Nätkrönikan: babblar i Aftonbladet

[PF]

http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1130530.ab

Lustigt nog hade jag tråkigt en dag, skrev en liten text å tryckte på "sänd!" :)

Hade inte en aning om att den publicerades, men nu när jag googlade på mig själv dök den upp. Enjoy, såga eller kommentera.

[olivetti]

Nätkrönika?
Snarare skamlös reklam ;-)
Brilljant tilltag.
Kul!

[Naomi]

Det där var något av det bättre jag läst på länge. Det behövs inte så mycket ibland för att rycka upp en lite och den träffade rätt. Tack!

[Valfrid]

Jag var lite i samma tankar för några dagar sen då jag såg ett program om reklam på 6:an, eller 8:an. Vad som slog mig var hur något så oönskat som reklam har blivit en del av vår kultur. Att vi har börjat kräva en konstnärlig nivå på den.

Där satt en panel med reklammakare och betygsatte reklamfilmer. Kriterierna verkade vara hur orginell filmen var, hur väl den stämde med produkten och så vidare.

Jag står helt främmande inför det här, även om jag kan förstå utvecklingen. Reklam är för mig något oönskat, en biprodukt av den marknadsekonomi vi lever i. Hajen måste simma för att kunna andas, vi måste konsumera för att inte ekonomin ska krascha. (och det är en annan diskussion, det där.)

För mig är alltså bra reklam "Kyckling på fredag". Den fick folk att köpa mer kyckling. Att den gav ett ärr i form av världens jobbigaste melodier spelar absolut ingen som helst roll. Det konstnärliga elementet är helt underordnat det marknadsmässiga.

Visst kan reklammakaren vara kreativ och konstnärlig i sitt arbete, men det är även att ständigt leva under marknadens krav på innehåll, på budskap, på språk, på material, på allting. Därför anser jag att reklam inte är konst, och följden blir att jag tror att den som har konstnärliga ambitioner med reklam ständigt kommer att bli besviken.

[deleted user]

Bra skrivet, PF!

Jag såg också ett avsnitt av det där programmet på 8:an där reklamfolk recenserade reklamfilm. För mig kändes det som att det där en bransch för inbördes beundran där produkter av undermålig konstnärlig kvalitet upphöjs till motsatsen.

Smått patetiskt faktiskt, fast de kan väl skratta hela vägen till banken, som sagt.