John Stalberg
2003-01-20, 05:54
Jag skulle vilja slå ett slag för det som jag finner vara det viktigaste i en studio. Monitorsystemet för lyssning.
Vi håller på och bedömmer ljud mest hela tiden. För att kunna göra det, för att kunna bedömma hur det som fastnar på hårddiskar, band med mera och slutligen blir en skiva är det inte helt ologiskt att det vore en klar fördel om vi kan höra hur det låter så tydligt som möjligt. Jämför med en konstnär som målar med solbrillor på sig. Färgerna ser annorlunda ut genom dom färgande glasen och trots idéer om att man kan lära sig att kompensera för dessa felaktiga kulörvisningar så inser vem som helst att det vore vansinne att tro att det är det optimala sättet att måla på. På samma sätt blir det om man har suddiga glas eller glas som förvränger på andra sätt. Alla är nog överens utan diskusion om att man ska se bra när man målar. På samma sätt bör man höra bra när man sysslar med ljud och musik i inspelningssammanhang.
Det finns en distinkt skillnad mellan konstnären och oss och det är att konstnären inte behöver skaffa någon utrustning för att se det han eller hon målar. Vi måste däremot skaffa ett monitorsystem som dels kostar en slant, dels kräver kunskap för att komponera ihop samt en insikt om att kravet är så högt som det är för att allt ska bli bra. Det kan vara en orsak till att många sitter med enligt mig rena skräpet och jobbar.
En titt på människans hörsel. Vi har ett dynamikområde på ca 130 dB. Hörtröskeln är 0 dB SPL och vi kan betrakta den som ungefär var vi börjar höra och vi kan lyssna till ca 130 dB SPL innan smärta träder in med många ljud som är aktuella. Smärtgränsen är väldigt mycket beroende av hur ljudet är men 130 dB SPL är ungefär vad en virvel kan ge ifrån sig och det kan man palla korta stunder så det blir en bra nivå just för detta resonemang. Vi hör mellan ca 16 Hz och 16 kHz och med lite marginal sätter jag övre gränsen vid 20 kHz. En del av dom vanliga ljudkällorna ligger inte alls så långt ifrån dessa yttergränser. Ändå sitter många med "EPA"-grejor och bedömmer truminspelningar, djupbas med mera. Man måste också ställa krav på renhet i form av låg dist, lågt brus, rak frekvensgång, förmåga att hantera transientdynamik samt att högtalarna placeras och är konstruerade för att kunna stå i ett rum och måla upp en bild av det som låter på det sätt som stereosystemet är tänkt att vara.
Att spela in musik är att kommunicera om man nu inte prompt sitter och endast drömmer om att få höra sina egna alster ensam utan att andra ska höra det. Jag tror många glädjs åt att glädja andra med sina alster. Då kan det vara på sin plats att ödmjukt försöka göra sitt bästa. Det är i alla fall för mig viktigare än resultatet(till viss gräns). Jag behöver alltså ett bra monitorsystem och behöver spendera så mycket jag realistiskt kan och kanske inse var den ungefärliga undre gränsen går för mina behov.
Det trevliga är att förutom att jag kan bedömma korrekt så att allt jag gör baserar sig på val som är baserade på hur det egentligen låter också får en arbetsplats som är ett rent nöja att vara på.
Jag är vid sidan av inspelningstekniker vanlig konsument av inspelad musik. Mitt intresse är så stort att jag blivit hifiintreserad på kuppen. Musik är glädjeämnet i mitt liv och med bra ljud så ökar upplevelsen markant. Jag får två vinster av att alltid lyssna med bra ljud oavsett om det handlar om inspelning eller bara lyssna på plattor hemma i soffan. Upplevelseökning samt att jag tränar mig på att höra och bedömma. Lyssnar man på felaktig återgivning fastnar lätt felen i skallen. Lyssnar man alltid med lyft diskant tror man att det låter dovt när man får höra ett neutralt system. Jag behöver alltså låta min hörsel tränas hela tiden men om träning vanligtvis inte är favoritsysslan så är denna träning ett rent nöje. Att kunna spela välljudande plattor med full dynamik tokstarkt och med djup bas som får väggarna och grannarna att skaka(den sistnämnda av ilska) är för mig en höjdare. Klockrent ljud och fysiska trummor en röst som är kusligt realistisk och så vidare är inte min egentliga bild av träning. :cool: Att höra en symfoniorekester som om jag vore "där" är extermt häftigt. Att knappt kunna skilja en inspelning av en kör mot en verklig kör ger så mycket mer än mot att lyssna genom en OnOff-anläggning för ett par tusen att jag inte kan beskriva det.
Egentligen är det konstigt att så många inspelningstekniker och liknande är tämligen ointreserade av bra återgivning. Någon monitor har ofta inhandlats på en höft och ett effektsteg med mer eller mindre okända prestanda och sedan får det vara bra. Jag hoppas att jag kan uppmuntra till funderingar kring detta. Helst att en insikt om att lyssningen ska prioriteras väcks om den inte funnits tidigare. En senare fråga är vad ska man ställa för krav, vad finns det som uppfyller detta krav och vilka resurser har jag att skaffa detta? Det finns massor med uppfattningar om detta och det är inte helt trivialt att svara på men om någon annan har tankar om detta så dela gärna med dig.
Jag själv använder ett system som täcker människans dynamikområde när jag spelar in. Det kan spela upp instumenetn och övriga ljudkällor som dom låter ungefär och med realistisk ljudstyrka. Det är långt ifrån alla som har möjlighet att skaffa ett sådant system men man kan ju sträva mot så bra som möjligt i alla fall. Ofta har jag märkt att en förbättring skulle kunna göras utan särskilt stora summor eller annat arbete i sammanhanget.
Det finns filosofiska frågor kring detta. Ska man ha ett system man trivs med eller ska systemet bara vara så bra återgivare som möjligt. Vad är subjektivt och vad är objektivt? Jag hävdar att man ska och kan objektivisera så mycket det bara går om man ska få ett system som återger ljudet så bra som möjligt. En lyssning är inte till för att skapa välbehag, det är en sidoeffekt, utan ett lyssningssystem ska återge ljudet så bra som möjligt. Bara det!
John
Vi håller på och bedömmer ljud mest hela tiden. För att kunna göra det, för att kunna bedömma hur det som fastnar på hårddiskar, band med mera och slutligen blir en skiva är det inte helt ologiskt att det vore en klar fördel om vi kan höra hur det låter så tydligt som möjligt. Jämför med en konstnär som målar med solbrillor på sig. Färgerna ser annorlunda ut genom dom färgande glasen och trots idéer om att man kan lära sig att kompensera för dessa felaktiga kulörvisningar så inser vem som helst att det vore vansinne att tro att det är det optimala sättet att måla på. På samma sätt blir det om man har suddiga glas eller glas som förvränger på andra sätt. Alla är nog överens utan diskusion om att man ska se bra när man målar. På samma sätt bör man höra bra när man sysslar med ljud och musik i inspelningssammanhang.
Det finns en distinkt skillnad mellan konstnären och oss och det är att konstnären inte behöver skaffa någon utrustning för att se det han eller hon målar. Vi måste däremot skaffa ett monitorsystem som dels kostar en slant, dels kräver kunskap för att komponera ihop samt en insikt om att kravet är så högt som det är för att allt ska bli bra. Det kan vara en orsak till att många sitter med enligt mig rena skräpet och jobbar.
En titt på människans hörsel. Vi har ett dynamikområde på ca 130 dB. Hörtröskeln är 0 dB SPL och vi kan betrakta den som ungefär var vi börjar höra och vi kan lyssna till ca 130 dB SPL innan smärta träder in med många ljud som är aktuella. Smärtgränsen är väldigt mycket beroende av hur ljudet är men 130 dB SPL är ungefär vad en virvel kan ge ifrån sig och det kan man palla korta stunder så det blir en bra nivå just för detta resonemang. Vi hör mellan ca 16 Hz och 16 kHz och med lite marginal sätter jag övre gränsen vid 20 kHz. En del av dom vanliga ljudkällorna ligger inte alls så långt ifrån dessa yttergränser. Ändå sitter många med "EPA"-grejor och bedömmer truminspelningar, djupbas med mera. Man måste också ställa krav på renhet i form av låg dist, lågt brus, rak frekvensgång, förmåga att hantera transientdynamik samt att högtalarna placeras och är konstruerade för att kunna stå i ett rum och måla upp en bild av det som låter på det sätt som stereosystemet är tänkt att vara.
Att spela in musik är att kommunicera om man nu inte prompt sitter och endast drömmer om att få höra sina egna alster ensam utan att andra ska höra det. Jag tror många glädjs åt att glädja andra med sina alster. Då kan det vara på sin plats att ödmjukt försöka göra sitt bästa. Det är i alla fall för mig viktigare än resultatet(till viss gräns). Jag behöver alltså ett bra monitorsystem och behöver spendera så mycket jag realistiskt kan och kanske inse var den ungefärliga undre gränsen går för mina behov.
Det trevliga är att förutom att jag kan bedömma korrekt så att allt jag gör baserar sig på val som är baserade på hur det egentligen låter också får en arbetsplats som är ett rent nöja att vara på.
Jag är vid sidan av inspelningstekniker vanlig konsument av inspelad musik. Mitt intresse är så stort att jag blivit hifiintreserad på kuppen. Musik är glädjeämnet i mitt liv och med bra ljud så ökar upplevelsen markant. Jag får två vinster av att alltid lyssna med bra ljud oavsett om det handlar om inspelning eller bara lyssna på plattor hemma i soffan. Upplevelseökning samt att jag tränar mig på att höra och bedömma. Lyssnar man på felaktig återgivning fastnar lätt felen i skallen. Lyssnar man alltid med lyft diskant tror man att det låter dovt när man får höra ett neutralt system. Jag behöver alltså låta min hörsel tränas hela tiden men om träning vanligtvis inte är favoritsysslan så är denna träning ett rent nöje. Att kunna spela välljudande plattor med full dynamik tokstarkt och med djup bas som får väggarna och grannarna att skaka(den sistnämnda av ilska) är för mig en höjdare. Klockrent ljud och fysiska trummor en röst som är kusligt realistisk och så vidare är inte min egentliga bild av träning. :cool: Att höra en symfoniorekester som om jag vore "där" är extermt häftigt. Att knappt kunna skilja en inspelning av en kör mot en verklig kör ger så mycket mer än mot att lyssna genom en OnOff-anläggning för ett par tusen att jag inte kan beskriva det.
Egentligen är det konstigt att så många inspelningstekniker och liknande är tämligen ointreserade av bra återgivning. Någon monitor har ofta inhandlats på en höft och ett effektsteg med mer eller mindre okända prestanda och sedan får det vara bra. Jag hoppas att jag kan uppmuntra till funderingar kring detta. Helst att en insikt om att lyssningen ska prioriteras väcks om den inte funnits tidigare. En senare fråga är vad ska man ställa för krav, vad finns det som uppfyller detta krav och vilka resurser har jag att skaffa detta? Det finns massor med uppfattningar om detta och det är inte helt trivialt att svara på men om någon annan har tankar om detta så dela gärna med dig.
Jag själv använder ett system som täcker människans dynamikområde när jag spelar in. Det kan spela upp instumenetn och övriga ljudkällor som dom låter ungefär och med realistisk ljudstyrka. Det är långt ifrån alla som har möjlighet att skaffa ett sådant system men man kan ju sträva mot så bra som möjligt i alla fall. Ofta har jag märkt att en förbättring skulle kunna göras utan särskilt stora summor eller annat arbete i sammanhanget.
Det finns filosofiska frågor kring detta. Ska man ha ett system man trivs med eller ska systemet bara vara så bra återgivare som möjligt. Vad är subjektivt och vad är objektivt? Jag hävdar att man ska och kan objektivisera så mycket det bara går om man ska få ett system som återger ljudet så bra som möjligt. En lyssning är inte till för att skapa välbehag, det är en sidoeffekt, utan ett lyssningssystem ska återge ljudet så bra som möjligt. Bara det!
John