One loop pony

[itsalwaysyou]

Spotify hittade den här låten till mig:
https://www.youtube.com/watch?v=W_mDKjmlOK8

Jag gillar den, men funderar på det här med låtar som bygger på i princip en enda loop. I det här fallet är det fyra takter med bas, sång och piano. Det är huvudtemat. Sen är det rytmer och någon form av stråkar eller syntar som återkommer. Är det bra? Ska det vara så? Om man skriver egna låtar som också bygger på fyra takter loopat material, är det skräp då? Eller är det snarare stor konst att lyckas få ihop något som är riktigt njutbart med så få element.

I mitt eget låtskrivande skriver jag ofta "perfekta loopar" (inte i bemärkelsen perfekta som i går inte att förbättra utan mer som att de förstärker sig själva), ett antal ackord eller likande som leder tillbaks till sig själv, och sen har jag svårt att ta mig ur loopen. Det upplever jag som en brist hos mig själv.

Om man jämför med många av mina idoler verkar de ha en stor källa av icke-loopar att ösa ur. Små grymma stick här och där, vändningar som man inte väntat sig och så vidare.

Vad tycker ni? Skriver ni loopar? Kan man kalla det loop om det inte är samplat?

Jag svamlar lite märker jag, men är nyfiken på hur andra ser på saken.

[Ambulansen]

Jag gör rätt ofta så. Jag tycker absolut man kan kalla ett funk-groove spelat på riktiga trummor och strängar för en loop t.ex. Jag bryter gärna av med nåt annat nån gång, men återgår till "loopen" igen.

Men jag gillar också att göra hela låtar med samma loopande ackordföljd, och just bygga strukturen med olika instrument och rytmförändringar som kommer och går.

[itsalwaysyou]

Jag kanske ska vara lite mindre hård mot mig själv och försöka jobba MED "loopen" istället för mot den.

Den här är också väldigt bra och bygger på en go loop.

https://www.youtube.com/watch?v=JphdGGrXMsE

[sisältää]

Klassiskt låtsnickrartänk. "Detta låter ju bra men är det inte lite för enkelt?" Nej, tänk som en lyssnare istället.

Eller skit i det och gör det du känner för. Vad vet jag.

[itsalwaysyou]

När man har skrivit låten själv vet man ju precis vad som ska hända. Det finns ju risk för att jag tycker en låt är tråkig eftersom jag skrivit den och hört den tusen gånger i rad.

[oberdada]

Loopar är tråkiga. Men det säger bara något om lyssnaren, att lyssnaren blir uttråkad, inte att musiken har den objektiva kvaliteten "tråkig".

Det är alltså min uppfattning att loopar är tråkiga. Den kommer troligen av att jag i formbar ålder blev utsatt för musik med utveckling, episoder, variation. Återkommande material finns förstås i de flesta sorters musik. Låten i den första videon har ju ändå lite pianoplinkande som tillför variation.

Sen tror jag loopar gjorda med sampler, hack i skivan eller sequencer blir extra stela på grund av den maskinella exakta upprepningen. Försöker man spela en fras exakt likadant gång på gång så kan man inte undgå en del ofrivillig mikrovariation. Man kan också bli så trött på frasen att man inte kan låta bli att improvisera runt den.

Jag misstänker att loopmaskinerna har lärt upp en ny generation lyssnare att acceptera upprepningen som något helt naturligt. Jag kan i viss mån ställa om mitt lyssnande och försöka att inte störa mig på hacket i skivan, men som regel uppfattar jag det just som ett hack i skivan.