-01-05, 23:35
M1? Näää.
Korg M1 gör Choir ljudet och Organ ljudet här! Ingen Roland synthesizer kan göra samma sound.
Yakari - Positive Transphere (1994)
Rare old school trance gem. Release: Yakari - Tranquiliser EP / Loop Records
https://www.youtube.com/watch?v=yz5kt5nHsoI
https://www.youtube.com/watch?v=yz5kt5nHsoI
synthcollector
2015-01-06, 09:25
Man kan ju sampla :> Roland har ju gjort flera eminenta samplers, kommer att låta ännu bättre ;)
Powered by vBulletin® Version 4.2.5 Copyright © 2024 vBulletin Solutions, Inc. All rights reserved.