Artist: Kae Tempest
Album: Let the eat chaos (2016)
Vald av kotten!
"Konceptalbum, estradpoesi och att bry sig. Tre saker som måste varit hopplöst ute redan för åtta år sen när albumet kom ut, men lås oss inte glömma denna pärla. Den här är för hörlurarna - en perfekt berättelse att sjunka in i från början till slut under en tåg eller bussresa."
Youtube
Spotify
Lyssna och diskutera!
Kul! Har lyssnat mycket på efterföljande The book of traps and lessons och gillar väldigt mycket. Vet att många bär på en allergi mot spoken word, så det blir spännande att se diskussionen!
Tjilevippen! Är mitt i flytt så jag har varit tvungen att stå över några veckor, men kan inte låta bli att kommentera. Min plan var att föreslå just denna platta när det var dags för min turTunnel Vision går på repeat hos mig och jag tröttnar aldrig, men har aldrig lyssnat på resten. Mycket, mycket bra val alltså.
En artist jag aldrig hört talas om, kul!Spoken word är kanske inte lika kul...
Men det är bara att kasta loss och se hur det går!
Shit vad bra det här är!
Sammanhållet men ändå dynamiskt, enkla, effektiva men svinsköna beats, stark poesi
Älskar detta!
Ej hört förut så jag är väldigt glad för att ha fått upptäcka den här artisten.
Kommer lyssna många varv på den
Dikterna verkar ha en del att säga men jag har alltid svårt att ta till mig texter i musik. Det funkar bäst i de lite mer glesa arrangemangen och intron. Gillar att det är namn som återkommer, som en samling karaktärer man får lära känna.
Bitvis tunga 90-talsvibbar Uppdaterade Tricky/Earthling-beats men lukten av inrökt heltäckningsmatta går inte att få bort.
Whoops - nu är det fest! Gillar det här mer Timbaland-känsla.
Beatsen är riktigt tunga nu, drar åt tidigt 00-tal hip hop, Neptunes, Bad boys.
Pictures on a screen - softare nu. Lite synt-poppigt.
Perfect Coffee - otroligt snygg sång här. Hade verkligen önskat mer av det.
Jag blir imponerad av låtordningen. Oroligt snyggt upplagt album rent musikaliskt. Känns som att samma resa reflekteras i berättelsen också.
Påminner en del om The Streets, fast bra.
Årets billigaste englandsresa.
Tack Kotten, och skivklubben!
Hittade Kae Tempest av en slump för något år sedan. Blev snabbt 2023:s mest lyssnade för min del. Flera bra album med otroligt snygga produktioner och genomarbetade texter. Galet bra!
Gillar verkligen det här. Kae målar verkligen upp en värld och en stämning som få andra. Den största behållningen för mig är texterna. Musiken fyller en funktion, men jag hade nog kunnat lyssna på detta helt acapella eller läsa texterna också.
Har inte hunnit lyssna ordentligt på den här skivan, kan inte lyssna på detta medans jag jobbar eller gör annat. Rösten tar fokus från allt annat. Misstänker att det är ett bra betyg.
Kul att ni skrivit på morgonen, jag var precis på väg in för att skriva ett par rader jag med.
Jag har lyssnat ett par varv på den här skivan nu. Jag tycker att den är -väldigt- bra. Mycket positivt överraskad.
Hennes texter är indragande och spännande, hon har bra rytm och skriver och talar väldigt musikaliskt. Indragande tema med insomnia och att vara vaken på natten i olika lägenhetsrum på samma gata medan samhället och världen rasar samman /stormar utanför.
Älskar musiken också. Syntarna är köttiga och de högupplösta men råa ljuden använder sig verkligen av utrymmet som den ganska sparsmakade ljudbilden öppnar upp för. Gillar verkligen att instrumentalerna gör sin grej effektivt och bra snarare än att de försöker vara helt nybildande.
Toppenskiva verkligen!
Har gett den några varv, men är inte alldeles övertygad. Musiken är inte så dum och bitvis så har jag faktiskt sittdansat lite lätt.
Men jag har svårt för spoken-word-till-musik-grejen i längden. Det känns lite för löskopplat från musiken, till skillnad från t.ex. bra rap.
Favoriterna är de låtar som har nåt som påminner om refränger, som Lionmouth Door Knocker. Musik kan faktiskt må bra av lite repetition nån gång ibland.
Hennes texter är välskrivna, men det är ju noveller, det blir så sjukt många ord, så många att det blir ineffektivt för mig. Det ligger nära till hands att jämföra med Sleaford Mods och jag har lite svårt för deras pratsång också, men texterna är tajtare och funkar därför bättre för mig, utan nån jämförelse i övrigt.
Summa summarum: Jag ger inte tummen ner, men gör inte vågen heller.
Har lyssnat en hel del på denna nu. Tidigare okänt namn för mig, bra val!
Det är intressant hur detta placerar sig mellan lyrik, performance, hiphop, litteratur. Toppklass på texterna verkligen, och väl framfört dessutom. Utan nån särskilt utvecklad anglofili gillar jag verkligen hur brittiskt det låter, hennes dialekt och de så London-centrerade texterna. Beatsen är funktionella och fungerar bra för att ge tempo och färg.
När jag är på rätt humör är detta jättebra. Dock, det känns lite som att läsa samma bok flera gånger snarare än att lyssna på samma skiva flera gånger. Funkar den liknelsen?
Spoken word kan bli intressant, beroende på vem som reciterar och engagemanget i det. Här når däremot själva musiken och arret IMHO inte alls samma nivåer som CB eller Residents - recitativen blir lite övergivna...
Har inte haft tiden och engagemanget den här veckan, men har lyssnat lite. Välproducerat och många fina och svängiga beats. Liksom Slirak upplever jag också rösten som frånkopplad till musiken då den är så torr och nära mixad. Så fort det blir fler röster eller någon effekt åker på funkar det bättre. Nu har jag aldrig lyssnat på rap / spoken word så det kan också ha att göra med min ovana. Det var kul att lyssna lite men tyvärr kommer jag nog inte återkomma till denna skiva.
För mig blir detta väldigt mycket Doctor Who, brittiskt uttal med lite ljudexperiment från BBC Radiophonic Workshop. Det fungerar som en krydda till texten men när jag lyssnat klart så känner jag mig färdig.
Spännande men nu återgår jag till min spellista.
Vad roligt med så mycket engagemang, svårt att veta vad man kunde vänta sig. Kan förstå de flesta ingångar och synpunkter, för mig är det kul för jag lyssnar så extremt sällan ordentligt på texter så det behöver nästan vara såhär som en rytmisk ljudbok för att jag ska ta till mig texten. Visst det hade varit intressant att höra en mer producerad röst som klassisk Massive Attack men jag vet inte om det hade blivit bättre för min del.
Jämförelser med The Streets och Sleaford Mods är såklart rimliga, men magin för mig ligger just i hur allt vävs tillsammans på samma plats och tid men från olika karaktärers perspektiv nästan som en saga. Sen är det få vokalister som lyckas få mig att tro på att dom verkligen menar varenda fras, det uppskattar jag, och var anledningen till att jag som alternativ övervägde The Haunted - Revolver med Peter Dolving i sitt mest förbannade esse.
Tack för detta tips! Som uppvuxen på Massive Attack med vänner får jag väl ses som den omedelbara målgruppen. Lyssnade med stort nöje på allt även om jag inte direkt tog till mig något budskap från texterna. Najs med många olika genres som samsas på samma skiva.
Jag har insett att Spotify lurar mig, jag skulle vilja att det slutar spela när skivan är slut, inte att den fortsätter med något helt annat jag inte bett om. Skall kika om det finns någon inställning.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
