Skivklubben 2023, vecka 52: Underworld - Second Toughest in the Infants

[särkvark]

Artist: Underworld
Album: Second Toughest in the Infants (1996)


Vald av Katsuragi!
"För att jag tycker att det är en av få gånger där techno gift sig med pop utan att tappa sin särart eller kärna. Ett album som formade mig mycket under högstadiet men som jag sällan hör om idag. För de som uppskattar gott produktionshantverk rekommenderas den ursprungliga utgåvan på CD före den ganska mosade remastrade versionen som dominerar strömningsplattformarna."

Soundcloud
Spotify
YouTubet
Tidal

Lyssna och diskutera!

[xyltburk]

Spännande! Lyssnade också mycket på denna när den kom, jag måste ha gått i gymnasiet, men det är inte något jag har lyssnat på sedan dess. Drog på "Born slippy" av dem vid något tillfälle nyligen för att påminna mig om hur den öht lät.

[Out in the blue]

”l’ve got that on vinyl” (även kassett och CD + några 12:or ifrån släppet) lääängesedan jag lyssnade, skall rota fram och lyssna.

[Shike]

Det här är en favorit som aldrig försvunnit ur rotationen. Får lyssna på CDn nu när det ska finlyssnas!

[uc.t]

Denna snurrar fortfaande ofta i bilen (Gammal bil med CD ). Helt suveränt album som jag tycker åldrats med värdighet. Öppningsspåret är en klar favorit följt av "air towel" och "stagger".

[Hugo Hasslo]

Roligt! Jag har alltid haft jättesvårt för underworld så det ska bli nyttigt att konfrontera sina fördomar.

[jgb]

Ska försöka hålla mig någorlunda objektiv till den här, men har lyssnat på den mååånga gånger!

[fragster]

Underworld hjälpte mig hitta tillbaka till elektronikmusiken på 90-talet. Bra grejer. Fast dubnobass…. är bättre imho.

[TigerMM]

Känner inte till sedan tidigare, så det ska bli jättekul.

[tonefloat]

Jag fastnade mest för tidiga Prodigy som jag såg live på Gino i Stockholm samt Chemical Brothers. En första genomlyssning var en positiv upplevelse även om jag har lite svårt när det blir pop.

[xyltburk]

De lite längre spåren blir lite för mycket transportsträcka för mig om jag lyssnar på det koncentrerat. Lättare om det får mala på i bakgrunden när jag gör något annat.

De få gitarrgrejerna är lite svåra tycker jag, kände lite samma när skivan kom också.

[xyltburk]

Glömde bort det bra. Sorry. Älskar när de får till en sån rave-euforisk stämning, när sång/text och syntmattor vävs ihop till något fantastiskt.

[rofo]

Lite kul att lyssna på den här skivan. Jag har aldrig hört den tidigare. Har hört en del annat de har gjort men aldrig fastnat för något.

Första låten känns som en onödigt lång uppladdning för något kommande. Den hinner byta skepnad ett par gånger på vägen men den hinner även bli lite tråkig. Första 6-7 minuterna med vocodersång är jag med, sen blir det 9 minuter pausmusik.
Andra låten gillar jag inte alls. Jag gissar att det har nån speciell benämning med de maxigalaktiska småtrummorna som puttrar i bakgrunden genom hela låten, men det blir bara muzak i mina öron.
Tredje låten tänker jag att det är någon sorts uppdaterad passning till Cabaret Voltaires sena 70-tal. Monoton minimalism med pratsång och svåridentifierade röstsamplingar tillsammans med nåt som låter som filtrerad gitarr.
Fjärde låten tolkar jag som oresonabel rave. Håll käft och dansa liksom. Sparsmakat och högljutt.
Femte låten med sin rabblande, babblande sång, ger mig lite associationer till tonfallet hos målmedvetna gatupredikanter med megafon.
Sjätte låten puttrar på trivsamt monotont blippbloppig. Jag får kolla upp texterna sedan och se om de försöker säga mig något...
Sjunde låten undrar jag fortfarande vad den gör på den här skivan. Är den bara med för att bryta mönstret för att leda fram till sista låten?
Åttonde och sista låten känns som ett tidsfördriv för någon som försöker nyktra till. Eller så försöker de beskriva just den ickespektakulära händelsen.

[slirak]

Jag måste erkänna att jag har lite svårt för Underworld. Redan när det begav sig så fick jag en känsla av ett par gubbar som försökte göra ungdomsmusik, för att spetsa till det. Den känslan får jag nu också tyvärr. Att jag själv är en gubbe numer hjälper dessvärre inte.

Kanske är det som stör mig samma drag som det tonefloat kallar pop. Men jag är ju ett stort popfan! Inte topplistepopfan, men ändå. Men det finns nåt traditionellt i botten av Underworlds musik, som nog inte är det jag söker när jag lyssnar på elektronisk dansinfluerad musik, antar jag. Lite som att jag har fruktansvärt svårt för melodiös metal, fastän jag älskar en bra melodi - det är liksom inte det metal är för mig, jag vill ha min metall mörk och hård.

Jämför jag Underworld med samtida alster av t.ex just Chemical Brothers och Prodigy, som tonefloat nämner ovan, så tycker jag skillnaden är tydlig i varifrån de kommer, rent musikaliskt. Chemical Brothers har iofs säkert lyssnat en hel del på rock och Liam har säkert lyssnat en hel del på punk. Men det hörs också att de kommer från DJ-kulturen och det saknar jag hos Underworld. När de mixar lite fram och tillbaka mellan teman i Juanita : Kiteless : To Dream of Love, så tänker jag mer på gammal British Progressive än på nån e-stinnig 20-årig hipp DJ på ett rave i en utdömd industrilokal nånstans utmed M25. (Och inte nog med att jag är ett popsnöre som inte gillar när Underworld blir pop, jag är också ett stort fan av gammal britprog, men gillar såklart inte när Underworld närmar sig den genren heller... There's no pleasing some people! )

För att nu gå över till det jag faktiskt gillar med Underworld, så är det hur de bygger sin produktion och sina arr.

Visst låter en del ljud och loopar lite trötta numer, men attans vad detaljerat och snyggt de bygger upp och river ner grejerna! I wiki-artikeln om albumet så hittade jag ett citat från Mojo: "Everything with Underworld is in the detail – never has the introduction of a hi-hat seemed quite so exciting" och då log jag brett, för jag hade just gått igång på hur just hi-haten dyker upp c:a 1.32 in på Juanita.

Och när de håller sig från vokala inslag och låter bli snygga, harmoniska pads och arpeggion, då kan jag faktiskt verkligen gilla det jag hör utan invändningar.

Jag ska fortsätta lyssna på albumet till onsdag och vem vet, kanske jag blir omvänd. Men även om jag inte blir det, så hoppas jag att albumet lärt mig nåt om hur man kan jobba med detaljer i elektronisk musik.

[peter4]

Meh, under Underworlds storhetstid så var ju en av den tidens största DJs med i gruppen ju. Konstigt skrivet.

Ja gillar såklart Underworld och Leftfield.

[xyltburk]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Visst låter en del ljud och loopar lite trötta numer, men attans vad detaljerat och snyggt de bygger upp och river ner grejerna!

Här kände jag nästan tvärtom när jag lyssnade mer koncentrerat häromdagen. Att det mest är att de lägger på ett nytt loopat lager med en ny trumma, eller en basslinga. Inget som riktigt avviker och överraskar, ingen direkt modulation av något, utan den där basknorren låter likadan så länge som den är med.

[slirak]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Här kände jag nästan tvärtom när jag lyssnade mer koncentrerat häromdagen. Att det mest är att de lägger på ett nytt loopat lager med en ny trumma, eller en basslinga. Inget som riktigt avviker och överraskar, ingen direkt modulation av något, utan den där basknorren låter likadan så länge som den är med.

Hah, kul att man hör så olika saker! Men det är väl ofta de mer subtila ändringarna som jag gillar, man kanske inte riktigt märker att nåt ändras, men sätter man ner nålen (metaforiskt på spottan då) lite här och där så märker man att det hänt rätt mycket grejer på vägen. Sen är väl inte det nåt unikt idag, men jag inbillar mig att de var ganska tidiga med att jobba så pass hårt på detaljerna?

[slirak]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Meh, under Underworlds storhetstid så var ju en av den tidens största DJs med i gruppen ju. Konstigt skrivet.

Ja gillar såklart Underworld och Leftfield.

Jaha, var Emerson så stor? Jag försöker mest förstå vad det är jag inte riktigt gillar med dem. Leftfield har jag nog inte hört på typ 20 år. Minns att jag tyckte Leftism var rätt bra, men jag har aldrig ägt den själv. Får ge dem ett varv eller två på spottan senare.

[peter4]

Han var ju en sån "Ministry of Sound DJ".

Såklart att jag överdrev

Edit: Ja jo, Lefitism är ju fortfarande jättebra, såklart. Som alla skivor som man lyssnade på när man var liten

[Albin]

Så kul att dyka ner i en Techno-skiva från 1996. Underworld, liksom Prodigy och Chemical Brothers, fanns i min periferi när det begav sig, jag var helt ointresserad av denna typ av musik då - något jag tagit igen senare. Har dock aldrig lyssnat riktigt på Underworld, även om jag märker att jag känner igen många låtar när jag nu kollar in vad dom gjort.

Första låten gillar jag direkt. Tycker den är otroligt snyggt uppbyggd och producerad. Hur de lyckas hålla igång de olika delarna i 16 minuter utan att tappa nerven. Gillar hela skivan och håller med uc.t om att den har åldrats med värdighet. Som någon skrev så låter kanske vissa inslag låter lite "trötta" idag men det är ju en smaksak. Pearl's Girl har jag tex svårt för och hade även klarat mig utan vissa sånginslag. De två sista spåren är varken eller för mig. De rena techno-låtarna är de jag gillar bäst. Rowla är en favorit, fantastiskt driv och energi i den låten.

Även om jag gillar mycket med den här skivan så finns det överlag något lite tillrättalagt/glättigt över musiken som gör att den inte når längst in i hjärtat. Har svårt att sätta fingret på vad det är men kanske är det lite det som slirak är inne på.

Är tacksam att denna skiva kom upp i gruppen! Kommer absolut lyssna på den igen och någon låt kanske jag återkommer till som referenslyssning när jag mixar.

Man blir sugen på att skaffa en 909a.

[Ambulansen]

(Valde att söka upp "orginalplattan" från 1996 på Youtube istället för länken i #1. Avskyr nästan såna album som ska ha en massa remixar och alternativa cuts som tillägg, om jag inte är specialintresserad samlare och har hört orginalet en massa innan. Bara så vi vet det )

Jag gillar Banstyle/Sapper´s curry Där blir det liksom "låt" vilket jag tycker är roligare såhär hemma i köket medans jag lagar mat. Har egentligen alltid föredragit andra beats än 4onthefloor. Men den som kom efter, med rhodespianot, satte sig lite den med.

Jag har aldrig direkt sökt upp "sån här" musik, men hade många vänner som gjorde det och just Underworld minns jag faktiskt som en av de akter jag reagerade på som nåt speciellt intressant. Har garanterat dansat till flera av låtarna. Rätt säker på att jag glatt sett/hört Underworld på Roskilde också.

Får egentligen ingen "albumkänsla" alls av detta. Blir mest trött av helheten, och stänger av efter c:a 45 minuter, och ser nu att det bara närmar sig slutet på låt 4 av 12. Lång skiva Är det ett tidsdokument att man fyllde en CD för att det var Mediet?

[Shike]

Den här skivan köpte jag på CD när det begav sig. Kan inte minnas att jag visste nåt särskilt om bandet då, utan det var nog ett ganska spontant/intuitivt köp vilket var ganska vanligt på den tiden: köpa -> lyssna -> lära sig gilla. Hade inte hört dubnobass... vid den här tidpunkten.

I sina bästa stunder är Underworlds musik viktlös.

Juanita och efterföljande Banstyle / Sappys Curry är en fantastisk resa där musiken får ta tid och utvecklas och förändras.
Banstyle / Sappys Curry startar och slutar på två helt olika platser, men jag har otaliga gånger missat vändningen för att det sker så naturligt i musiken.
Confusion the waitress är mörk och fin, med lyrics som nästan är begripliga.
Rowla är ett mellanspår, lite wasabi för att rensa gommen.
Pearl's girl är också ett bra exempel på hur ett spår kan vara meditativt och känslofyllt i höga bpm. Fantastiskt än i dag.
Air Towel är ett mjukare spår, och därefter kommer Blueski som rent mellanspår inför finalen.
Stagger avslutar mörkt och känslosamt. Har man slumrat till under lyssningen vaknar man av den högt mixade snaren i slutet

Jag är ganska obrydd om genres eller om de hörde hemma i ravekulturen eller ej - för mig är detta elektronisk musik som eventuellt går att dansa till, men jag lyssnar lika gärna för att sova till den. Jag köper Karl Hydes spoken word-flummiga texter, och jag älskar de långa jamlåtarna. Tycker de har fortsatt göra intressant musik fram till idag.
Planerar att se dem live i år, man vet aldrig när de lägger av.

[johey]

Detta var verkligen inte min oboy. Ska försöka ta mig igenom skivan, men det blir med viss möda. Har ingenting att relatera denna till.

[tonefloat]

Efter noggrannare genomlyssning så säger jag välgjort och tidlöst. Men i övrigt är jag inne på samma spår som slirak.

Första låten är nog min favorit Juanita. Men jag har svårt att hålla isär låtarna och alla med gitarr skär sig i mina öron. Jag har nog helt enkelt svårt för kreativa blandningar av olika stilar och uttryck. Men det är dock ändå ett tidstypiskt album, något som de som gillade listpop kunde sätta på och känna sig lite modiga med. Något som ändå hade kvalitet och var "riktig" musik, inte någon konstig tekno från Tyskland.

Confusion sticker nog ut ändå lite, men den är lite mer sparsmakad än de andra låtarna. Born Slippy Instrumental känns sådär jobbig som jag minns 90-talet, Born Slippy Nuxx håller än idag riktigt bra!

[slirak]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

...det var nog ett ganska spontant/intuitivt köp vilket var ganska vanligt på den tiden: köpa -> lyssna -> lära sig gilla....

Det där känner jag verkligen igen, även om den perioden för mig inföll tidigare. Men jag kan verkligen sakna den upplevelsen! Man köpte en skiva lite på känn, kom hem och upptäckte att man inte gillade den alls, men eftersom man inte hade så mycket annat, så var det bara att lyssna och lyssna och hoppas att man skulle lära sig gilla det. Och många av mina favoriter från den tiden började just på det sättet. Strömningstjänster är fantastiska och jag skulle inte vilja vara utan dem. Men den där upplevelsen får man ju inte när man har allt ett musklick (eller Siri-kommando) bort. Ungdomen nuförtiden kommer aldrig att fatta vad de missar!

Men den häringa skivklubben vi har ger ju faktiskt lite av den effekten. Och även om jag fortfarande står för det mesta av min kritik, så känner jag mig lite mildare till sinnes mot albumet nu, efter sisådär en 10-15 genomlyssningar.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Rowla är ett mellanspår, lite wasabi för att rensa gommen.

Och såklart så är det mitt favoritspår, det enda jag gillar helhjärtat.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag är ganska obrydd om genres eller om de hörde hemma i ravekulturen eller ej

Det är jag också, åtminstone i teorin. Men i praktiken är jag nog lite som tonefloat, jag har ofta svårt för genremixar (funk metal! ). Jag tycker ofta resultatet blir nån sorts negativ synergi: 1 + 1 = -1 istället för 3. Samtidigt så mixar många - ja kanske t.o.m. de flesta - av mina favoritartister genrer hej vilt, så jag är inte det minsta konsekvent i den åsikten!

Till syvende og sidst så finns det ju inga objektiva sanningar i smakfrågor, så det finns nog en gräns för hur långt man ska försöka dra sin analys av varför man gillar eller inte gillar nåt. Men det är ändå kul att försöka! Med lite tur lär man sig ju nåt, om inte annat så om sig själv.

[särkvark]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Man köpte en skiva lite på känn, kom hem och upptäckte att man inte gillade den alls, men eftersom man inte hade så mycket annat, så var det bara att lyssna och lyssna och hoppas att man skulle lära sig gila det. Och många av mina favoriter från den tiden började just på det sättet.
[...]
Men den häringa skivklubben vi har ger ju faktiskt lite av den effekten. Och även om jag fortfarande står för det mesta av min kritik, så känner jag mig lite mildare till sinnes mot albumet nu, efter sisådär en 10-15 genomlyssningar.

Precis det som var min ursprungstanke

[särkvark]

Jag har lyssnat på skivan ett par varv nu. På grund av mycket åtaganden och flängande under helgerna så har jag läst mycket av det ni skrivit innan jag haft tid att lyssna på skivan, så jag var ärligt talat ganska orolig för om jag skulle ta mig igenom den.

Måste säga att jag är positivt överraskad. Jag tycker om hela skivan faktiskt. Lyssnat på den medan jag läst och sedan mer aktivt, liggandes i sängen med hörlurar och inte gjort annat än att lyssna.

Tycker verkligen om de olika lager med rytmer som blandas. Ljudbilden är clean på ett snyggt 90's-sätt och jag tycker verkligen om de långsamma utvecklingarna. Får mycket känsla av första PlayStation-konsolen av ljudbilden

Jag gillar faktiskt alla spoken word-delar och gitarrer också. Trodde när jag läste andras kommentarer att det skulle bli riktigt svårsmält men jag uppskattar det.

Pearls Girl känns sådär glasaktigt 90's-cyberpunk, mysigt.

Någon annan som reagerafe på den högerpanorerade hihaten på första spåret? Jeez vad den sticker ut. Ligger typ en centimeter närmre min trumhinna än resten av mixen.

Har också läst några kommentarer om att det inte känns som ett sammanhållet album, eller att det känns som många utfyllnadsspår. Vet inte om jag håller med om det. Tycker att det är ganska bra sammanhållet faktiskt. Tycker att dom lyckats bra med den här skivan.

[slirak]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Precis det som var min ursprungstanke

Kul!

[jgb]

Ja, det här är en favoritskiva som jag inte har lyssnat på på många år nu. Enda låten jag vill hoppa över är Rowla, den känns för simpel och ovarierad jämfört med resten. Samma åsikt om den nu som jag hade på den tiden man programmerade sin CD-spelare för att hoppa över låtar. Hade jag spelat in skivan på kassett hade jag hoppat över den, den ger mig inget.

I övrigt? Nästan felfritt måste jag säga. Långa flytande låtar med olika partier som fångar öronen när jag lyssnar. Har absolut inga problem med vare sig gitarrerna eller rösterna, allt passar ihop bra för mig. Att jag knappt lyssnar på texter gör det säkert lättare med de abstrakta texterna. När de går loss med breakbeats så blir jag lycklig också!

Sista låten, Staggered, det är en sådan låt som jag aldrig vill att den ska ta slut. Drömsk, lätt kraftwerkig och fångar mig helt.

[rofo]

Sammanfattningsvis efter ännu ett par genomlyssningar.
Det här känns som ett soundtrack från en svunnen tid. En tid som jag aldrig riktigt deltog i. En tid som jag aldrig kände mig bekväm i.