Urvattnad känsla

[PF]

Händer verkligen något av värde på hårdvarufronten? Jag har sett mängder av genomgångar och tycker retrovågen är av stor ondo för den faktiska utvecklingen framåt. En potentiellt riktigt ny synt är Yamaha MODX och om dessa pratas nästan noll procent. Desto mer om Peak - som hade varit ganska häftig 1982 men inte bräckt DX7 året efter. Och den här typen av försök till att tillfredställa ett förmodat uppdämt behov bara fortsätter, tar över helt. När jag hör demo efter demo så känner jag bara besvikelse. För mig låter det hela tiden långt sämre än Rolands bästa analogsyntar runt 1985-87.

Således - det är dags att fokusera på mjukvara. Det är där utveckling sker.

[särkvark]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Således - det är dags att fokusera på mjukvara. Det är där utveckling sker.

Va? Kan mjukvara äntligen låta analogt?

[tei]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Således - det är dags att fokusera på mjukvara. Det är där utveckling sker.

Om du med utveckling menar nya syntesmetoder etc (vilket intresserar mig mest) så sker det förstås främst i mjukvara - det är ju enklast ur utvecklingsperspektiv - men jag ser ändå en poäng i att släppa en del sådana som hårdvara just för att få en dedikerad controller till det som ljudmässigt likagärna kunde ha varit en plugin. Waldorf Quantum/iridium är ett utmärkt exempel – innovativ arkitektur (på oscillatorsidan) men med ett mer taktilt interface. Fullt möjligt att göra i pluginform och skulle låta lika bra (och det finns ju liknande plugins), men controllerdelen tillför andra värden som betyder mycket för somliga (medan för andra inget alls).

(jag är dock ingen mångårig musikskribent)

[johey]

Osmose och andra MPE-instrument anser jag är nytänkande. Visst har polyfonisk aftertouch funnits tidigare, men MPE tar det längre. Hårdvarumässigt har det kanske mer med användargränssnitt att höra än ljudalstring. Det sistnämnda blir ju mer och mer DSP och VST.

Akustisk/fysisk modellering är också något jag ser som nytänkande och på frammarsch. Helt mjukvarubaserad teknologi, men i många fall integrerat i hårdvara.

[PF]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Om du med utveckling menar nya syntesmetoder etc (vilket intresserar mig mest) så sker det förstås främst i mjukvara - det är ju enklast ur utvecklingsperspektiv - men jag ser ändå en poäng i att släppa en del sådana som hårdvara just för att få en dedikerad controller till det som ljudmässigt likagärna kunde ha varit en plugin. Waldorf Quantum/iridium är ett utmärkt exempel – innovativ arkitektur (på oscillatorsidan) men med ett mer taktilt interface. Fullt möjligt att göra i pluginform och skulle låta lika bra (och det finns ju liknande plugins), men controllerdelen tillförandra värden som betyder mycket för somliga (medan för andra inget alls).

Jo men där har jag uppenbara problem att kunna särskilja viljan till att faktiskt skapa något nytt kontra viljan att faktiskt vilja casha in och rädda upp ett företag som varit konkursmässigt i åratal, till och med återstartats minst en gång. Det blir lätt en absurd feeling när du kan köpa nya Logic för 3000:- och få med massor av synteskraft. Långt mer än Quantum kan erbjuda. För långt mer än tio gånger pengarna. Oavsett om du räknar in en hyfsat bra begagnad kapabel Mac att köra Logic på. Nu innefattar så klart hårdvara faktisk hårdvara i form av plåtar och gummi, tangenter och fjädrar. Absolut. Men syntar till helt absurda priser är något nytt, eller något som återuppstått nu i takt med att fullständigt vanvettiga köpare trissat upp priserna något oerhört på gammalt skrot.

[PF]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Osmose och andra MPE-instrument anser jag är nytänkande. Visst har polyfonisk aftertouch funnits tidigare, men MPE tar det längre. Hårdvarumässigt har det kanske mer med användargränssnitt att höra än ljudalstring. Det sistnämnda blir ju mer och mer DSP och VST.

Akustisk/fysisk modellering är också något jag ser som nytänkande och på frammarsch. Helt mjukvarubaserad teknologi, men i många fall integrerat i hårdvara.

Ja, där finns korn av något intressant men då blir det också en konstig känsla av att här har vi en tillverkare som struntar helt i den tidigare synthesizer-historian och vill ta vid någonstans kring år 1920 och säga att okej, nu har det gått 100 år, vad skulle vi kunna göra idag? :-) Som om ingenting hänt efter 1920 över huvud taget. Då väcks för mig personligen en annan känsla, lite som okej, hm, ett intressant klaviaturinstrument - och jag spelar ju klaviaturinstrument. Men det är en synt? Eller nej? Inte en synt så som jag tänker en synt. Kanske onödigt att bli förskräckt, bättre att omfamna det kompletta ... tänkandet? Inte nytt, inte gammalt. Bara väldigt annorlunda?

[Monoski]

Har inte mycket av innovationer och experimentlusta flyttat till Eurorack-sidan av HW? (Säger jag som är 100% itb)

[PF]

Möjligt att det är så men då på så extrem komponentnivå (här, bygg din synt, köp fler av samma bara om du vill spela något substansiellt). Grundfelet med modulär utrustning är ju egentligen 1. kablaget - dvs att minnen helt kalkylerats bort från kalkylen och 2. avsaknaden av polyfoni på grundnivå. Som jag ser det så är modularsyntar en direkt koppling till år 1969. Där struntar man också i vad som hände efter den tiden. Men vill skapa något för 2020 baserat på den grundplattan så att säga.

[PF]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

(jag är dock ingen mångårig musikskribent)

Hehe. Jag ville bara försöka formulera att tråden faktiskt har skapats av någon som är uppenbart "nyfiken från någon sorts avsats vi kan kalla seriös diskussion". Vem som helst som likt dig själv deltar i diskussionen på ett någorlunda seriöst vis är självklart hjärtligt välkommen. Min enda barriär var att jag ville avgränsa och få bort driftkuckuism.

[tommyc]

Som andra redan sagt, när det gäller nya syntesmetoder så händer det framförallt på mjukvarusidan eftersom det är så mycket lättare och billigare att utveckla saker som mjukvara. En annan anledning är väl helt enkelt att det är för lite efterfrågan på hårdvara med helt nya syntesmetoder, det folk vill ha är framförallt något som låter som något man hört förut.

Jag tror tyvärr du tillhör en ganska liten kundgrupp som vill ha kombinationen hårdvara och nya syntesmetoder. Den kundgruppen är nog betydligt mindre än gruppen som vill ha hårdvara som låter som det brukar låta, eller gruppen med ljudnördar som vill experimentera mer fritt med ljud men kan tänka sig mjukvara. Jag tillhör också den skaran som föredrar hårdvara men gärna vill ha något som låter lite utöver det vanliga. Dessutom gillar jag om man kan spara patcher. Just nu tycker jag Sequential med deras P12/Pro-2/Pro-3 funkar bäst för mig rent ljudmässigt som ett alternativ där man använder simpel subtraktiv syntes som grund men bygger på med massvis med modulationsmöjligheter och wavetables bla a.

Quantum verkar ju avancerad men jag har inte hört så mycket som killar rätt i mina öron från den än. Dessutom verkar den vara väldigt mycket touch-screen baserad vilket jag är lite tveksam till.

[PF]

Vet inte om jag tänkte ur perspektivet kundgrupp, mer på helhelten, vad är det som händer egentligen? Novation som gjorde fantastiska VA-syntar säger att Summum (eller var det en Volvo-grej? Vad hette den nu igen haha) & Peak är deras bästa synt någonsin, det blir ändå som... vad är det ni säger? Menar ni att ni aldrig var riktigt nöjda med er egen VA-design? Sequentials grejer är ju otroligt läckra men där har man inte haft en gnutta av japanernas sunda tänkande gällande att produkten måste ha ett bra pris för konsumenten också. Samtidigt som man har återgått till ungefär 1980 års tideräkning gällande hur mycket polyfoni som behövs. Upp- och nedvända världen.

[jgb]

PF: Du får ursäkta mig, men för mig är en sådan här tråd i sig ett enda stort trolleri. Ställa det ena mot det andra, säga att det ena är av ondo och sedan peka på det "rätta", dvs mjukvara. Bädda för en seriös diskussion? Mja, du får nog jobba lite på det. Men det är en intressant diskussion däremot!

Men jag håller med om att det är i mjukvaran innovationerna sker till största del idag, det är också där det sker rent magiska grejer (melodyne är ett exempel). Däremot så går det inte att skapa instrument på samma sätt rent i mjukvara, då krävs det hårdvara för att få till det skräddarsydda taktila gränssnittet.

Vilka är förresten de senaste syntesmetoderna, digitalt eller analogt, vad har hänt?

[Anubis]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Händer verkligen något av värde på hårdvarufronten? Jag har sett mängder av genomgångar och tycker retrovågen är av stor ondo för den faktiska utvecklingen framåt. En potentiellt riktigt ny synt är Yamaha MODX och om dessa pratas nästan noll procent. Desto mer om Peak - som hade varit ganska häftig 1982 men inte bräckt DX7 året efter. Och den här typen av försök till att tillfredställa ett förmodat uppdämt behov bara fortsätter, tar över helt. När jag hör demo efter demo så känner jag bara besvikelse. För mig låter det hela tiden långt sämre än Rolands bästa analogsyntar runt 1985-87.

Således - det är dags att fokusera på mjukvara. Det är där utveckling sker.

Jag kan hålla med om att marknaden börjar bli lite mättad med analoga kloner på klassiker. Dock så finns det fortfarande rum för innovation, och jag tycker definitivt det kommer spännande produkter med nytänk med jämna mellanrum, från olika hårdvarutillverkare. Dock är mitt intryck att det på den experimentella fronten, så ligger plugins alltid lite i framkant. Nog mycket för att det finns större utrymme för experimentation där, då plugins överlar inte är lika dyra som hårdvarusynthar, och de kan fokusera mer gränslöst även på prestanda. Endast fantasin sätter gränserna känns det som, denna experimentanda spiller dock över inspirationsmässigt till hårdvara emellanåt.

Ett exempel för mig är att jag älskar Reason Europa, den har ett överkomligt pris men är sjukt avancerad. Att hitta något motsvarande i hårdvaruform blir svårt, och garanterat väldigt dyrt. När hårdvarutillverkare vågar tänka utanför ramarna som t ex Roland gjorde med V-Synth/XT/GT så sviker ju dock kundunderlaget. Det blir väldigt dyra produkter som inte lyckas nå de säljkvoter/volymer som berättigar deras existens som permanenta inslag i produktkatalogerna. Nichade produkter till ett väldigt högt pris, som säkert skulle sälja bättre om de kostat cirka 2000kr. Vilket blir en omöjlig ekvation i hårdvaruformat. Kanske om 20 år när någon tillverkare lyckas klona sånna experimentella designs.

Nu är det givetvis stora skillnader i R&D för olika mjukvaruplugins beroende på budget, och likaså i jämförelse med Roland och deras hårdvarusynthar. Men det är där skon klämmer tror jag på hårvarufronten, Behringer i synnerhet har upptäckt att R&D kan göras mer effektiv genom att använda befintliga designlösningar. Så vågade/experimentella saker sker nog i större utsträckning i pluginform. Tycker dock Elektron, Teenage Engineering, Roland med flera fortfarande är nyskapande.

Och tycker också att varje demo på en ny klon på Rolands 80-talsprodukter, framkallar gäspningar. Roland har redan gjort det där, det finns ingenting nyskapande över det. Dock så brukar Roland själva åtminstone adda något nytt till mixen, när de klonar sig själva. Något nytänk, ibland slår det fel, ibland blir det jackpot. I vissa fall något mellanting. Men dessvärre så är väl billiga kloner vad den breda massa verkar efterfråga just nu, då originalen blivit alltför dyra på sistone. Det är den känslan som det kapitaliseras på, känslan av att få äga något som tidigare varit för dyrt för många. Sen har vi andra sidan av myntet, de dyra klonerna. Tycker egentligen samma sak där, visst de erbjuder ett ofta i princip autentiskt ljud, men de återuppfinner inte hjulet direkt.

[jgb]

För övrigt, vilken tillverkare av något skulle säga om sitt senaste släpp "ptja, alltså, den här är inte lika bra som den vi släppte för 10 år sedan, men här är den!"

[Gammal Kuf]

Jag upplever det som att det har hänt en hel del skoj med Wavetable-syntar, har ju kommit en hel hög med olika, alla verkligen kreativt inspirerande, varianter på detta tema de sista åren.

[PF]

Syntar är en så konstig produkt egentligen jämfört med alla andra sorts produkter, eftersom ingen är säker på hur någonting borde vara. Jag menar, Christer Glenning talade om lasthöjden på bilar redan sådär 1980. Är polyfoni jämförbart med den sortens parameter tros? Nej för om synten vore en bil så har inte ens alla syntarbilar koffert.

Men ett snabbsvep på syntnyheterna de senaste åren säger mig att man går framåt och bakåt samtidigt, och nu tycks de flesta "wow"-utropen komma ju närmre en synt påminner om Juno 106. Rätt eller fel? Och om vi backar till år 2000 så höjde verkligen ingen på ögonbrynen över en 106'a. Ska du verkligen ha den kvar? Ja den är kul. Jojo kul kul men så himla gammal(modig). Och så låg priset runt 3 lax i väldigt många år på den gamla pärlan.

Men det gläder mig att läsa ett visst medhåll kring att mjukvara är ganska mycket framtid. Den stora frågan är då varför ämnet aldrig blir lika hett? Varje nytt hård-syntsläpp får sida upp och sida ner av åsikter. Är det sex appeal som är den viktigaste tongivaren after all?

[tommyc]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Vet inte om jag tänkte ur perspektivet kundgrupp, mer på helhelten, vad är det som händer egentligen?

Jag tror du missar rätt mycket av vad som händer om du inte tänker på vilken efterfrågan som finns idag. Som Oxus påpekade så har det ju gjorde försök till nyskapande hårdvarusynthar men de blir ofta rätt dyra nishprodukter. Efterfrågan idag är väldigt styrd av ett vintage-tänk.

[Amonhoteph]

Själv upplever jag att analogerna utvecklats fantastiskt både vad gäller funktioner, möjligheter och experimentalitet det senaste årtiondet.

Mjukvarusyntar känns typ 90-tal ...

[PF]

Efterfrågan idag är väldigt styrd av ett vintage-tänk.

Varifrån - egentligen? Hur vet man det? Alla tillverkarna läste nyfiket på Gearslutz och sedan blev det som det blev med det där?

Minimoog, Juno 60 & JP-8 har vid detta laget förmodligen debatterats mer på internet än vad som gjorts kring alla religioner sammantaget i skrift både innan och efter internets tillkomst?

[Anubis]

80-talet blev väl på sätt och vis en peak för hela analog-eran, så det faller sig nog naturligt att använda den tidens produkter som designideal. Sen har vi ju så klart dyra monster idag som Moog One, men den känns kanske ännu mer som en ekonomisk hägring än klassikerna från 80-talet. Waldorf Quantum är ett annat exempel om än i hybridform. Båda hade nog varit rätt omöjliga att skapa på 80-talet och överträffar nog den tidens teknologiska tröskel med bred marginal. Men låter de bättre? Vet ej inte ägt någon av de, tror dock det som är så lockande med 80-talsklassikerna är det enkla. Beprövade ljud som visat sig funka genom extremt många genres. Och givetvis varit genrebildande också. Så till dessa genres är ju efterfrågan förståelig, då det är en del av soundet. Precis som vilket annat instrument som helst till valfri genre.

[oberdada]

Syntar är väl ändå en rätt konservativ nisch? Så länge de kan låta och fungera som de gjorde 1965-1985 kan man låtsas införa något "nytt" som ett säljargument. Om det gäller hårdvara överlag finns det ju så mycket mer, hela skalan från primitiv circuit bending och modular till de massproducerade varorna i musikbutikerna.

Om man ska se på vad som är nytt och vad behovet är för det nya får man se på vilken musik som görs och hur den förmedlas. Musik som försöker låta som populärmusik från 80-talet behöver väl knappast några nya syntestekniker. Nya speltekniker (alternativ till klaviatur) kan kräva nya lösningar.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Vilka är förresten de senaste syntesmetoderna, digitalt eller analogt, vad har hänt?

Undrar jag också, har inte följt med lika tätt de senaste åren. Men neurala nätverk med analys och resyntes utifrån inspelningar är väl ett område där det sker mycket. Fysisk modellering var populärt att forska på för tio år sedan. Inom modulärsyntar kommer det en del som definitivt är nytt, till exempel när någon implementerar ett kaotiskt system som någon (vanligtvis Sprott) nyligen har skrivit ett paper om.

[tommyc]

Jag gissar att, t ex, Novation kände av att deras VA-synthar sålde sämre och sämre och att de var tvungna att göra något med analoga filter för att möta efterfrågan. Annars vet jag inte varför de inte skulle ha fortsatt att utveckla deras supernova-serie.

Nord har ju gjort några försök till mer nyskapande synthar, så som Nord Modular och Nord Wave, men det verkar ju inte som att de har sålt tillräckligt. Jag har inte hört så jättemycket buzz kring den senaste Nord Wave 2 heller.

[tommyc]

När det gäller antal röster och möjlighet till multitimbralitet så tror jag att efterfrågan på dessa funktioner har sjunkit pga att i princip alla gör multi-tracking i en DAW alternativt bygger en rigg med många mindre enheter, typ Volcas.

[Anubis]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag gissar att, t ex, Novation kände av att deras VA-synthar sålde sämre och sämre och att de var tvungna att göra något med analoga filter för att möta efterfrågan. Annars vet jag inte varför de inte skulle ha fortsatt att utveckla deras supernova-serie.

Nord har ju gjort några försök till mer nyskapande synthar, så som Nord Modular och Nord Wave, men det verkar ju inte som att de har sålt tillräckligt. Jag har inte hört så jättemycket buzz kring den senaste Nord Wave 2 heller.

Min teori är att de analoga emuleringarna i pluginform sprang ifrån hårvarudito. Så kunderna blev mer kräsna, Nord Leadens filter ansågs inte låta speciellt analogt t ex. Så började fler och fler med analoga filter, helt analoga produkter osv. Men i Clavias/Nords fall så ligger det väl mer bakom, att de valde att fokusera mer av sina resurser på en helt annan typ av emulationer. Nämligen emulationer utav olika akustiska och elektromekaniska musikinstrument. Och hittade ett nytt köpstarkt kundsegment. De kunder som tidigare varit målgruppen rörde sig nog mer och mer mot plugins. Vilket inte var en grej ännu när Nord Lead 1 lanserades.

Så huruvida Nord Wave skapat en buzz vet jag inte, då den inte marknadsfördes mot samma målgrupp som Nord Wave 1. Jag skulle dock gissa att den hittat hem, men inte hos de renodlade synthfantasterna kanske i lika hög utsträckning som Nord Wave 1.

[The Introvert]

Intressant att du nämner MODX/Montage, jag upplever också att det finns intressant nytänk där som glidit under radarn på något konstigt sätt. I senaste uppdateringen till dessa hade man kört maskininlärning på FM och man kan nu generera nya ljud genom att "morpha" parametrar i olika mellanlägen, något som jag upplever är ett helt nytt sätt att förhålla sig till FM och att skapa intressanta ljud / dynamik i ljud.

Ja, det är "bara" FM. Men i innovation måste ju även ligga att få intelligent stöd i att skapa intressanta ljudbilder och instrument, och där tänker jag att man skulle kunna ta intressanta steg även i dedikerade boxar framöver och inte bara mjukvara.

Hydrasynth har ju också en unik take på "PWM" som ger ett intressant komplement till skapandet av ljud.

Annars verkar den största kraften just nu läggas på tillämpning av maskininlärning på hela ljudbilder (AI Jukebox t.ex.) som jag spekulerar i steg ett kommer att vara ett enormt kreativt stöd för artister, och i steg två ersätta artister i stor utsträckning när det gäller musikskapande till tv-serier och spel. När processorkraften hinner ikapp kommer vi att ha instrument med reglage som är "argare/snällare" istället för "mer/mindre feedback", potentiellt.

[Gammal Kuf]

Riktigt kraftfulla datorer är numera väldigt billiga, vilket gör det väldigt effektivt att köra virtuella instrument och pluggar, dessutom kostar inte VIs och pluggar särskilt mycket heller.

Jag upplever hårdvarumarknaden som mer intressant nu än på väldigt lång tid, massa skojiga grejor från både Roland och Korg, men destomer, massa skojiga grejor från många andra mindre tillverkare med intressanta ofta nichade produkter, och i stort sett över hela pris-spektrat med, dvs. du behöver inte 15k+ för att handla en skojig kompetent maskin idag.

[Anubis]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Riktigt kraftfulla datorer är numera väldigt billiga, vilket gör det väldigt effektivt att köra virtuella instrument och pluggar, dessutom kostar inte VIs och pluggar särskilt mycket heller.

Jag upplever hårdvarumarknaden som mer intressant nu än på väldigt lång tid, massa skojiga grejor från både Roland och Korg, men destomer, massa skojiga grejor från många andra mindre tillverkare med intressanta ofta nichade produkter, och i stort sett över hela pris-spektrat med, dvs. du behöver inte 15k+ för att handla en skojig kompetent maskin idag.

Precis, söker man så finner man. Jag tycker Elektrons billiga nya serie produkter ger en liten indikation på vart det bär. Även Rolands boutique-serie, alla tillverkarna vill nog ha lite sånna där inte superdyra produkter som säljer bra. Korg minilogue är också ett bra exempel, då den känns som en sån typ av synth som kanske skulle kostat 10000kr för 15 år sedan. Dock så brukar de lägre prisklasserna även i dagsläget innebära en komprommis sett till polyfoni/avancerade funktioner. I Korg Minilogue's fall så är polyfonin 4 röster. Den begränsningen ser man inte i plugin-formatet. Även om datorn/ljudkortet/midiklaviaturet/hörlurar/monitorer givetvis ingår i prisbilden utöver vad plugins kostar. Korg Minilogue har dock mycket fina specs i övrigt, mycket funktioner för pengarna.

Mitt intryck är att för klaviaturförsedda synthar, så brukar spelbarhet alltid bli lidande när de kostar under en viss gräns. Det blir sladdrigt klaviatur, eller för små tangenter/för få tangenter. Brist på olika funktioner, låg polyfoni så det inte kanske går att bre på med ackord osv. Men för enklare grejer som ändå sequencas eller kanske rentav är monofoniska/eller grooveboxaktiga typ några få inbyggda spår, så är det lättare att hitta roliga saker även i de lägre prisklasserna.

[johey]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ja, där finns korn av något intressant men då blir det också en konstig känsla av att här har vi en tillverkare som struntar helt i den tidigare synthesizer-historian och vill ta vid någonstans kring år 1920 och säga att okej, nu har det gått 100 år, vad skulle vi kunna göra idag? :-) Som om ingenting hänt efter 1920 över huvud taget. Då väcks för mig personligen en annan känsla, lite som okej, hm, ett intressant klaviaturinstrument - och jag spelar ju klaviaturinstrument. Men det är en synt? Eller nej? Inte en synt så som jag tänker en synt. Kanske onödigt att bli förskräckt, bättre att omfamna det kompletta ... tänkandet? Inte nytt, inte gammalt. Bara väldigt annorlunda?

Ur ett ljudgenererande perspektiv, rent tekniskt, är det (Eaganmatrix) inget nytt. Det är bara en vansinnigt flexibel modulationsmatris. Som jag ser det är det ett naturligt steg efter subtraktiv och additiv syntes. Det som är kvar i fallet Osmose är ett användargränssnitt som också det bygger på känd teknologi taget ett steg extra. Syntar har ju tagit inspiration från pianots användargränssnitt, och Osmose gör detsamma men lägger till inspiration från fiol. Jag ser inget steg bakåt för att sedan kliva åt sidan här, utan endast framåt.

[valsolo]

Lite jämförelser:
En gitarr är en gitarr
Ett piano är ett piano
En sax är en sax
etc etc

Det är svårt att utveckla ett verktyg (så ser jag syntar - som verktyg) vidare som något självändamål. Först kom analoga maskiner, sen ville man kunna "härma" existerande instrument bättre, o detta ledde fram till de digitala syntarna (FM-syntes t ex). Sen när "syntar" kunde härma andra instrument perfekt (samplers) så började man blanda syntljud med "reella" ljud. Till slut blev analoga syntljud superpoppis igen (analog nostalgivåg, eurorack etc)...

Den senaste tiden så har förändringar varit mer på HUR man "optimerar" hårdvaran (nya sätt att få fram ljuden - FGPA/NCOr etc).

O i slutändan så vill tillverkarna tjäna stålar såklart.

Vad gäller specifika nyheter så (comes to mind) tänker jag först på t ex Polybrutens steglösa morphing mellan 2 patchar (som funnits i olika former via mjukvara ett tag) men ändå kul o se i "hårdvarusyntformat"). Även tidigare nämnda Montage/MODx blandningsmetod o vidareutveckling av FM (FM-X). Parameterlockning i sequensers är oxå (förhållandevis) nytt.

Som sagt. Jag ser syntar som verktyg för att skapa musik. Förr i tiden så kunde man bara "förändra"/"förbättra" ljuden i dyra studios via dyra outboards. Nuförtiden har vi alla access till verktyg för att helt förändra soundet från en synt. Jag tycker vi lever i en underbar syntvärld. Allt finns <3 Constrainten är i mitt egna fall tid & prioriteringar

[theVOID]

Håller med Valsolo ovan.

Förstår inte riktigt grundproblemet.
Det har ju aldrig funnits fler olika avancerade syntesmodeller än idag, i både mjukvara och hårdvara, fungerande resyntes, 8 op FM, physical modelling etc. Samma avseende olika controllers, har aldrig funnits mer att välja på.

Begränsningen ligger väl snarare i att välja toner för att skapa en känsla, ljud och ljudförlopp existerar ju i öveflöd i varje DAW.
Är inte alls förvånad över att NY vintage vinner mark, tror inte att det bara är nostalgi, utan även ett behov av enkelhet, kanske tom viss skärmfrihet.

En Telecaster är en Telecaster, och en enkel monofon eller polyfon synt kanske är motsvarigheten, less is more sas.

[Anubis]

Jag tror för övrigt mycket på Arturia och håller ett öga på deras utveckling. Deras erfarenheter inom plugins gynnar verkligen deras hårdvaruprodukter. Som påpekats så ser vi att den experimentanda som råder inom mjukvara sipprar över till hårdvara. Så i den bemärkelsen kan mjukvara ses som en bra plattform att testa saker på, ifall det mottas väl kan det även implementeras i hårdvara. PolyBrute känns inspirerad av många olika produkter, vintage och VA. Det tror jag är en bra riktning.

[Gammal Kuf]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag tror för övrigt mycket på Arturia och håller ett öga på deras utveckling. Deras erfarenheter inom plugins gynnar verkligen deras hårdvaruprodukter. Som påpekats så ser vi att den experimentanda som råder inom mjukvara sipprar över till hårdvara. Så i den bemärkelsen kan mjukvara ses som en bra plattform att testa saker på, ifall det mottas väl kan det även implementeras i hårdvara. PolyBrute känns inspirerad av många olika produkter, vintage och VA. Det tror jag är en bra riktning.

Håller med om Arturia, MEN, jag är sur på dem för att Drumbrute inte sparar instrumentinställningar med patterns, grooooov miss imho! Där missade de just det som borde vara självklart i deras universum...

[PF]

Jag tycker soundet är förfärligt skitdåligt bara jmf med 8P J2 m fl. Unika gamla klassiker som lät svinbra.

[Johan Runeson]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Vad gäller specifika nyheter så (comes to mind) tänker jag först på t ex Polybrutens steglösa morphing mellan 2 patchar (som funnits i olika former via mjukvara ett tag) men ändå kul o se i "hårdvarusyntformat").

Ska skriva ett längre inlägg om den här trådens ämne senare, har jag tänkt, men måste bara påpeka att mophing i hårvarusyntformat har funnits sedan Nord Lead 1. Nord Wave 2 t ex, som jag har varit med och utvecklat, har fyra steglösa och en binär morph per part (alltså upp till 16+4 per patch). Eftersom Polybrute är en digitalt kontrollerad analogsynt så sker all morphing på den digitala sidan, vilket är exakt lika tekniskt avancerat som att göra det i en virtuell analogsynt. Det är en väldigt bra feature, men den är inte ny. Know your synth history

[Anubis]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ska skriva ett längre inlägg om den här trådens ämne senare, har jag tänkt, men måste bara påpeka att mophing i hårvarusyntformat har funnits sedan Nord Lead 1. Nord Wave 2 t ex, som jag har varit med och utvecklat, har fyra steglösa och en binär morph per part (alltså upp till 16+4 per patch). Eftersom Polybrute är en digitalt kontrollerad analogsynt så sker all morphing på den digitala sidan, vilket är exakt lika tekniskt avancerat som att göra det i en virtuell analogsynt. Det är en väldigt bra feature, men den är inte ny. Know your synth history

Ser fram emot lite anekdoter/reflektioner. Vet inte hur detaljerat du kan gå in på olika produkter, men vore sannerligen intressant att höra lite om designfilosfin på Nord Wave 2. Vad tankarna var kring Nord Wave 1 i processen? Var det någon/några med som var med och designade den också under utvecklingen av Nord Wave 2? Är så pass olika produkter i mina ögon. Även om de under ytan kanske har mer gemensamt än vad mitt intryck är. Aldrig provat Nord Wave 2, men vi jämförde specs här rätt friskt här mellan Nord Wave 1 och 2 när den utannonserades.

[elysian]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Händer verkligen något av värde på hårdvarufronten?

It's in the eye of the beholder... det beror ju på vad man värderar och hur man använder olika produkter.

Thor är t.ex. en fantastisk mjukvarusynth, men den faller på gränssnittet i mitt fall, det är inte lika kul att ratta med en mus - i synnerhet inte när man gör realtidsändringar.
(Omnispheres lösning där man kan använda en hårdvarusynth som controller är däremot en mycket intressant lösning.)

Modularsynthar är kul eftersom man plocka ihop vad man vill, men de är dyra, tar mycket tid att mecka med och är oflexibla i bemärkelsen att modulerna skruvas fast.
Och jag vill dessutom ha total recall och då funkar mjukvarumodularer bättre, vilket är lite paradoxalt

Jag skulle vilja ha en mjukvarusynth där man bygger synthen på skärmen med fysiska hårdvarucontrollers i separata smådelar (ratt, knapp, slider o.s.v.) - så fort man kopplar ihop en hårdvarucontroller med en annan ska det speglas på skärmen.

Hårdvarudelarna ska inte i sig inte vara ljudalstrande, bara vara controllers för det som händer på skärmen.
Och de ska vara fullt kombinerbara oavsett typ, man skall t.ex. kunna koppla ihop 7 rattar, med 5 trycknappar och 8 dragreglage i vilken ordning man vill.

Ungefär som Korg Little Bits Synth Kit (som är riktigt roliga att leka med, jag har flera set).

På så sätt kan man snabbt bygga ihop ganska komplexa synthar utan att det behöver vara speciellt dyrt heller.
Och man ska kunna spara uppsättningen i datorn, synthen ska också kunna användas enbart i datorn när man kopplar bort hårdvaran och använder den för att bygga nästa synth.

Det borde vara fullt möjligt att lösa idag, kanske redan finns?

[Gammal Kuf]

Som Valsolo nämner, teknologin är nu mogen för att göra väldigt kraftfulla virtuella/modelling-maskiner.

Waldorf Kyra är ju ett utmärkt exempel, 128 röster VA liksom, hur hårt som helst!

Och för min egen del som orgeltönt, Keyboard Partner HX3 ( Hammond-modellering: https://www.youtube.com/watch?v=96vc0ThUOls ), full polyfoni för två manualer + pedaler... plus rörpreamp-emulering, reverb, och leslie, och det låter LÖJLIGT autentiskt!

Båda ovan nämnda, och säkert fler därtill, tack vare FPGA...

[Mosquito]

nya syntesmetoder, hmm har det kommit något stort efter fm syntes, wavetable och sådana där grains?
Får jag välja är interface och hur snabbjobbat något är det viktigaste.

[dannes]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

nya syntesmetoder, hmm har det kommit något stort efter fm syntes, wavetable och sådana där grains?
Får jag välja är interface och hur snabbjobbat något är det viktigaste.

Jag tycker nog att Googles Nsynth är det intresantaste när det kommer till nya syntes metoder. Även om just denna i sig inte är så fantastisk så tror jag det finns något att hämta från AI och ML när det gäller synthes och ljudskapande.

[hasse_fx]

Som allt mer utifrån betraktande "snickare" - som användare av valsolos "verktyg" ovan...

"Elgitarren" moognade sådär 20 år före "synten". Några arketyper (Les Paul, Fender Strat/Tele/ett par till) satte standarden, tillsammans med Marshall, Fender och några till stärkare. Sedan kom en våg av kopior på dessa "fulländade" instrument. Några andra envist starka (främst Ibanez) valde rätt tidigt en egen väg och vann långt senare respekt och även jobbat på att förnya sig. De gamla arketyperna är fortsatt starka, men allt mer förknippade med dad rock (dad-indie, dad funk etc) och en ny generation sprungen ur metallen ger fingret och Gibson/Fender och väljer nya bättre anpassade verktyg... Ibanez är med och leder vågen, förstås, tillsammans med helt nya.

Så länge syntens fastslagna arketyper (moog, Sequential, gamla Rolands mfl) är på oantastliga ideal lär det vara kloner som dominerar, innan nästa generation ger fingret åt det som redan blivit dad-synt, dad-techno, dad-modular etc... På syntsidan är det väl på sätt och vis Roland som motsvarar Ibanez, m.a.p. deras envetna val att inte gå analogt Kanske Arturia är en av "de nya". Behringer är väl typ Matsumoku, som pressade ut flertalet av alla lätt rebrandade Gibson och Fenderkopior...

Själv har jag aldrig klickat med Gibson eller Fender och letat/letar annat spännande (en del Ibanez t ex)! Men så spelar jag inte dad-rock heller... Snarare granddad-rock!

[theVOID]

Fender är iofs fortfarande standard hos yngre indieband

[hasse_fx]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Fender är iofs fortfarande standard hos yngre indieband

...och Les Paul hos yngre Zep-influerade hårdrockare... Fins många yngre som är starkt influerade av tidigare generationers musik

[theVOID]

Precis
Mysigt är det!

[Steve]

Samma som allt gitarrrelaterat? Marshall/Fender/Orange/Mesa satsar mest på rörstärkare trots att modelingtekniken är långt fram.

På gitarrsidan är det 4-5 modeltyper som har sitt ursprung sedan 50talet. Alla kopierar samma gamla gitarrpedaler. Då känns synthmarkrnaden fräsch i jämförelse.

[depulse]

Senaste gången jag blev riktigt imponerad av en synth var 1987 när jag spelade för första gången på en D50:a. Resten har varit imponerade med samplers, synthar och mjukvaror som stegvis blivit bättre men inget som took my breath away. Risken med att bli äldre och med större erfarenhet, man kan aldrig återuppleva första gången. Har någon ny synthesform tagits from sedan dess?

Vad man kan göra endast en laptop idag och det senaste årtiondet är en imponerande bedrift i sig självt. Trots ett rum proppfullt med synthar av alla dess slag är jag mest kreativ i en DAW tillsammans med ett piano, resten är bara extra utfyllnad.

[Anubis]

https://youtu.be/TZVj2HVQ0Kc

Det var bättre förr!

[jocks1]

Med tanke på att du har Roland Juno Alpha2 och JX-8P som måttstock i tråden PF, hur ställer du dej till Rolands boutique-emuleringar, och Zen-core JX-8P + Juno 106? Dessa är ju mjukvara i modern digital hårdvara. Tycker själv att JX-8P som VST3-plugg känns riktigt trevlig.

[hasse_fx]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Samma som allt gitarrrelaterat? Marshall/Fender/Orange/Mesa satsar mest på rörstärkare trots att modelingtekniken är långt fram.

På gitarrsidan är det 4-5 modeltyper som har sitt ursprung sedan 50talet. Alla kopierar samma gamla gitarrpedaler. Då känns synthmarkrnaden fräsch i jämförelse.

Händer rätt mycket inom främst metal IMHO - många har kört länge på Fractal Axe och mysko High-gain-rörförstärkare, snarare än vintage Marshal & Fender & Orange - främst de som kör 7-8 -strängat! Dyker upp en hel del okonventionella pedaler som har mer gemensamt med Eurorack än gamla Rats... Men visst finns det skillnader - gitarr bygger ju mycket mer på spelteknik än elektronik...

[PF]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Med tanke på att du har Roland Juno Alpha2 och JX-8P som måttstock i tråden PF, hur ställer du dej till Rolands boutique-emuleringar, och Zen-core JX-8P + Juno 106? Dessa är ju mjukvara i modern digital hårdvara. Tycker själv att JX-8P som VST3-plugg känns riktigt trevlig.

Av det jag lilla hört den här vägen (ursäkta för övrigt min überpetighet men jag vill hävda att syntmodellerna heter Alpha Juno och inte tvärt om) så känns det inte riktigt färdigt eller framme på något vis, men ganska nära. Lite tragikomiskt i Omnisphere där under D-50-modellen så skriver Eric Persing "This is the famous Soundtrack..." etc "patch that I made"... och det låter inte alls så mjukt, följsamt och dynamiskt som på originalet.

Roland gjorde även själva en video om D-50-ljuden i Jupiter 80 (tror jag det var) och det lät inte alls rätt. Men det är inte lätt att återskapa det här på rätt sätt. När det kommer till 8P tycker jag PG8X har varit riktigt nära och nosat på det rätta soundet, framför allt när jag blandar det soundet med annat så klart.

Men jag har svårt att ta både Boutique och Roland Cloud riktigt på allvar av två olika anledningar; Boutique är alldeles för små och har inte designats som professionella instrument. (Det lilla jag testat från) Roland Cloud formligen äter CPU och blir därför relativt oanvändbart av den anledningen i stället. Jämför man t ex med väloptimerade Reason- eller Logicsyntar för den delen så blir det som ett skämt tyvärr.

Zen Core har jag inte testat på ett tag men just VA-delen i Jupiter 80 tyckte jag var fantastiskt spröd och detaljerad, men den lät inte alls "gammelroland", bara "bra i beteckningen konkurrent till Virus" ungefär. JD-XA tyckte jag var rolig och det går så klart att få den att låta bra men trots analogläget så låter det bara hyfsad generell analogsynt och inte klassisk SH eller Juno. Blir så klart lite bättre om man dedikerat försöker kopiera ett ljud men alla som skruvat på en SH-synt vet att de har sitt sound hela tiden, inte bara när man ställer in Eurythmics-ljuden.

För att anknyta till mina kanske lite besvärande åsikter om allt det andra "nya och heta" som presenterats såsom PolyBrute, Deepmind, Peak, m fl m fl (alla de nya polysyntarna inkl Udo m fl - samma sak där tyvärr) så återkommer just känslan av "generell analogsynt" och jag hittar ingen riktigt bärande karaktär som gör det meningsfullt att satsa på någon av dessa i stället för bra pluggar. Det känns lite som att produkterna lämnar fabrikerna så snart konstruktionerna fungerar rent tekniskt. Framme är man inte.

[Anubis]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Av det jag lilla hört den här vägen (ursäkta för övrigt min überpetighet men jag vill hävda att syntmodellerna heter Alpha Juno och inte tvärt om) så känns det inte riktigt färdigt eller framme på något vis, men ganska nära. Lite tragikomiskt i Omnisphere där under D-50-modellen så skriver Eric Persing "This is the famous Soundtrack..." etc "patch that I made"... och det låter inte alls så mjukt, följsamt och dynamiskt som på originalet.

Roland gjorde även själva en video om D-50-ljuden i Jupiter 80 (tror jag det var) och det lät inte alls rätt. Men det är inte lätt att återskapa det här på rätt sätt. När det kommer till 8P tycker jag PG8X har varit riktigt nära och nosat på det rätta soundet, framför allt när jag blandar det soundet med annat så klart.

Men jag har svårt att ta både Boutique och Roland Cloud riktigt på allvar av två olika anledningar; Boutique är alldeles för små och har inte designats som professionella instrument. (Det lilla jag testat från) Roland Cloud formligen äter CPU och blir därför relativt oanvändbart av den anledningen i stället. Jämför man t ex med väloptimerade Reason- eller Logicsyntar för den delen så blir det som ett skämt tyvärr.

Zen Core har jag inte testat på ett tag men just VA-delen i Jupiter 80 tyckte jag var fantastiskt spröd och detaljerad, men den lät inte alls "gammelroland", bara "bra i beteckningen konkurrent till Virus" ungefär. JD-XA tyckte jag var rolig och det går så klart att få den att låta bra men trots analogläget så låter det bara hyfsad generell analogsynt och inte klassisk SH eller Juno. Blir så klart lite bättre om man dedikerat försöker kopiera ett ljud men alla som skruvat på en SH-synt vet att de har sitt sound hela tiden, inte bara när man ställer in Eurythmics-ljuden.

För att anknyta till mina kanske lite besvärande åsikter om allt det andra "nya och heta" som presenterats såsom PolyBrute, Deepmind, Peak, m fl m fl (alla de nya polysyntarna inkl Udo m fl - samma sak där tyvärr) så återkommer just känslan av "generell analogsynt" och jag hittar ingen riktigt bärande karaktär som gör det meningsfullt att satsa på någon av dessa i stället för bra pluggar. Det känns lite som att produkterna lämnar fabrikerna så snart konstruktionerna fungerar rent tekniskt. Framme är man inte.

Vad jag inte förstår dock, är att det å ena sidan enligt trådstarten inte händer något av värde på hårdvarufronten. Men samtidigt tillverkar väl Behringer och andra märken kloner nu på merparten av de populäraste vintagesyntharna? Så då borde väl utbudet vara mer än bra i dagsläget sett till hur det såg ut för ett par år sedan?

Förstår inte riktigt vart skon klämmer det finns mer synthar nu än det någonsin funnits tidigare. Analoga, digitala, hybrider, nytänk, gammeltänk. Kloner på i princip vartenda klassiker. Verkligen allt mellan himmel och jord, bara bankkontot egentligen som sätter gränsen. Menar i jämförelse måste det nästan sugit på 80-talet, då det digitala produkterna inte var i närheten av vad som kan åstadkommas idag. Och skulle aldrig personligen vilja ha enbart analoga synthar.

Och mer lär det bli framöver, med tanke på utveckligen så kommer synthutbudet i framtiden att vara nära nog oöverblickbart. Känner nästan att det är det idag redan. Egentligen känns tråden mest som det gamla vanliga allt var bättre förr, ingenting går frammåt. Ungefär sån inställning som ofta kan skönjas när musikens utveckling sett till årtionden diskuteras. "Ingen ny musik är bra, alla låtar var mer äkta förr!" blablabla sånna diskussioner tenderar att bli som en gammal grammofonskiva som hakat upp sig. Där inga argument leder någonvart och trådstartens tes är orubblig.

[PF]

Utbudet blir ju med all tydlighet bara tunnare när det gäller de gamla grejerna och det säger någonting ändå.

Sedan vill jag väl mest belysa åsikten att den som investerar i de här nya grejerna sannolikt riskerar få ett tunnare och mer karaktärsfattigt grundsound än vad långt (ofta enklare, t om billigare och) äldre syntar levererar.

Monosyntarna har kommit längre så klart och det som är rena replikor verkar uppfylla vad det ska så länge vi då talar om analogt.

[Gammal Kuf]

Det är definitivt gott om godis nu, håller helt med!

Jag köpte Argon8m för några månader sedan, vilken maskin!!! Och på min inköpslista för nästa månad står Blofeld desktop och senare KingKorg, och när Uli är klar med Pro 800 ska även en sådan pryda mitt Jaspers här såfort det går att stoppa den i varukorgen någonstans.

Sen får det vara bra på ett tag, tills UB-Xa kommer.. (det ska dock klämmas in en Kawai MPS7se där någonstans imellan med...).

[drloop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

It's in the eye of the beholder... det beror ju på vad man värderar och hur man använder olika produkter.

Thor är t.ex. en fantastisk mjukvarusynth, men den faller på gränssnittet i mitt fall, det är inte lika kul att ratta med en mus - i synnerhet inte när man gör realtidsändringar.
(Omnispheres lösning där man kan använda en hårdvarusynth som controller är däremot en mycket intressant lösning.)

Jag kör en nanoKONTROL2 till syntarna i Reason.
Funkar finemang.

https://youtu.be/6tmWg2cOV9Q

[dannes]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Utbudet blir ju med all tydlighet bara tunnare när det gäller de gamla grejerna och det säger någonting ändå.

Sedan vill jag väl mest belysa åsikten att den som investerar i de här nya grejerna sannolikt riskerar få ett tunnare och mer karaktärsfattigt grundsound än vad långt (ofta enklare, t om billigare och) äldre syntar levererar.

Monosyntarna har kommit längre så klart och det som är rena replikor verkar uppfylla vad det ska så länge vi då talar om analogt.

Tycker du tappar lite kärnan i din spaning med urvattnat läge. Det är en stagnerad - tidigare avant garde - domän, där många nu bara vill göra saker igen som egentligen typ redan gjorts. Därför är efterfrågan stor på gamla klassiska syntar (som en gång i tiden definerat ett nytt sound), samt att det är en marknadsmässigt bra att bygga kloner och replikor. Det är liksom redan utforskat hur man får dessa gamla skönheter att låta bra i olika kontext, och där även deras sound hjälpt till att definiera genres.
Alltså urvattningen är imo mer att det är väldigt svårt att med ett visst instrument ta sig ur genren den varit en nyckel del av definitionen av.

[PF]

Det också, absolut. Men jag tycker det jag hört av det jag hört tyder på syntar som faktiskt är mindre kapabla. Mindre djupa, mindre feta. Kommer säkert nån produktion till slut som ger mig en positiv aha-upplevelse men å andra sidan kan jag ju alltid titta på JX8P och konstatera att den bland annat var nyckeln till en positiv A-ha-upplevelse

[hasse_fx]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Alltså urvattningen är imo mer att det är väldigt svårt att med ett visst instrument ta sig ur genren den varit en nyckel del av definitionen av.

Klok iakttagelse! Ibland än smalare - ta sig från artisten... eller t.o.m. albumet/låten! 100 tusen kronor för att låta Blade Runner Theme liksom Eller nästan lika mycket för Laserharpa, etc.

[Lackan]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

100 tusen kronor för att låta Blade Runner Theme liksom Eller nästan lika mycket för Laserharpa, etc.

Exakt, min ARP2600 låtar BARA star wars hela tiden, helt omöjligt att komma ur R2D2-träsket...

Du VET att en Synthex har ungefär 75 olika reglage, rattar och knappar va? Som kan ställas in i ungefär en miljon olika kombinationer...?

(Förlåt om du var ironisk här ovan, i så fall missade jag det)

[hasse_fx]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Exakt, min ARP2600 låtar BARA star wars hela tiden, helt omöjligt att komma ur R2D2-träsket...

Du VET att en Synthex har ungefär 75 olika reglage, rattar och knappar va? Som kan ställas in i ungefär en miljon olika kombinationer...?

Den tog visst...

[Lackan]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Den tog visst...

Mindre genomtänkta uttalanden gör ofta det...

Gitarrmusik däremot - DÄR kan vi snacka om ett urvattnat, urtjatat sound som gör det omöjligt att skilja artisterna åt!

[Steelberry]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Således - det är dags att fokusera på mjukvara. Det är där utveckling sker.

Du har säkert rätt, flera är ju inne på det - men jag ser inte riktigt vad som faktiskt verkar innovativt på mjukvarufronten heller? Har ni några exempel på synthar som driver utvecklingen framåt just nu?

Jag är en trogen gammal Reaktor användare och det som laddas upp i Reaktor User Library är massa kul saker men inget känns innovativt. I princip allt är förbättringar av "gamla" koncept. Nya synthesmetoder växer inte på träd liksom. Så innovation handlar kanske mer om användbarhet? Omnisphere är det ända jag kan komma på, men den är ju inte ny precis.

Själv har jag trott att framtiden/innovation ligger i integration mellan ITB och hårdvara. Ableton Push, Machine +, System 8, Komplete Kontrol NKS, Omnishpere Integration, Elektron Overbridge etc tycker jag är klart innovativa. Men ändå så känns det som att det inte får så stort genomslag. Ipad integration verkar heller inte vara så stort. Överhuvudtaget undrar jag hur många som verkligen använder rattar och reglage på sina midi controllers dagligen?