Och plötsligt framstår klassisk musik som något oerhört tjorvigt...
Tassade runt lite i Magasinet Neos digitala ruiner och hittade detta:
Ett av de genomgående motiven i boken är tonsättaren Rickard Halley och hans symfonier, konserter och den stora operan Phaëton. Skildringen av musiken är inte mer än olika travade värdeord, som framhäver hur stark, optimistisk, lycklig och livsbejakande hans kompositioner är. Även han drar sig tillbaka till den förtrollade dalen där mänsklighetens största genier skapar i skuggan av dollartecknet i guld.
En liten sak som jag undrar är vilka som ska spela hans verk där? För att uppfostra nya generationer professionella musiker krävs det övning som måste börja under barndomen. Det krävs instrument, fungerande skolor och liknande institutioner, konsertverksamhet, både för att ungdomarna ska kunna lära sig musiken tillräckligt väl och sedan för att de ska kunna ha möjligheter att arbeta som musiker. Klassisk musik, vare sig vi talar om äldre mästerverk eller nyskapande tonsättningar, kan inte existera utan en ganska så omfattande och dyr apparat, alltifrån utbildningar, övningslokaler, instrument, till särskilda byggnader med lämplig akustik, och teknisk utrustning för alltifrån ljus och ljud till det vanliga underhållet av stora lokaler. Rickard Halley kanske är nöjd med att skriva pianostycken som han kan framföra själv för sina medgenier, och de kanske är såpass begåvade att de kan plocka ihop en liten kvartett, en sånggrupp eller rentav en blåsorkester. Men mer än duktiga amatörer blir de aldrig utan de stora institutionernas kontinuitet, och knappast någon privatperson kan bära upp den typen av kultur, inte ens i ett stort land som USA.
Och där tappade jag orken totalt. Nej, det är inte jag som är personligen ansvarig för det. Ja, det vore trist om det försvann. Men om jag redan anser att klassisk musik duger utmärkt som ett inslag i film- och videospelsmusik så gör påminnelsen om allt detta inte något för att sänka trösklarna för mig. Nej, jag anser inte att man kan bete sig hur som helst på vilken spelning som helst. (Afterworkgänget på hårdrockskonsert är ingen hit.) Men klassisk musik är unik i att den å ena sidan kräver en kulturell investering för att kunna tillgodogöra sig, samtidigt som den säger att den är det stora allmänintresset. (Klassisk musik gör din bebis smart. Klassisk musik gör att eleverna är lugnare i skolan. Klassisk musik är fint, lyssna på klassisk musik så blir du fin.)
Så hade Rand låtit Halley eller någon av hans kompisar uppfunnit en synth så hade boken blivit klart bättre. Här är 12 timmar med Krells stora maskin:
Det är som om du bara lyssnade på Kraftwerk och bedömde all musik med syntar utifrån de erfarenheterna.
Om du utforskar vidare kommer du garanterat att hitta något som du tycker är spännande... det är trots allt ett antal århundraden av kreativitet du har kvar att nysta i..... ; o )
Om du verkligen är nyfiken kan säkert jag eller andra ge dig uppslag att lyssna vidare på... vem tar bollen?
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Men klassisk musik är unik i att den å ena sidan kräver en kulturell investering för att kunna tillgodogöra sig, samtidigt som den säger att den är det stora allmänintresset.
Kan man säga om någon som helst musikform att den är omedelbart tillgänglig utan en viss 'kulturell investering'? Hur skulle man i så fall veta det? Men jag tror mig förstå hur du menar, det kräver en del exponering innan man börjar känna att man kan ta till sig en musikform man inte är bekant med.
Det kräver också en del skolning innan man kan sjunga opera, spela en indisk raga eller medverka i en gamelanensemble på ett meningsfullt sätt. Orkestermusiken kräver stora resurser, men jag tror inte den är speciellt hotad så länge intresset för filmmusik är såpass stort.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag förstår inte heller riktigt syftet här.
Något gott kan väl komma av mina neuroser?
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Kan man säga om någon som helst musikform att den är omedelbart tillgänglig utan en viss 'kulturell investering'? Hur skulle man i så fall veta det? Men jag tror mig förstå hur du menar, det kräver en del exponering innan man börjar känna att man kan ta till sig en musikform man inte är bekant med.
Klassisk musik är odd man out då den gör sådant väsen av sig. Hårdrocken, raven eller ragorna slänger man inte i ansiktet på folk med det uttryckliga budskapet att de har dålig smak. Hur musikpolitiken i Indien är kan jag inte uttala mig om. Men i väst så hålls den klassiska uppe av stora mängder skattepengar (staten tog helt enkelt mecenaternas roll).
Visst, praktiskt sett så bryr jag mig inte. Staten hittar alltid något annat att lägga skattepengar på. Men ta pianot. En viktig del av klassisk musik. Skall väl skaffa ett billigt en vacker dag med. Men vilket överreklamerat instrument det är! Storleken och att det måste stämmas av ett proffs är det minsta problemet. Det är att det tar sådan lång tid att lära sig. Ljudet kan inte dämpas på något sätt, så grattis alla ni som bor i en lyhörd lägenhet med en pigg tant till granne som börjar morgonen 4:00 med pianot! Och dessa åbäken har man mage att utämna till någon slags finhetsgrej.
Ah... Tror att jag förstår... Har man pengar, tid och utrymme så har man status och då är man fin. Ok...
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det kräver också en del skolning innan man kan sjunga opera, spela en indisk raga eller medverka i en gamelanensemble på ett meningsfullt sätt. Orkestermusiken kräver stora resurser, men jag tror inte den är speciellt hotad så länge intresset för filmmusik är såpass stort.
Nja, den skulle knappast klara sig på filmmusik. Sedan finns det den där märkliga filmmusiken från ljudfilmens första årtionden. Vet inte exakt hur den är gjord, men det verkar vara brass- och träblås som gör något slags ambient ljud. Så uppenbarligen klarade man sig med små medel. Man slapp även den där fallgropen med klassisk musik att det ofta låter som en elak parodi på egot. Bara massa superlativ hela tiden. Tar luften ur mig. Vill inte ha! Ambient lockar allt mer.
Nåja, en visdom från Göran Hägg är att det finns två sorters personer, de som aldrig blir arga för att de vet att de har rätt och de som blir arga för att de gör massa konstiga saker för att få status. Ok, en dam som kånkar omkring på ett basfiolsfodral som är tre gånger större än henne behöver man inte testa. Men de som ömmar för en bättre civilisation genom bättre kultur, typ Schillerinstitutet och borgerliga ledarskribenter, kan man gärna testa. (Jag avsvär mig allt ansvar.)
Vet inte om jag förstår dig rätt, menar du att den klassiska musiken har en tillhörande elitistisk kultur som du inte tycker om och att musiken är medvetet exkluderande?
När det gäller mozarteffekten och andra tilltag vill jag minnas att det diskuterats för länge sedan på forumet och att slutsatsen var att techno fick barnen att sova bättre
Annars tänker jag att klassisk musik och opera är högst levande eftersom den mer eller mindre har inspirerat och inspirerar den mesta popmusiken, även om det sällan sker medvetet. Tänker att förutsättningarna för den klassiska musiken är nästan obegränsade idag med inträdet av olika synteser och mycket elektronisk musik låter snarlik mycket klassisk musik.
Håller med dig i övrigt om att det är tråkigt när det blir kejsarens nya kläder runt olika konstverk, det tycker jag dock finns i samtliga kulturformer och inom populärmusiken heter det väl helt sonika hype?
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Klassisk musik är odd man out då den gör sådant väsen av sig. Hårdrocken, raven eller ragorna slänger man inte i ansiktet på folk med det uttryckliga budskapet att de har dålig smak.
Du menar att den klassiska musiken bärs upp som en "finkultur" av dem som sysslar med det och att de ser ner på andra musikformer? Det tror jag i så fall inte är en särskilt vanlig attytid, åtminstone inte nu längre. De som har studerat musik har gärna en ganska bred musiksmak som mycket väl kan innehålla en lång lista av "guilty pleasures". Jag har inte översikt över vilka delar av musiklivet som får statligt eller kommunalt bidrag, men så vitt jag vet innefattar det mycket mer än bara klassisk musik.
Ursprungligen postat av Östermalmstorg
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Men ta pianot. En viktig del av klassisk musik. Skall väl skaffa ett billigt en vacker dag med. Men vilket överreklamerat instrument det är! Storleken och att det måste stämmas av ett proffs är det minsta problemet. Det är att det tar sådan lång tid att lära sig. Ljudet kan inte dämpas på något sätt, så grattis alla ni som bor i en lyhörd lägenhet med en pigg tant till granne som börjar morgonen 4:00 med pianot! Och dessa åbäken har man mage att utämna till någon slags finhetsgrej.
Haha! Nu är du inne på något. Själv brukar jag spela Rameau på piano varje dag, enbart för att jag tycker det är underbar musik. Men man skulle förstås haft en cembalo så hade man kunnat stämma själv, slippa störa grannarna och dessutom få det riktigt tidstroget!
Ursprungligen postat av Östermalmstorg
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ah... Tror att jag förstår... Har man pengar, tid och utrymme så har man status och då är man fin. Ok...
Koncis sammanfattning av Bourdieus tes i Distinktionen.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Men ta pianot. En viktig del av klassisk musik. Skall väl skaffa ett billigt en vacker dag med. Men vilket överreklamerat instrument det är! Storleken och att det måste stämmas av ett proffs är det minsta problemet.
Sjukt, jag tittade på detta klippet cirka 8 timmar innan du postade det! Älskar att många inom den klassiska sfären letar nya vägar och uttryck. Jag har jobbat en del med en väldigt duktig konsertpianist som spelade live till C64 t ex.
https://youtu.be/oWMY3FkqoWE
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Hej!
Vet inte om jag förstår dig rätt, menar du att den klassiska musiken har en tillhörande elitistisk kultur som du inte tycker om och att musiken är medvetet exkluderande?
Exakt! Förmodligen för att det är så medelklassigt att kokettera med det. Knegarna lyssnar på rockabillybröl på någon raggarfestival. Överklassen spelar saker de gillar på sin lyxanläggning. Medelklassen har konstant svår ångest över sin plats i samhället och letar efter något att rättfärdiga sig med.
Sedan så är raggarna och överklassen helt öppna med vilka som hör hemma på festivalen eller i paradvåningen. De framställer inte sina avgränsade sociala cirklars musik som något allmänintresse som skall göra alla glada och snälla och fina.
Ursprungligen postat av gazt
This quote is hidden because you are ignoring this member.
När det gäller mozarteffekten och andra tilltag vill jag minnas att det diskuterats för länge sedan på forumet och att slutsatsen var att techno fick barnen att sova bättre
Det intressanta är att det var just klassisk musik som sades vara hjärngodis. (Personligen så tror jag inte en sekund på alla de hypoteserna om att musik X framkallar effekt Y på ett universellt plan. Om du har lärt dig att koppla av till en viss musik, då blir du avkopplad av den.) Ingen försvarar rockabillybröl. Än så länge. Medelklassakademikerna kanske gör det när de tröttnat på rap.
Ursprungligen postat av gazt
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Annars tänker jag att klassisk musik och opera är högst levande eftersom den mer eller mindre har inspirerat och inspirerar den mesta popmusiken, även om det sällan sker medvetet. Tänker att förutsättningarna för den klassiska musiken är nästan obegränsade idag med inträdet av olika synteser och mycket elektronisk musik låter snarlik mycket klassisk musik.
Visst. Men jag skulle säga att det är en väldigt avgränsad del av det som ger näring åt den elektroniska musiken, nämligen orgelmusiken. Visst, det finns kompositörer som använder sig av orkestern som det vore en polyfonisk synth. Typ de stackars violinisterna får inte spela ordentligt, utan måste leverera en exakt not per minut för att det skall bli fina ackord som spänner över flera instrument. Inte så konstigt att det knarkas friskt i klassiska orkestrar.
Förutom bristen på perkussion så är orgelmusik i princip elektronisk musik, då man kan lätt "stämma om" piporna. Att man inte har en sådan där moduleringsspak på orglar verkar mer vara att man missade det. Och då MIDI bara är ett annat namn för noter är det ju en smal sak att börja med att göra elektroniska covers på barockmusik och gå vidare. Dock så räknas det inte, då det är för enkelt. (Att en orgel i sig är en ofantlig förenkling tänker man inte på.) Ganska trist, för det vore intressant med elektronmusiker som fortsätter med barockmusiken utan att det blir ett sådan där engångsgrej som W Carlos.
Ursprungligen postat av gazt
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Håller med dig i övrigt om att det är tråkigt när det blir kejsarens nya kläder runt olika konstverk, det tycker jag dock finns i samtliga kulturformer och inom populärmusiken heter det väl helt sonika hype?
värme
Nja, inom populärmusiken är det så uppenbart att det är PR, även när man försöker koppla det till något universiellt eller mer allmänt politiskt. T.ex. Rebecca och Fiona. De säger att de är socialister. De är säkert socialister. De har inte gjort ett enda uttalande i någon sakfråga. Men köp deras skivor och gå på deras spelningar så kanske de tar bladet från munnen.
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Du menar att den klassiska musiken bärs upp som en "finkultur" av dem som sysslar med det och att de ser ner på andra musikformer? Det tror jag i så fall inte är en särskilt vanlig attytid, åtminstone inte nu längre. De som har studerat musik har gärna en ganska bred musiksmak som mycket väl kan innehålla en lång lista av "guilty pleasures". Jag har inte översikt över vilka delar av musiklivet som får statligt eller kommunalt bidrag, men så vitt jag vet innefattar det mycket mer än bara klassisk musik.
Det beror på vilken kulturpolitik staten för. Det finns den brittiska efterkrigspolitiken som kan sammanfattas med "few but roses". Och så har vi den svenska där alla skall kunna få en del av kakan i god demokratisk ordning.
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Haha! Nu är du inne på något. Själv brukar jag spela Rameau på piano varje dag, enbart för att jag tycker det är underbar musik. Men man skulle förstås haft en cembalo så hade man kunnat stämma själv, slippa störa grannarna och dessutom få det riktigt tidstroget!
Vad hindrar dig?
Ursprungligen postat av hasse_fx
This quote is hidden because you are ignoring this member.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Sjukt, jag tittade på detta klippet cirka 8 timmar innan du postade det! Älskar att många inom den klassiska sfären letar nya vägar och uttryck. Jag har jobbat en del med en väldigt duktig konsertpianist som spelade live till C64 t ex.
https://youtu.be/oWMY3FkqoWE
Den första lät väl trevlig, men jag kan inte se det extra förutom att det lät mjukt. Den sista ser jag som helt meningslös. C64:an är för tyst så pianot kan fortsätta spela sin mekaniskt genomträngande & öronbedövande roll. Som det alltid varit. Som det alltid skall vara. Som det bara kan vara.
Ursprungligen postat av biomoib
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Fantastiskt! Konst är konst och artist är artist!
Och plötsligt framstår vissa som oerhört tjorviga, trångsynta och fördomsfulla.
Då kan väl jag rekapitulera den klassiska musikens försyndelser:
Bara termen "klassisk" är en självmotsägelse. Det vi kallar för "klassisk" musik kan man väl säga har spelats sedan 1750, typ. Om man å andra sidan får det att omfatta västerländsk musik sedan 500 så blir termen så heterogen att den blir meningslös.
Åren 500-1750 så uppfanns det massa instrument. Åren 1750-2017 har det också uppfunnits en massa instrument. Två av dem är Ondes Martenot och Thereminen. Det är bara Thereminen som har en plats i en klassisk symfoniorkester. Förmodligen för att den är notoriskt svår att spela på och i princip bara duger till att göra läbbiga B- och Z-filmsljud med. (Visst, man kan alltid låta signalen kontrollera vilket ljud som helst. Än sen?) Inklusionen av den är lite som när Orphei drängar är lite lustiga i en capricé och sjunger "Hey baberiba" (Jan Berglins iakttagelse).
Hade symfoniorkesterna inte haft någon perkussion över huvudtaget så hade det gått att respektera den klassiska musikens konstanta vingklippande av allt som kan få en att börja stampa takten om än aldrig så försiktigt med foten. Men i stället så har man en som är helfjantig och passar fint i att det mesta låter som en parodi på egot. Vad är ett trumset som kan spelas i princip hur som helst mot ett par feta pukor?
Senast redigerat av Östermalmstorg den 2017-08-05 klockan 09:10.
Det finns mycket socialt/politiskt/historiskt som man kan diskutera kring "klassisk" musik. Jag är inget principiellt fan själv. Visst daltas det med statliga bidrag. Visst stör det att det finns en typ av musik som per definition är fint.
Sen är det bara marginellt som den gamla klassiska musiken som ligger till grund för hur populärmusik låter idag (vissa kompositörers nycker, vissa vändningar och följder, men inte i stort). I betydligt högre grad grundas den på europeiska folkmusikstilar som i sig själva är mer eller mindre bortglömda. (För det är Europa vi talar om här. Andra världsdelar har egna musikhistorier.)
Men man skulle faktiskt kunna formulera sig nästan exakt som du kring vilken genre som helst. Du gillar inte den musiken. Så kan det vara!
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det finns mycket socialt/politiskt/historiskt som man kan diskutera kring "klassisk" musik. Jag är inget principiellt fan själv. Visst daltas det med statliga bidrag. Visst stör det att det finns en typ av musik som per definition är fint.
Sen är det bara marginellt som den gamla klassiska musiken som ligger till grund för hur populärmusik låter idag (vissa kompositörers nycker, vissa vändningar och följder, men inte i stort). I betydligt högre grad grundas den på europeiska folkmusikstilar som i sig själva är mer eller mindre bortglömda. (För det är Europa vi talar om här. Andra världsdelar har egna musikhistorier.)
Men man skulle faktiskt kunna formulera sig nästan exakt som du kring vilken genre som helst. Du gillar inte den musiken. Så kan det vara!
Det kan man inte alls det. Den klassiska musiken har en komplett särställning i den där berömda diskursen.
Vi kan väl t.ex. ta samlingsboxar kring ett tema. Det finns samlingsboxar för alla musikaliska teman. Och de finns i alla ambitionsnivåer. Men de håller sig inom de normala parametrarna. Det är klart att det alltid finns lite superlativ. Man måste ju göra kidsen glada!
Men för den klassiska musiken har man släppt boxar som är helmärkliga. Vi talar inte längre om att något inkompetent outsiderföretag ballade ur totalt. Vi talar om boxar som inte är annat än kallt kalkylerade skrivbordsprodukter. DN Kultur skrev om det någon gång under sent 90-tal. Ett exempel var en box med de mest högljudda styckena klassisk musik, komplett med en dinosaurie på. Motargumentet var att de framstår som högljudda för att det är lite tystnad innan och efter. En annan box hade ett softat homoerotiskt motiv, för det var ju så man skulle sälja in Tjajkovskijs musik. Det kanske var någon välformulerad invändning. Jag minns inte. Men i vilket fall som helst är det otroligt cyniskt, då det helt enkelt är så att han må ha varit homosexuell, men det är inte han du tänker på när man säger gaymusik.
Och just att klassisk musik är den enda man kan prångla ut med krystade argument som dessa visar att den har en särställning.
Hett tips är Mikael Karlssons sommarprat från förra året, på tal om att hitta fram till klassisk musik den som vill. Handfasta tips på slutet (1:10) men känns som hela programmet är tänkt att inspirera: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=2071
"Klassisk musik" <=> i stort sett all i väst dokumenterad (dvs icke enbart memorerad) musik från ca 1500-talet till början av 1900-talet. Det är knappast någon "genre". Det är delvis att vårda ett kulturarv, dels är mycket av arvet "bra" musik, dels en grund för efterföljande musik (i symbios med "folkligare" d:o).
En mer intressant uppdelning kanske är konstmusik och bruksmusik. Mycket klassisk musik är ju beställningsverk som skulle fungera som bakgrundsskval på överklassfester och en del är insnöade intellektuella experiment för redan insatta för att töja musikens gränser. Konstmusik har ju alltid varit finare än bruksmusik.
Visst har klassiskt musik en särställning, och jag skulle säga att den framförallt är en historisk social konstruktion som den ser ut idag.
Den ursprungliga "definitionen" var väl den musik som inte var folkmusik eller bruksmusik utan nåt som existerade för sig själv. Begreppet "konst" är väl egentligen lika gammalt och likvärdigt. Löjligt kan man tycka. Men det löjliga ligger i så fall inte i musiken i sig utan i just själva särställningen.
Som musikalisk form så ÄR Det ju ett avancerat hantverk att skriva för (exempelvis) symfoniorkester. Det är en imponerande insats av koncentration att göra det. Men detta faktum gör inte att det blir bra musik av sig självt. På samma sätt kan jag t.ex. säga att det INTE är ett särkilt avancerat hantverk att sitta med en mjukisstudio typ Reason eller FL, men det betyder inte att det därför blir dålig musik av sig självt.
Inte för att jag anser att jag har sagt något jag varken kan stå för eller behöver förtydliga överdrivet mycket. Och inte för att jag går i personligt svaromål med någon. Men det kan vara bra att understryka min estetiska ståndpunkt som är i stort helt i linje med Hiltons:
Visst kan det ibland finnas fog för kritiken av det förment kulturelitiska projektet. Obegriplighetsdebatter. Konstnärer som inte målar så att man ser vad det föreställer. Performancevrål.
Kverulanterna har inte nödvändigtvis rätt, men man kan åtminstone förstå. Det kan vara alienerande att ställas inför ett kulturuttryck där man inte behärskar kodspråket, att se sig omkring och upptäcka att man tydligen är den enda som inte fattar eller uppskattar det. En bekant till min make brukade i sådana situationer vända sig till min man och med rösten drypande av förakt väsa: Jojo, nu har prettohattarna fått dig dit de vill, att du ska stå här och låtsas förstå deras obegripligheter.
Men viljan att ta steget därifrån till att förespråka ett kulturideal där det mesta är omedelbart dechiffrerbart och bör förankras i kulturarvet och där konstens uppgift har reducerats till att bekräfta betraktarens självuppfattning och etniska hemvist är däremot fullkomligt obegripligt.
Däremot så finns det något som svarar på denna önskan:
Jag tror inte att kultur gör världen eller människor bättre eller mer öppna. Men jag tror att den KAN göra det. Varför inte testa den på de mest kulturfientliga Sverigedemokraterna? Något säger mig att flera av dem skulle må mycket bättre av att ibland få grotta loss i ett riktigt destruktivt kulturuttryck för att därifrån gå ut renade.
Skräckfilm. Som dock inte alltid behöver ha anti-SD läsningar...
Till saken:
Ursprungligen postat av kotten
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Hett tips är Mikael Karlssons sommarprat från förra året, på tal om att hitta fram till klassisk musik den som vill. Handfasta tips på slutet (1:10) men känns som hela programmet är tänkt att inspirera: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=2071
Välstrukturerat program. Han lyckades med konststycket att få mig att tycka ännu sämre om klassisk musik som fenomen.
Han köpte noterna till 4:33! Ja, jag fattar att Cage ville att vi skulle lyssna på ljuden i bakgrunden. Och då kommer vi in på en annan sak: Det är ganska nyligen som klassisk musiks publik skulle sitta tysta som i graven. Alltså kan det bara vara nu som metafrågan om tystnad är intressant.
Och han frågade ju på slutet varför en spelning inte skulle kunna vara bara 70 minuter o att man får dricka vin när man lyssnar. (Men varken sprit eller öl, för det är inte fint ja?)
Resten av programmet var bara massa saker som visar hur fel och inkonsekvent han tänker.
Han talade salvelsefullt om hur fint det är med några fiaskon per år. För då vet man att man försöker. Ja, det går ju utmärkt om man arbetar på en institution som har 500 anställda. För de flesta yrkesmusiker är det ett ständigt gnetande med firmaspelningar samt vrenskandes i intervju- och lekprogram bara för att visa att man finns. Varken Operans artister eller Kent behöver göra det. För de har råd med det.
Och vad var det som var så märkvärdigt med von Hausswolffs röst? Att hon är sin fars dotter, eller?
Hans logiska fälla om omvärderingar och rasism var bara löjlig. För det är alltid vissa personer som skall omvärdera saker och ting. Han för att det är hans yrke och hans jetsettande medelklassvänner. Aldrig att originalen i Harlem skall utveckla sin musiksmak eller våga flytta någonstans. Förresten, "våga". De kan inte. De har inte råd. De har åtaganden. Jag är hemskt ledsen, men de flesta personer har usel ekonomi och massa åtaganden. - Även de som är trevliga staffagefigurer åt jetsettande kompositörer. Så att gotta sig åt en framtid där han skriver olyssningsbara verk är som att gotta sig åt en framtid där han fuskar med korsorden. Skillnaden är bara att det förstnämnda ses som fint.
Men ok. YouTube, Spotify, iTunes, Amazon och nedladdningar - det är enkelt att komma över annorlunda musik. Men även där är det en kostnad i form av tid. En investering som måste löna sig. Sedan så spelar det ingen roll om du får massa musiktips av en nära vän eller någon kultursideskribent - om inget av det faller dig på läppen så är det klokt att förr eller senare bara strunta i det.
Och visst, lyssna på en låt första gången är något helt annat än att lyssna på den den 30:e gången (eller vilken annat godtyckligt tal som helst). Och jag kanske missförstod programmet helt. Men jag hörde inte att han i en enda bisats sade att "comfort music" kunde duga för de flesta. Nej, avantgardet måste göras demokratiskt.
Jag undrar verkligen hur han tänker när han säger att allt som alla andra musikstilar gör, det gör minsann den klassiska musiken bättre. För det var inte minsta antydan om att klassisk musik som begrepp är ett heterogent begrepp. Det är ju allt från barockorglar - "rök puff och känner sig smart" till Wagner - "anfall Polen!".
När det gäller elektronisk musik är de främst de totalt överreklamerade Stockhausen och Kraftwerk som kommer på tal om man skall tala nyskapare. Kanske Popol Vuh och Tangerine Dream om det är någon som gjort sin hemläxa. Så då är frågan vilken klassisk musiker som tog sig en paus från de evighetslånga megaproduktionerna av olyssningsbar....förlåt, musik som kräver investering av lyssnaren och som var och en i princip kan ta till sig för att utforska pruppljuden på Moog?. Svaret är enkelt: Ingen! De som gjord det var dels hobbyister som gick back på musiken och dels de som precis kan försörja sig men som aldrig kan vara helt säkra på att de har ett arbete 18 månader i framtiden.
Han hade helt rätt när han sade att klassiska konserter och opera måste kunna mäta sig med (arena)konserter och film för att vara den stora upplevelsen. Det blir många dyra timmar om de skall klara av det med hela 500 anställda. Allt annat olika så tänker jag på de Maistres avfärdande av den första franska republiken. Han säger att i naturen så sker allt med största styrka och effektivitet under största tystnad. Medans i republiken sker allt svagt och ineffektivt under massa oväsenden. Visst är det "lätt" när det är en absolut och kraftigt centraliserad monarki som är ett allt annat än till namnet kastsamhälle och som bara skickar notan till framtiden. Visst är det så att de Maistre aldrig fick uppleva en kapitalistisk marknad där saker löper förvånansvärt friktionsfritt.
Så jämfört med upplevelse per anställd och peng så framstår stor scenkonst som något oerhört krystat och onaturligt. Men jag antar att de har något för att de är speciella då de är kraftigt skattesubventionerade.
Helt osökt tänker jag på slutknorren i Carl Rudbecks gamla stänkare om kultursubventioner:
Det går förvisso inte att tala om censur - ingen brutal statsmakt stoppar och straffar förgripliga tankar. Men nog kan man tala om en smygande självcensur där var och en vet vad som går hem i de nämnder som delar ut stöd. Det är inte så enkelt att författare och konstnärer skapar med tanke på just den eller den nämnden utan snarare en långsam och opersonlig likriktning av hela kulturklimatet där ingen längre vill vara kontroversiell annat än på de gamla vanliga och numera helt ofarliga sätten som det modernistiska avantgarder nu har hållit på med i snart hundra år.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Hett tips är Mikael Karlssons sommarprat från förra året, på tal om att hitta fram till klassisk musik den som vill. Handfasta tips på slutet (1:10) men känns som hela programmet är tänkt att inspirera: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=2071
Ja, det var fint! Det var dock en sak som jag inte riktigt hålller med om, eller vill hålla med om som han sa.
Det var angående den musikaliska upplevelsen. Att den aldrig kan bli lika stark som första gången man hör ett stycke.
Det lät så deppigt och jag har tänkt på det där ofta sedan dess.
Jag tänker på människor som plockar fram samma skiva och samma låt om och om igen genom livet. Jag vill inte tro att den känslomässiga upplevelsen blir svagare för varje gång. Den kanske blir annorlunda och byter fokus. Men svagare?
Jag tänker att man själv kan fylla stycken med minnen och känslor och att dessa kan förändras genom åren?
Sorry. Litet sidospår.
Kan även rekommendera P2:s fråga musikprofessorn. Inga höga hästar. Lärorikt och roligt! Har gett mig flera nya ingångar till bland annat klassisk musik och fått mig att lyssna efter saker jag tidigare inte lagt märke till.
Du har många intressanta synpunkter, Östermalmstorg, som vore värda att bemöta, men det blir lite väl mycket på en gång. Du verkar en aning bitter eller uppgiven över sakernas tillstånd, men jag hade gärna hört några konstruktiva idéer om vad man kunde göra.
Vad gäller den klassiska musikens särställning så kan det förstås på ett sociologiskt / ekonomiskt plan och på ett rent musikaliskt plan. Jag ska hålla mig till det senare den här gången.
Den västerländska konstmusiken har genomgått en lång utveckling där senare tiders musik bygger på upptäckter eller uppfinningar tidigare generationer har gjort. Det är en levande (men inte obruten) tradition. Stegen är stora mellan Perotin, Beethoven och Schönberg, men det finns förbindelser. En aspekt som den västerländska konstmusiken har utforskat mer än andra musiktraditioner är harmoniken och flerstämmigheten. Medan andra högt utvecklade musikkulturer utforskade rytmer, melodier över borduner och klangfärger höll tonsättare från barocken och framåt på med modulationer och nya samklanger i form av ackord. En annan sak som har utforskats grundligt i västerländsk konstmusik är tematiskt arbete. Visst finner man varianter av det även i jazz eller i en raga (bland annat), men i kombination med harmoniken är arbetet med variationer och ständig utveckling av tematiska celler eller motiv någonting som är speciellt för den västerländska konstmusiken.
Så jag hoppas att vi kan vara överens om att den klassiska musiken har utforskat vissa musikaliska fenomen och uttrycksmedel som ingen annan musikkultur har, eller åtminstone mera grundligt. Det är inte detsamma som att hävda att den västerländska klassiska musiken skulle vara mer värd än till exempel indisk klassisk musik, jazz, gamelan eller någon av de andra traditionerna.
Men jag tänker inte gå så långt som till total värdenivellering. Den klassiska musiken som vi hör på konserter och inspelningar är bara toppen av isberget. Det allra mesta spelas inte, ibland för att verken inte håller måttet, men också för att urvalet av verk som blir kanoniserade är ganska godtyckligt. Bibliotekarier vet det där, att man måste sålla i hyllorna för att få plats med ny litteratur. Orkestrarna däremot har en tendens att fylla programmen med en begränsad lista av standardverk, vilket går ut över samtidsmusiken.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ja, det var fint! Det var dock en sak som jag inte riktigt hålller med om, eller vill hålla med om som han sa.
Det var angående den musikaliska upplevelsen. Att den aldrig kan bli lika stark som första gången man hör ett stycke.
Det lät så deppigt och jag har tänkt på det där ofta sedan dess.
Jag tänker på människor som plockar fram samma skiva och samma låt om och om igen genom livet. Jag vill inte tro att den känslomässiga upplevelsen blir svagare för varje gång. Den kanske blir annorlunda och byter fokus. Men svagare?
Jag tänker att man själv kan fylla stycken med minnen och känslor och att dessa kan förändras genom åren?
Sorry. Litet sidospår
Inte alls. Du sätter fingret på något intressant. Det finns en anekdot från Stendahls liv. Han var ute på resa och fick höra att ett visst musikstycke skulle uppföras i staden. Han kunde dock inte säga det till sina värdar, utan ursäktade sig med att han var sjuk för att kunna smyga iväg på spelningen. Han tillhörde världens absoluta kulturella elit, men kunde ändå inte räkna med att höra ett en viss låt mer än några gånger under sitt liv. Hade han å andra sidan haft tillgång till fonogram så hade han kunnat gått på djupet i musiken.
Sedan så är det ju självklart att om man alltid har en backup i form av fonogram, från helanaloga till YouTube, så minskar minnesförmågan. Det är möjligt att folk förr upplevde musik mycket mer intensivt. Men å andra sidan så möjliggör ju inspelningsteknologi en musikalisk kapprustning på ett annat sätt. Bara kombon enkel digiporta + hyfsad mikrofon + leksaksinstrument gör dig på sätt och vis mer potent än tiden innan inspelning.
Jag kan se en självmotsägelse i hans resonemang. Å ena sidan skall den första lyssningen vara mer intensiv än den andra. Å andra sidan så skall bra musik ta några lyssningar för att uppskattas fullt ut, dvs det kräver kompetens för att ta till sig.
Visst, det krävs en viss kompetens för att ta till sig en viss musik. Men om det är en sort där alla arbetar som galärslavar för att inte vara den andre lik så ställer det höga krav på ständig omskolning.
Ursprungligen postat av lisau
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Kan även rekommendera P2:s fråga musikprofessorn. Inga höga hästar. Lärorikt och roligt! Har gett mig flera nya ingångar till bland annat klassisk musik och fått mig att lyssna efter saker jag tidigare inte lagt märke till.
Tackar!
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Du har många intressanta synpunkter, Östermalmstorg, som vore värda att bemöta, men det blir lite väl mycket på en gång. Du verkar en aning bitter eller uppgiven över sakernas tillstånd, men jag hade gärna hört några konstruktiva idéer om vad man kunde göra.
Bitter, nej. Uppgiven, nja. Konstruktivt förslag, att peka finger och peta hål.
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Den västerländska konstmusiken har genomgått en lång utveckling där senare tiders musik bygger på upptäckter eller uppfinningar tidigare generationer har gjort. Det är en levande (men inte obruten) tradition. Stegen är stora mellan Perotin, Beethoven och Schönberg, men det finns förbindelser. En aspekt som den västerländska konstmusiken har utforskat mer än andra musiktraditioner är harmoniken och flerstämmigheten. Medan andra högt utvecklade musikkulturer utforskade rytmer, melodier över borduner och klangfärger höll tonsättare från barocken och framåt på med modulationer och nya samklanger i form av ackord. En annan sak som har utforskats grundligt i västerländsk konstmusik är tematiskt arbete. Visst finner man varianter av det även i jazz eller i en raga (bland annat), men i kombination med harmoniken är arbetet med variationer och ständig utveckling av tematiska celler eller motiv någonting som är speciellt för den västerländska konstmusiken.
Klart att tematik är en tillgång. Men när tematik väl har fastslagits som en del av en specifik västerländsk repertoar så är det en bottenlös fräckhet att säga att t.ex. techno är (implicit) sämre än klassisk musik, då den klassiska musiken arbetar med tematik ännu bättre. Just perkussionen är den klassiska musikens pinsamma trädgårdstomte man inte bör tala högt om.
Det är ett notoriskt faktum att kyrkan motarbetat inte bara perkussion, utan även sådana där "farliga" klanger. Detta kan vi se idag på trummaskinerna. Att Arturia Drumbrute tillåter polyrytmik är bra. Den stora skandalen är att knappt några andra trummaskiner inte tillåter det. Hade afrikaner varit ansvariga för att ha utvecklat trummaskiner och seqcuencers så skulle alla haft polyrytmik som standard. Jag kommer att återvända till dem.
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Så jag hoppas att vi kan vara överens om att den klassiska musiken har utforskat vissa musikaliska fenomen och uttrycksmedel som ingen annan musikkultur har, eller åtminstone mera grundligt. Det är inte detsamma som att hävda att den västerländska klassiska musiken skulle vara mer värd än till exempel indisk klassisk musik, jazz, gamelan eller någon av de andra traditionerna.
Det är bara det att tills inte för så länge sedan så var just de musikstilarna bara infödingsslammer. Klart att det alltid fanns någon musiker som hörde något i bortre orienten och inkorporerade det i sina kompositioner. Men det går mig veterligen inte att säga att holländska kompositörer tog kraftigt intryck av gamelan efter att att Nederländerna lade under sig det som idag kallas för Indonesien.
Och inom gamelan finns det ett intressant grepp. En viss sektion av orkestern kan plötsligt öka takten utan att de andra ökar takten. Det går säkert att lösa det rent tekniskt med bibehållen "groove lock". Men det finns inte heller som standard på trummaskiner och sequencers. Och hade indonesier varit ansvariga för att utveckla trummaskiner och sequencers så hade det varit standard.
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Men jag tänker inte gå så långt som till total värdenivellering. Den klassiska musiken som vi hör på konserter och inspelningar är bara toppen av isberget. Det allra mesta spelas inte, ibland för att verken inte håller måttet, men också för att urvalet av verk som blir kanoniserade är ganska godtyckligt. Bibliotekarier vet det där, att man måste sålla i hyllorna för att få plats med ny litteratur.
Sant. Men vad som inte håller är att låta konstmusiken få åka snålskjuts på att klassisk musik är en viktig del av musik för film och dataspel. Den musiken, om någon måste kunna förmedla en viss känsla snabbt. Givetvis är det relativt publiken. Om någon krångelputte gör en dataspelstolkning av Kafka så kan man inte bara kosta på sig konstig musik, utan publiken förväntar sig det.
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Orkestrarna däremot har en tendens att fylla programmen med en begränsad lista av standardverk, vilket går ut över samtidsmusiken.
Vilket förklaras av de höga lönekostnaderna. Oavsett om det är staten eller folk som betalar så kan man inte bete sig hur som helst.
Senast redigerat av Östermalmstorg den 2017-08-06 klockan 16:30.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag tänker på människor som plockar fram samma skiva och samma låt om och om igen genom livet. Jag vill inte tro att den känslomässiga upplevelsen blir svagare för varje gång. Den kanske blir annorlunda och byter fokus. Men svagare?
Nu har jag inte hört programmet, men jag tror tvärt om att upplevelsen ofta blir starkare när man hör musik man har lyssnat på så ofta att man kan den utan och innan. Man vet på förhand var i stycket eller låten de där känslomässigt intensiva ögonblicken kommer, och kan liksom förstärka dem.
Ursprungligen postat av Östermalmstorg
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Konstruktivt förslag, att peka finger och peta hål.
Som futuristerna: rev ner traditionen efter bästa förmåga, men så uppfann de också bullermusiken.
Ursprungligen postat av Östermalmstorg
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Klart att tematik är en tillgång. Men när tematik väl har fastslagits som en del av en specifik västerländsk repertoar så är det en bottenlös fräckhet att säga att t.ex. techno är (implicit) sämre än klassisk musik, då den klassiska musiken arbetar med tematik ännu bättre. Just perkussionen är den klassiska musikens pinsamma trädgårdstomte man inte bör tala högt om.
Jag är inte rätt person att försvara (eller angripa) techno, men olika musikformer utvecklar olika sidor. Den klassiska musiken (före minimalismen) saknar regelbundna matande trumrytmer och vägrar för det mesta att upprepa små enheter länge och monotont. De musikaliska områden som den klassiska musiken har utvecklat längst (harmonik, kontrapunkt, tema-variation) är antagligen inte ens förenliga med trummor i fast takt och repetition. Att olika musikformer låter olika beror på att de har valt bort någon musikalisk domän.
Ursprungligen postat av Östermalmstorg
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Och inom gamelan finns det ett intressant grepp. En viss sektion av orkestern kan plötsligt öka takten utan att de andra ökar takten. Det går säkert att lösa det rent tekniskt med bibehållen "groove lock". Men det finns inte heller som standard på trummaskiner och sequencers. Och hade indonesier varit ansvariga för att utveckla trummaskiner och sequencers så hade det varit standard.
Vill gärna höra, har du något exempel? Gamelan-trummaskiner hade varit något.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Nu har jag inte hört programmet, men jag tror tvärt om att upplevelsen ofta blir starkare när man hör musik man har lyssnat på så ofta att man kan den utan och innan. Man vet på förhand var i stycket eller låten de där känslomässigt intensiva ögonblicken kommer, och kan liksom förstärka dem.
Gör det! Det var länge sedan jag blev så upprörd över någon som faktiskt framstår som en genuint trevlig och ärlig person.
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Som futuristerna: rev ner traditionen efter bästa förmåga, men så uppfann de också bullermusiken.
Inte nödvändigtvis. Om videospelsmusiken nu är en blandning mellan hårdrock och synthmusik. Och att musiken rent tekniskt sett är väldigt konservativ. Och att man har valt det för att det levererar. Då är det bästa försvaret för den musiken att säga att den klassiska musiken inte har någon vettig perkussion.
Det bästa exemplet jag har här är den till Doom (suck it, Hans Hatwig):
En än mer intressant videospelsmusik är den till Metroid Prime, i synnerhet bossfighterna. Den kan inte riktigt förstås utan att åtminstone har sett en bossfight. Aha! säger den klassiske musikern. Det är ju tondikter! Precis som de Strauss och Holst skrev. Ja, men det är inte klassisk musik.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag är inte rätt person att försvara (eller angripa) techno, men olika musikformer utvecklar olika sidor. Den klassiska musiken (före minimalismen) saknar regelbundna matande trumrytmer och vägrar för det mesta att upprepa små enheter länge och monotont. De musikaliska områden som den klassiska musiken har utvecklat längst (harmonik, kontrapunkt, tema-variation) är antagligen inte ens förenliga med trummor i fast takt och repetition. Att olika musikformer låter olika beror på att de har valt bort någon musikalisk domän.
Jo, men du hör aldrig någon reaggegubbe uttrycka lika nedlåtande retcon om annan musik.
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Vill gärna höra, har du något exempel? Gamelan-trummaskiner hade varit något.
Tyvärr så är mitt exempel hämtat från en (1) CD-skiva som ligger någonstans i samlingarna. Och det finns en möjlighet att jag snackar fullegubbe när jag får det exemplet att framstå som något generellt. Jag kan dock säga att jag är inbegripen i en strukturerad storstädning, så den kommer att dyka upp.
Ursprungligen postat av Ambulansen
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Den indiska klassiska traditionen är äldre än den europeiska. De är ruskigt strikta och på riktigt höga hästar de med när man kommer i de sammanhangen
Sant. Vill minnas att man på SvDs ledarsida för massa år sedan raljerade över att SIDA skickat flyglar till Indien som bistånd.
Tyvärr så fortsatte ledarsidan inte med det spåret och botaniserade bland alla dope bad ass urgamla ragor som finns.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Om videospelsmusiken nu är en blandning mellan hårdrock och synthmusik. Och att musiken rent tekniskt sett är väldigt konservativ. Och att man har valt det för att det levererar. Då är det bästa försvaret för den musiken att säga att den klassiska musiken inte har någon vettig perkussion.
Tack för exemplena, tror jag fattar lite bättre hur du menar. Videospel har jag aldrig varit intresserad av, men det låter eklektiskt med intryck från klassisk musik, metal, ambient och säkert mycket annat. Dessutom låter det som filmmusik av det slaget som jag hade valt bort om jag hade fått välja. Ren smaksak. Men en fråga är ju om musiken håller på egen hand eller behöver man multimedia och interaktion?
Jag lyssnade också på bitar av radioprogrammet igår, men tyckte inte det var så väldigt intressant. Bortsett från klippet med Cage som talar om att lyssna på trafiken. Du var inne på den klassiska musiken som ett uttryck för egot, och där tror jag Cage har en liknande kritik, eller tolkar jag dig fel?
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Tack för exemplena, tror jag fattar lite bättre hur du menar. Videospel har jag aldrig varit intresserad av, men det låter eklektiskt med intryck från klassisk musik, metal, ambient och säkert mycket annat. Dessutom låter det som filmmusik av det slaget som jag hade valt bort om jag hade fått välja. Ren smaksak. Men en fråga är ju om musiken håller på egen hand eller behöver man multimedia och interaktion?
Det var faktiskt flera år jag spelade Metroid Prime 1 & 2. Har musiken på spelaren. Och den står för sig själv. Det är lite lustigt. För första gången jag mötte Flaahgra så blev jag faktiskt rädd. När man väl fattar hur man skall slå honom så är han inte lika läskig längre. Det blir snarare ett mysigt litet rythmspel. Däremot så kan musiken få mig att återuppleva det majestätiskt hotfulla i honom. Typ.
Wagner hade ju ambitionen att skapa allkonstverk. Och jag skulle säga att videospel är den mest utvecklade formen av allkonstverk, med film som god tvåa. För det scenkonst och videospel har gemensamt är interaktivitet. Självklart så kan man lyssna på videospelsmusik på samma sätt som man lyssnar på filmmusik. Även om man inte har spelat just det spelet eller sett just den filmen. Men man måste vet att i bägge fallen handlar det om att förmedla en känsla snabbt till spelaren/tittaren.
Och jag kan givetvis inte avstå från att göra en elak jämförelse mellan Metroid Prime 1 & Operan. Åren 2002-2006 sålde MP1 1,49 miljoner exemplar i USA. (Visst, det finns till Wii osv, men vi håller oss till GameCube-siffrorna.) Om vi gör en konservativ uppskattning att 10% klarade spelet och uppskattade musiken samt den totalt kontrafaktiska uppskattningen att inget av spelen bytte ägare. Det ger alltså 149 000 diggare. Operan har 1100 platser. Vi utgår ifrån att alla som går på en föreställning verkligen gillar föreställningen samt att den går för fulla hus samt att alla besökare är unika. Ett verk måste då gå för ca 135 utsålda hus för att få samma publik. En konservativ uppskattning vs en perfekt uppskattning och Operan är ändå bara sådär. Elakt va?
Sedan så var det en sak som slog mig när jag lyssnade på Lava Caverns:
Det är ett intressant utnyttjande av stereon med två snarlika trumljud. I sig inget nytt. Antar att när stereon var ny på 60-talet så gjorde alla det. Sedan lärde man sig att förhålla sig till det. Och om det är livemusik från trummaskin så går det ju alltid att ha separata utgångar o skicka ljuden till höger och vänster. Men om det är livelivemusik så måste du ha två snubbar som står på varsin sida av orkestern och inte uppfattas som töntiga. Knepigt att replikera den effekten i en klassisk orkester, även om du lyckas driva igenom splittningen av perkussionen.
Det är dock sant att i praktiken är all livemusik "mono med jättestor, fluffig högtalare" om du inte publiken sitter som i en biografsalong där man verkligen kan utnyttja stereoeffekten. Men om man säger att det inte är konst att skriva musik för en lyssnare som sitter hemma framför stereon och låter t.ex. ett perkussionsljud flytta sig i sidled med en subjektiv grad per slag, att det bara är konst när det är i ett konserthus. Ja då har man verkligen definierat bort andra.
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag lyssnade också på bitar av radioprogrammet igår, men tyckte inte det var så väldigt intressant. Bortsett från klippet med Cage som talar om att lyssna på trafiken. Du var inne på den klassiska musiken som ett uttryck för egot, och där tror jag Cage har en liknande kritik, eller tolkar jag dig fel?
Nja. Det var inte min idé. Men den gick ut på att klassisk musik ofta låter som en parodi på uttryck för egot. Alla känslor är helt extrema. Det är ett ytterst begränsat utrymme för att saker kan vara Jonas Gardell-trista eller Tove Jansson-vemodiga.
Senast redigerat av Östermalmstorg den 2017-08-08 klockan 21:06.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Nja. Det var inte min idé. Men den gick ut på att klassisk musik ofta låter som en parodi på uttryck för egot. Alla känslor är helt extrema. Det är ett ytterst begränsat utrymme för att saker kan vara Jonas Gardell-trista eller Tove Jansson-vemodiga.
Jaha, jag trodde kanske du tänkte på expressivitet och upphovsmannens originalitet, genikulten som började komma med Beethoven. Och jag hade i så fall dragit fram motexempel som Bach ("Soli Deo Gloria") och Scelsi som uppfattade sig själv som ett medium som bara förmedlade något som inte kom från honom själv. För övrigt håller jag inte med om att alla känslor är extrema i klassisk musik, om man inte gör ett mycket selektivt urval från romantiken.
Men det finns nog musikformer där egot (musikskaparens alltså) inte spelar samma roll. Jag kommer att tänka på schamanism och det som psykonauterna kallar egoförlust, och de musikformer som skulle kunna ha samma effekt. Men också strikt algoritmisk komposition där man bara sätter upp regler och låter kompositionen uppstå ur dem.
Jag tänker också på Bach som icke-känsligt, matematiska slingor som maler på.
En fundering om klassiskt: är det ett begränsat urval av musik som hörs hos en sån som jag som inte gräver så mycket i historien, och kan det i så fall säga något om oss och samtiden? Typ det tjatas om Wagner, Mozart, Beethoven och Bach, är man lite småintresserad kanske man känner till fyra-fem till. Det är ju inte så jättemycket när man tänker på att det är all musik från de typ fyrahundra åren fram till 1900 som det ska representera. Man fattar att vi har tappat mycket av sådant som aldrig noterades ner, men mer måste det väl finnas... varför väljer vi just de här?
Sorry för babbel efter ett par semestergroggar, men jag tänker ofta att jag skulle vilja sätta mig in i gammal musik som var mer "pop", men kommer aldrig loss att ens börja fundera var jag ska leta.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jaha, jag trodde kanske du tänkte på expressivitet och upphovsmannens originalitet, genikulten som började komma med Beethoven. Och jag hade i så fall dragit fram motexempel som Bach ("Soli Deo Gloria") och Scelsi som uppfattade sig själv som ett medium som bara förmedlade något som inte kom från honom själv. För övrigt håller jag inte med om att alla känslor är extrema i klassisk musik, om man inte gör ett mycket selektivt urval från romantiken.
Men det finns nog musikformer där egot (musikskaparens alltså) inte spelar samma roll. Jag kommer att tänka på schamanism och det som psykonauterna kallar egoförlust, och de musikformer som skulle kunna ha samma effekt. Men också strikt algoritmisk komposition där man bara sätter upp regler och låter kompositionen uppstå ur dem.
För att vara petnoga så är det symfonimusik som lätt sladdar ut i parodins trakter. Det är svårt att åstadkomma samma effekt med t.ex. orglar eller stråkkvartetter.
Ursprungligen postat av Antimon
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag tänker också på Bach som icke-känsligt, matematiska slingor som maler på.
En fundering om klassiskt: är det ett begränsat urval av musik som hörs hos en sån som jag som inte gräver så mycket i historien, och kan det i så fall säga något om oss och samtiden? Typ det tjatas om Wagner, Mozart, Beethoven och Bach, är man lite småintresserad kanske man känner till fyra-fem till. Det är ju inte så jättemycket när man tänker på att det är all musik från de typ fyrahundra åren fram till 1900 som det ska representera. Man fattar att vi har tappat mycket av sådant som aldrig noterades ner, men mer måste det väl finnas... varför väljer vi just de här?
Sorry för babbel efter ett par semestergroggar, men jag tänker ofta att jag skulle vilja sätta mig in i gammal musik som var mer "pop", men kommer aldrig loss att ens börja fundera var jag ska leta.
Dom är starka varumärken som är lätta att göra så ikoniska att verken kan få åka i passagerarsätet?
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag tänker också på Bach som icke-känsligt, matematiska slingor som maler på.
Den beskrivningen kan nog passa på en del verk (illa framförda dessutom), men Bach är väldigt varierad och har sina högst expressiva stunder.
Ursprungligen postat av Antimon
This quote is hidden because you are ignoring this member.
En fundering om klassiskt: är det ett begränsat urval av musik som hörs hos en sån som jag som inte gräver så mycket i historien, och kan det i så fall säga något om oss och samtiden? Typ det tjatas om Wagner, Mozart, Beethoven och Bach, är man lite småintresserad kanske man känner till fyra-fem till. Det är ju inte så jättemycket när man tänker på att det är all musik från de typ fyrahundra åren fram till 1900 som det ska representera. Man fattar att vi har tappat mycket av sådant som aldrig noterades ner, men mer måste det väl finnas... varför väljer vi just de här?
Det är ett väldigt litet urval som går igen på konserter och som praktiskt taget varje dirigent eller utövare känner att de måste ha på sin repertoar och som därför blir inspelat igen och igen. Samtidigt finns det de som gräver fram okända verk. På den klassiska nattradion kan man stöta på en del udda saker.
Exempel: Hur många kvinnliga klassiska tonsättare kan vi räkna upp? Listan är inte direkt kort, men de är okända och spelas sällan. Dessutom domineras konsertprogrammen av verk från ca 1700-1900. Tidig musik finns i samlingar på bibliotek och andra arkiv, varav den största delen så vitt jag vet inte har spelats sen den skrevs. Det finns forskare som gräver i arkiven och ibland hittar de en pärla som de tar upp och spelar in, men allt är inte intressant musik.
Noterad musik har vi från de senaste tusen åren, samt några små fragment från det antika grekland. Det som aldrig har noterats kan vi bara spekulera om, men det finns alltså rikligt med manuskript i arkiven.
Bara en daglig påminnelse att opera var från början italiensk folkkultur som blev fin. Antar att man först tyckte att den var "street". På detta följer att operetten eller musikalen är mer lik den ursprungliga operan än vad operan av idag är.
Det är väl också så att operans speciella sångstil kommer ur att behöva höras över orkestern i en oförstärkt lokal. Och nu får vi leva med den trots att PA:t funnits sen typ 100 år
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det är väl också så att operans speciella sångstil kommer ur att behöva höras över orkestern i en oförstärkt lokal. Och nu får vi leva med den trots att PA:t funnits sen typ 100 år
Sant! Men ljudteknikerna måste ju ha arbete, trots att man löste alla akustiproblemen för hundratals år sedan.
Och en del av denna förvirrning kring klassisk musik kan vi väl skylla lite på nazisterna och deras korkade medlöpare:
Jag visste t.ex. inte att Mozart gjorde 12-tonsmusik eller att Beethoven gjorde jazz.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Det mest irriterande med klassiskmusik tycker jag är att det finns kritiker på lite för många svenska tidningar som har det som inriktning, trots typ obefintlig publik? Sparka skiten och in med kritiker som förstår elektronisk musik eller nåt. Skulle va underbart att slippa råka klicka in på artiklar som typ den här: Modernisten som orsakade en störtflod av skitmusik | SvD
Kan väl hålla med lite om det. Men jag ser inget tvång i Cages experiment. Jag ser inte heller något "måste" i att respektera andra. Det är bara Sofia Lilly Jönsson som bestämmer om Sofia Lilly Jönsson skall fortsätta vara en tönt.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Jag visste t.ex. inte att Mozart gjorde 12-tonsmusik eller att Beethoven gjorde jazz.
Ingen aning om vad Mozart har gjort som skulle kunna räknas som 12-ton, antagligen ingenting i strikt bemärkelse, även om han kan ha använt kromatiska passager som går igenom alla tolv tonerna.
Beethoven har tidvis en väldigt frisk rytmik, naturligtvis inte riktigt som i jazz, men en av hans sena pianosonater har en variationssats med synkoperade rytmer som kan påminna om boogie woogie. Kan ha syftat på den.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ingen aning om vad Mozart har gjort som skulle kunna räknas som 12-ton, antagligen ingenting i strikt bemärkelse, även om han kan ha använt kromatiska passager som går igenom alla tolv tonerna.
Beethoven har tidvis en väldigt frisk rytmik, naturligtvis inte riktigt som i jazz, men en av hans sena pianosonater har en variationssats med synkoperade rytmer som kan påminna om boogie woogie. Kan ha syftat på den.
Tja, att de gamla perukstockarna var ballare än vad deras efterkommande PR-män vill låta påskina är inte speciellt förvånande.
Ursprungligen postat av hasse_fx
This quote is hidden because you are ignoring this member.
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Och inom gamelan finns det ett intressant grepp. En viss sektion av orkestern kan plötsligt öka takten utan att de andra ökar takten. Det går säkert att lösa det rent tekniskt med bibehållen "groove lock". Men det finns inte heller som standard på trummaskiner och sequencers. Och hade indonesier varit ansvariga för att utveckla trummaskiner och sequencers så hade det varit standard.
Ursprungligen postat av oberdada
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Vill gärna höra, har du något exempel? Gamelan-trummaskiner hade varit något.
Har fortf inte hittat den CD:n. Men, forummedlemmar. FORUMMEDLEMMAR! Jag har hittat en sequencer som verkar stämma in på detta, och det är Yamaha RS7000:
The RS7000 has a sequencer very similar to the Yamaha Motif series. 16 tracks, two modes Pattern and Song. You can move between the two modes, using Pattern for loop-based sequencing and Song for linear. There is an unusual feature in Pattern mode called Grid Groove where you microadjust each step of the pattern in real time after it's been recorded. Each step can have the clock shifted, velocity, gate time and pitch :shock: offsets. Step entry supports CCs as well as notes, you can overdub as many CCs as you like in multiple passes. Patterns can be really long, too...up to 256 bars! There are 64 onboard each with 16 "variations" which allows for up to 1024 total patterns. Variations can be chained together to create songs on the fly and chains can be converted into songs. Editing is possible right down to individual MIDI events. Song looping allows individual tracks to have different loop start and end points.
Svara med citat
Ursprungligen postat av Östermalmstorg
Och det finns en möjlighet att jag snackar fullegubbe när jag får det exemplet att framstå som något generellt. Jag kan dock säga att jag är inbegripen i en strukturerad storstädning, så den kommer att dyka upp.
