Vilka finns på 99musik egentligen?

[lasselu]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Hobby eller inte handlar nog mest om semantik och för all del ens inställning till sitt musikutövande tycker jag. Vad är hobby och vad en livsstil? En tjejkompis till mig som bränner mer än vad inkomsten tillåter på hästsport, hävdar bestämt att hennes och dotterns hästeri är en livsstil och inte en hobby. Jag kan drännera min ekonomi på att skaffa en gammal sportbil och tävla med den på helgerna och kalla det en livsstil. I inte något av fallen så handlar det om att häst- eller bilintresset är en profession. Möjligen en passion. Och den vill man kunna försvara och motivera. Men som sagt, det är en fråga om ord och hur man ser på sin tillvaro och vad som är viktigt i den. Alla har rätt.

Jag hörde något på P1 idag och som handlade om hur man vill identifiera sig och att man gör det med en känsla, till exempel vilket kön man känner att man tillhör. En man kan ju ha känslan av att han är en kvinna, och tvärt om. Och då är det så och det är okej. Så är det nog här också. Många vill identifiera sig som just musiker även om de har ett annat dagjobb, och då kan man inte ta musicerandet med en klackspark. Innerst inne känner man att man är musiker även om man inte jobbar med det. Vad man däremot inte kan göra är att få andra att dela känslan man identifierar sig med. Men vem fan bryr sig om vad andra tycker?

+1

[gumse]

Fritidspedagog.

[jocke31]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Hobby eller inte handlar nog mest om semantik och för all del ens inställning till sitt musikutövande tycker jag. Vad är hobby och vad en livsstil? En tjejkompis till mig som bränner mer än vad inkomsten tillåter på hästsport, hävdar bestämt att hennes och dotterns hästeri är en livsstil och inte en hobby. Jag kan drännera min ekonomi på att skaffa en gammal sportbil och tävla med den på helgerna och kalla det en livsstil. I inte något av fallen så handlar det om att häst- eller bilintresset är en profession. Möjligen en passion. Och den vill man kunna försvara och motivera. Men som sagt, det är en fråga om ord och hur man ser på sin tillvaro och vad som är viktigt i den. Alla har rätt.

Jag hörde något på P1 idag och som handlade om hur man vill identifiera sig och att man gör det med en känsla, till exempel vilket kön man känner att man tillhör. En man kan ju ha känslan av att han är en kvinna, och tvärt om. Och då är det så och det är okej. Så är det nog här också. Många vill identifiera sig som just musiker även om de har ett annat dagjobb, och då kan man inte ta musicerandet med en klackspark. Innerst inne känner man att man är musiker även om man inte jobbar med det. Vad man däremot inte kan göra är att få andra att dela känslan man identifierar sig med. Men vem fan bryr sig om vad andra tycker?

Härlig analys. Och jo, det är till stor del semantik.

Min fråga var av ren nyfikenhet, för att utröna om detta forum har många proffsmusiker som medlemmar, vilket uppenbarligen inte är fallet. Om någon sedan lägger en värdering i detta är inget jag funderade så mycket på när jag ställde frågan.

[janost]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Härlig analys. Och jo, det är till stor del semantik.

Min fråga var av ren nyfikenhet, för att utröna om detta forum har många proffsmusiker som medlemmar, vilket uppenbarligen inte är fallet. Om någon sedan lägger en värdering i detta är inget jag funderade så mycket på när jag ställde frågan.

Kanske för att du redan visste svaret när du ställde frågan?

Själv är jag professionell syntbyggare.
Det alternativet fanns inte med?

[Cyberwelt]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Hobby eller inte handlar nog mest om semantik och för all del ens inställning till sitt musikutövande tycker jag. Vad är hobby och vad en livsstil? En tjejkompis till mig som bränner mer än vad inkomsten tillåter på hästsport, hävdar bestämt att hennes och dotterns hästeri är en livsstil och inte en hobby. Jag kan drännera min ekonomi på att skaffa en gammal sportbil och tävla med den på helgerna och kalla det en livsstil. I inte något av fallen så handlar det om att häst- eller bilintresset är en profession. Möjligen en passion. Och den vill man kunna försvara och motivera. Men som sagt, det är en fråga om ord och hur man ser på sin tillvaro och vad som är viktigt i den. Alla har rätt.

Jag hörde något på P1 idag och som handlade om hur man vill identifiera sig och att man gör det med en känsla, till exempel vilket kön man känner att man tillhör. En man kan ju ha känslan av att han är en kvinna, och tvärt om. Och då är det så och det är okej. Så är det nog här också. Många vill identifiera sig som just musiker även om de har ett annat dagjobb, och då kan man inte ta musicerandet med en klackspark. Innerst inne känner man att man är musiker även om man inte jobbar med det. Vad man däremot inte kan göra är att få andra att dela känslan man identifierar sig med. Men vem fan bryr sig om vad andra tycker?

+1

[EBM]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Snygg CRD-referens

Tackar!

- - - Uppdaterad - - -

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Fritidspedagog.

Hobbypedagog vore något annars

[Framerate]

Det där med hobby vs livsstil är helt sant, att det flyter ihop alltså. Jag avslutade en "hobby" för några år sedan eftersom jag inte längre fick in det i mitt liv på de tider som krävdes. Men det var inte så lätt. Trots att det är tre år sedan nu så saknar jag fortfarande den sociala biten och allt runtomkring. Jag saknar "livsstilen" mer än kärnan av hobbyn. Damn. Kan inte släppa det helt och jag identifierar mig fortfarande med min gamla hobby trots att jag ännu mindre skulle hinna med den idag.

Den egna musiken hade varit ännu svårare att sluta med. Never ever...

Vilket påminner mig om en sak.

Min pappa är en bra bit över åttio. Han har varit speleman i hela sitt liv och är fortfarande. En kompis till honom, som är närmare nittio, har blivit dement och är helt ute och cyklar. Alltså han har verkligen inte alla hönsen hemma.

I förra veckan så träffades mina föräldrar och kompisen och hans hustru (som tar hand om honom när han inte är på "hemmet"). Kompisen var lika tragiskt väck som vanligt.

Så fick dom ett infall att dom kanske skulle spela en bit som dom gjorde förr. Pappa har alltid med sig sitt dragspel och pianot stod på plats. Guess what... det funkade hur bra som helst! Alla låtarna satt som en smäck och enligt min pappa så var det precis som förr, ja till och med bättre. Allt flöt och deras samspel var totalt. Kompisen var klar i blicken och alla hönsen var på plats.

Hobbyn var närmare människan än resten av hela livet.

Man kan ha musik som hobby, men musiken i sig är mycket mer.
Jag tänkte skriva att den är ett språk, men den är till och med mer än så. <3

[särkvark]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det där med hobby vs livsstil är helt sant, att det flyter ihop alltså. Jag avslutade en "hobby" för några år sedan eftersom jag inte längre fick in det i mitt liv på de tider som krävdes. Men det var inte så lätt. Trots att det är tre år sedan nu så saknar jag fortfarande den sociala biten och allt runtomkring. Jag saknar "livsstilen" mer än kärnan av hobbyn. Damn. Kan inte släppa det helt och jag identifierar mig fortfarande med min gamla hobby trots att jag ännu mindre skulle hinna med den idag.

Den egna musiken hade varit ännu svårare att sluta med. Never ever...

Vilket påminner mig om en sak.

Min pappa är en bra bit över åttio. Han har varit speleman i hela sitt liv och är fortfarande. En kompis till honom, som är närmare nittio, har blivit dement och är helt ute och cyklar. Alltså han har verkligen inte alla hönsen hemma.

I förra veckan så träffades mina föräldrar och kompisen och hans hustru (som tar hand om honom när han inte är på "hemmet"). Kompisen var lika tragiskt väck som vanligt.

Så fick dom ett infall att dom kanske skulle spela en bit som dom gjorde förr. Pappa har alltid med sig sitt dragspel och pianot stod på plats. Guess what... det funkade hur bra som helst! Alla låtarna satt som en smäck och enligt min pappa så var det precis som förr, ja till och med bättre. Allt flöt och deras samspel var totalt. Kompisen var klar i blicken och alla hönsen var på plats.

Hobbyn var närmare människan än resten av hela livet.

Man kan ha musik som hobby, men musiken i sig är mycket mer.
Jag tänkte skriva att den är ett språk, men den är till och med mer än så. <3

Fint ♡

[särkvark]

Har inga problem med att kalla mig hobbymusiker, trots att musik är det allra viktigaste och heligaste för mig. En av få saker som håller ihop mig och är genomgående genom livet.
Det är till och med ganska skönt att säga att det är på hobbynivå inför andra. Alla prestationskrav försvinner. Jag får vara helt själv med det som är allra viktigast för mig och ha det helt obefläckat från granskning utifrån. Det är fint och befriande.

[valsolo]

Nu pratar vi. Jättefina inlägg <3

[särkvark]

Jag är hobbymusiker

Har haft live-ljud som levebröd ett tag. Det var rätt kul men hobbyn har alltid varit viktigare för mig.

Jag är även hobbypsykolog på fritiden. Och legitimerad psykolog på arbetstid. Haha. Hobbybiten är klart viktigare för mig även där

Fan ordet Hobby är riktigt snyggt också. Hobby hobby.

[deleted user]

Snälla kalla inte konstuttryck för hobby. Eller kräv åtminstone inte att alla tycker det är rätt benämning. Menar ni amatör (dvs i motsats till att ha konsten som levebröd) så skriv amatör.

Hobby är för skojs skull och som avkoppling. Det är väldigt långt från vad musiken är för mig och många andra. Jag förstår att många tycker det är kul att kalla det för hobby bara för den sakens skull och det nöjet kan man ju få ha i så fall, det kan ju vara skôj att retas lite, men det är fel.

Hobby betyder inte att syssla med något som man inte lever på, ordet man söker i så fall är amatör. Att kalla konstutryck för hobby skaver något oerhört i mig. Jag ska inte säga att jag blir förolämpad, men uttrycket skulle kunna användas som en förolämpning i sammanhanget.

Sedan är ju inte "hobbymusiker" någon slags vedertagen benämning, vem fan säger så irl?

[deleted user]

Men: Såklart att man ska kalla sig för hobbymusiker om musiken är för skojs skull och som avkoppling. Kan man relatera till det är det ju korrekt såklart och absolut inget fel med det. Det klickar inte för alla dock.

[deleted user]

Jag hade inte tänkt att gaffla om det mer egentligen, men så kom jag på att det kanske egentligen är en rätt intressant och relevant diskussion, så ok då, då är jag motvalls och pretto och tar diskussionen. Den är viktig. Det handlar ju i grunden om vad som är drivkraften i vad vi gör. Vad som är bränslet, motivationen och själva existensberättigandet. Något som givetvis är och bör vara olika för olika individer.

Och ja, jag har enorma prestationskrav på mig själv och de konstellationer jag är en del av. Från mig själv och från medkonstnär. Sen vad andra tycker är en annan sak, men det är jäklar i mig ingen lek.

[Tomas N]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Snälla kalla inte konstuttryck för hobby. Eller kräv åtminstone inte att alla tycker det är rätt benämning. Menar ni amatör (dvs i motsats till att ha konsten som levebröd) så skriv amatör.

Hobby är för skojs skull och som avkoppling. Det är väldigt långt från vad musiken är för mig och många andra. Jag förstår att många tycker det är kul att kalla det för hobby bara för den sakens skull och det nöjet kan man ju få ha i så fall, det kan ju vara skôj att retas lite, men det är fel.

Hobby betyder inte att syssla med något som man inte lever på, ordet man söker i så fall är amatör. Att kalla konstutryck för hobby skaver något oerhört i mig. Jag ska inte säga att jag blir förolämpad, men uttrycket skulle kunna användas som en förolämpning i sammanhanget.

Sedan är ju inte "hobbymusiker" någon slags vedertagen benämning, vem fan säger så irl?

Håller med om att "hobby" har en del dåliga konnotationer, men det har "amatör" också. Jävla amatör, typ. Svårt att hitta ett neutralt och rättvisande ord. "Musikant" kanske? Nja...

[deleted user]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Håller med om att "hobby" har en del dåliga konnotationer, men det har "amatör" också. Jävla amatör, typ. Svårt att hitta ett neutralt och rättvisande ord. "Musikant" kanske? Nja...

Jo, jag gillar inte "amatör" heller av den anledningen. "Amatörmässig" är ju inget beröm direkt... men själva betydelsen av ordet "hobby" stämmer inte för mig, den är fel. "Amatör" är ju mer korrekt i sin betydelse däremot. Sedan kan jag tycka att det är lite irrelevant överhuvudtaget, men det är en annan sak.

[deleted user]

Jäkla fin anekdot från Framerate förresten. Jäkla vackert.

[valsolo]

Skulle vilja sammanfatta det [hobbydiskusionen] ganska kort.

Lever man på musik så har man det som sin profession. Lever man för musik men inte har det som sin huvudsakliga försörjning så är det en bisyssla.

Sen finns det många människor som likställer bisyssla med kreativa områden som hobby. Även ifall det genererar en viss inkomst.


bisysslomusiker. DET hade varit något

För definition av bissysla kan man läsa mer här.:
https://civilekonomerna.se/anstallni...idan-av-jobbet

[Antimon]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Och ja, jag har enorma prestationskrav på mig själv och de konstellationer jag är en del av. Från mig själv och från medkonstnär. Sen vad andra tycker är en annan sak, men det är jäklar i mig ingen lek.

Kanske sätter fingret på nåt; jag har väldigt låga prestationskrav på mig själv, till den grad att jag har svårt att sätta mig in i utsagor som "jag är min värsta kritiker" och liknande. Jag skulle vilja påstå att jag sysslar med musik, men blir inte provocerad om nån kallar det för hobby eller amatörskap.

Och sen rycker det alltid lite i mig när jag läser om musik som "konstnärligt uttryck" - för mig behöver inte musik säga något, på samma sätt som jag känner att andra konstarter vill. Kanske lite en annan synvinkel på samma sak - vi lägger olika (subjektiva?) betydelser i orden.

[deleted user]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Kanske sätter fingret på nåt; jag har väldigt låga prestationskrav på mig själv, till den grad att jag har svårt att sätta mig in i utsagor som "jag är min värsta kritiker" och liknande. Jag skulle vilja påstå att jag sysslar med musik, men blir inte provocerad om nån kallar det för hobby eller amatörskap.

Och sen rycker det alltid lite i mig när jag läser om musik som "konstnärligt uttryck" - för mig behöver inte musik säga något, på samma sätt som jag känner att andra konstarter vill. Kanske lite en annan synvinkel på samma sak - vi lägger olika (subjektiva?) betydelser i orden.

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Men: Såklart att man ska kalla sig för hobbymusiker om musiken är för skojs skull och som avkoppling. Kan man relatera till det är det ju korrekt såklart och absolut inget fel med det. Det klickar inte för alla dock.

[Antimon]

Jag försökte skriva något mer, behöver inte knäppa på näsan.

[deleted user]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag försökte skriva något mer, behöver inte knäppa på näsan.

Nu menade jag inte något illa alls med det (om det nu tolkades så), bara att jag inte "kräver" att alla ska ha samma syn på sitt musicerande.

Till exempel behöver du inte känna att du ser på musiken som ett konstnärligt uttryck, men det ändrar ju inte mitt förhållande till musiken och konsten.

Men knäpp på näsan var det inte, ber om ursäkt ifall det tolkades så.

[Antimon]

Ok, sorry - överreagerade lite.

[deleted user]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Ok, sorry - överreagerade lite.

Text. Det blir som det blir ibland.

[jgb]

Nu kanske jag har missat det här, men finns det ett uttryck som bättre passar dig Skilling? Låtskrivare, musiker, producent, liveartist med mera... alla de där passar in på dig och säkert några till. Men din inkomst kommer från ditt jobb.

[deleted user]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Nu kanske jag har missat det här, men finns det ett uttryck som bättre passar dig Skilling? Låtskrivare, musiker, producent, liveartist med mera... alla de där passar in på dig och säkert några till. Men din inkomst kommer från ditt jobb.

Ja, men "amatör" är ju bättre i så fall. Det är motsatsen till professionell. "Hobby" betyder något annat (och nu går det ju i cirklar även i denna tråden )

[Cyberwelt]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det där med hobby vs livsstil är helt sant, att det flyter ihop alltså. Jag avslutade en "hobby" för några år sedan eftersom jag inte längre fick in det i mitt liv på de tider som krävdes. Men det var inte så lätt. Trots att det är tre år sedan nu så saknar jag fortfarande den sociala biten och allt runtomkring. Jag saknar "livsstilen" mer än kärnan av hobbyn. Damn. Kan inte släppa det helt och jag identifierar mig fortfarande med min gamla hobby trots att jag ännu mindre skulle hinna med den idag.

Den egna musiken hade varit ännu svårare att sluta med. Never ever...

Vilket påminner mig om en sak.

Min pappa är en bra bit över åttio. Han har varit speleman i hela sitt liv och är fortfarande. En kompis till honom, som är närmare nittio, har blivit dement och är helt ute och cyklar. Alltså han har verkligen inte alla hönsen hemma.

I förra veckan så träffades mina föräldrar och kompisen och hans hustru (som tar hand om honom när han inte är på "hemmet"). Kompisen var lika tragiskt väck som vanligt.

Så fick dom ett infall att dom kanske skulle spela en bit som dom gjorde förr. Pappa har alltid med sig sitt dragspel och pianot stod på plats. Guess what... det funkade hur bra som helst! Alla låtarna satt som en smäck och enligt min pappa så var det precis som förr, ja till och med bättre. Allt flöt och deras samspel var totalt. Kompisen var klar i blicken och alla hönsen var på plats.

Hobbyn var närmare människan än resten av hela livet.

Man kan ha musik som hobby, men musiken i sig är mycket mer.
Jag tänkte skriva att den är ett språk, men den är till och med mer än så. <3

Ja.. det var ruskigt fint.

[hasse_fx]

...nu är "professionell musiker" inte alltid något att stå efter, för den delen. Ett väldigt fåtal av dem förunnat att kunna leva på sitt konstnärliga uttryck. Resten harvar på, ofta i kombination med annat, typ (privat)lärare. Visst kan man älska musik och sitt instrument tillräckligt mycket att man gillar alla slags påhugg - de populäraste kanske t.o.m. kan kosta på sig att välja bland giggen...

Om man ser förbi de mest priviligierade (som kan leva gott/ok på sitt egna uttryck) så tycker jag de som har en inställning motsvarande det Skilling står för, har bäst möjlighet att skapa det mest intressanta och personliga, i och med att de kan vara mer kompromisslösa än de flesta...

[oberdada]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Jag hade inte tänkt att gaffla om det mer egentligen, men så kom jag på att det kanske egentligen är en rätt intressant och relevant diskussion, så ok då, då är jag motvalls och pretto och tar diskussionen. Den är viktig. Det handlar ju i grunden om vad som är drivkraften i vad vi gör. Vad som är bränslet, motivationen och själva existensberättigandet. Något som givetvis är och bör vara olika för olika individer.

Och ja, jag har enorma prestationskrav på mig själv och de konstellationer jag är en del av. Från mig själv och från medkonstnär. Sen vad andra tycker är en annan sak, men det är jäklar i mig ingen lek.

Det här får mig att tänka på en vän som håller på med musik och poesi ibland (och är inte menat som goda råd till någon, vi är alla olika).

Han strävade i perioder väldigt med att det blev för seriöst, konsten blev på liv och död, det blev ett pendlande mellan storhetsvansinne och ångest. Han blev aldrig klar med några dikter eftersom de aldrig blev perfekta. Men så kom han på att han bara skulle släppa alla ambitioner och tillåta sig att vara dum och simpel. Det behövde inte bli bra, han sket i vad andra tyckte och släppte tanken på andras bekräftande.

Om man skulle hamna i situationen att kreativiteten stryps av för höga krav är nog det en bra väg vidare. En mera lekfull attityd kanske medför att man ger ifrån sig en del mindre bra verk, men jag tror det kan öppna upp fler möjligheter.

[deleted user]

Ingen fara här, jag är hyfsat produktiv.

[theVOID]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det där med hobby vs livsstil är helt sant, att det flyter ihop alltså. Jag avslutade en "hobby" för några år sedan eftersom jag inte längre fick in det i mitt liv på de tider som krävdes. Men det var inte så lätt. Trots att det är tre år sedan nu så saknar jag fortfarande den sociala biten och allt runtomkring. Jag saknar "livsstilen" mer än kärnan av hobbyn. Damn. Kan inte släppa det helt och jag identifierar mig fortfarande med min gamla hobby trots att jag ännu mindre skulle hinna med den idag.

Den egna musiken hade varit ännu svårare att sluta med. Never ever...

Vilket påminner mig om en sak.

Min pappa är en bra bit över åttio. Han har varit speleman i hela sitt liv och är fortfarande. En kompis till honom, som är närmare nittio, har blivit dement och är helt ute och cyklar. Alltså han har verkligen inte alla hönsen hemma.

I förra veckan så träffades mina föräldrar och kompisen och hans hustru (som tar hand om honom när han inte är på "hemmet"). Kompisen var lika tragiskt väck som vanligt.

Så fick dom ett infall att dom kanske skulle spela en bit som dom gjorde förr. Pappa har alltid med sig sitt dragspel och pianot stod på plats. Guess what... det funkade hur bra som helst! Alla låtarna satt som en smäck och enligt min pappa så var det precis som förr, ja till och med bättre. Allt flöt och deras samspel var totalt. Kompisen var klar i blicken och alla hönsen var på plats.

Hobbyn var närmare människan än resten av hela livet.

Man kan ha musik som hobby, men musiken i sig är mycket mer.
Jag tänkte skriva att den är ett språk, men den är till och med mer än så. <3

Otroligt fint, tänke på min pappa som blir snurrigare och snurrigare, men vi har börjat jamma mer och mer och rytmen och känslan finns där fortfarande.

[jgb]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Vilket påminner mig om en sak.

Min pappa är en bra bit över åttio. Han har varit speleman i hela sitt liv och är fortfarande. En kompis till honom, som är närmare nittio, har blivit dement och är helt ute och cyklar. Alltså han har verkligen inte alla hönsen hemma.

I förra veckan så träffades mina föräldrar och kompisen och hans hustru (som tar hand om honom när han inte är på "hemmet"). Kompisen var lika tragiskt väck som vanligt.

Så fick dom ett infall att dom kanske skulle spela en bit som dom gjorde förr. Pappa har alltid med sig sitt dragspel och pianot stod på plats. Guess what... det funkade hur bra som helst! Alla låtarna satt som en smäck och enligt min pappa så var det precis som förr, ja till och med bättre. Allt flöt och deras samspel var totalt. Kompisen var klar i blicken och alla hönsen var på plats.

Hobbyn var närmare människan än resten av hela livet.

Man kan ha musik som hobby, men musiken i sig är mycket mer.
Jag tänkte skriva att den är ett språk, men den är till och med mer än så. <3

Underbart. <3

Det där är inte ovanligt faktiskt, finns en hel del om man söker efter "musik och demens". T.ex. denna: http://www.demenscentrum.se/Arbeta-m...te-vara-Taube/

[särkvark]

När jag jobbade på demensboende så dansade jag dagligen foxtrot med personer som inte kunde sätta in sina löständer typ. Det var fint! Och tajmingen hade de kvar.

[Daionsavage]

Förra året fick jag 242:- av Stim, det var den vackraste utbetalning jag sett. Men hyran fixar jag genom att odla bakterier och berätta för folk hur de ska tolka sina analysresultat.

[Pajosv]

Musiken är en fritidssysselsättning för mig. Har fått betalt vid ett par tillfällen för många, många år sedan, typ lite fika...

Ni alla är dock med och betalar min lön då jag är statligt anställd inom rättsväsendet.

[M i Gbg]

Tycker det är helt grymt med ett brödjobb jag gillar (högstadielärare) och när jag kommer hem kunna spela, för mig själv eller med andra, i precis de sammanhang jag har lust med, utan att jag måste prestera nåt eller få uppmärksamhet. Jag spelar bara för min egen skull och har aldrig trivts så bra som jag gör nu med musiken.

[machinepop]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Förra året fick jag 242:- av Stim, det var den vackraste utbetalning jag sett. Men hyran fixar jag genom att odla bakterier och berätta för folk hur de ska tolka sina analysresultat.

Det var också poesi... på sitt sätt.

[deleted user]

000

[jocke31]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Kanske för att du redan visste svaret när du ställde frågan?

Själv är jag professionell syntbyggare.
Det alternativet fanns inte med?

Nop. Trodde det fanns ett antal proffsmusiker här, om än icke i majoritet.
I min värld är en syntbyggare definitivt en person i musikbranschen.

[jocke31]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det där med hobby vs livsstil är helt sant, att det flyter ihop alltså. Jag avslutade en "hobby" för några år sedan eftersom jag inte längre fick in det i mitt liv på de tider som krävdes. Men det var inte så lätt. Trots att det är tre år sedan nu så saknar jag fortfarande den sociala biten och allt runtomkring. Jag saknar "livsstilen" mer än kärnan av hobbyn. Damn. Kan inte släppa det helt och jag identifierar mig fortfarande med min gamla hobby trots att jag ännu mindre skulle hinna med den idag.

Den egna musiken hade varit ännu svårare att sluta med. Never ever...

Vilket påminner mig om en sak.

Min pappa är en bra bit över åttio. Han har varit speleman i hela sitt liv och är fortfarande. En kompis till honom, som är närmare nittio, har blivit dement och är helt ute och cyklar. Alltså han har verkligen inte alla hönsen hemma.

I förra veckan så träffades mina föräldrar och kompisen och hans hustru (som tar hand om honom när han inte är på "hemmet"). Kompisen var lika tragiskt väck som vanligt.

Så fick dom ett infall att dom kanske skulle spela en bit som dom gjorde förr. Pappa har alltid med sig sitt dragspel och pianot stod på plats. Guess what... det funkade hur bra som helst! Alla låtarna satt som en smäck och enligt min pappa så var det precis som förr, ja till och med bättre. Allt flöt och deras samspel var totalt. Kompisen var klar i blicken och alla hönsen var på plats.

Hobbyn var närmare människan än resten av hela livet.

Man kan ha musik som hobby, men musiken i sig är mycket mer.
Jag tänkte skriva att den är ett språk, men den är till och med mer än så. <3

Härligt inlägg!

[jocke31]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det var också poesi... på sitt sätt.

Verkligen!

[KRiS]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Nop. Trodde det fanns ett antal proffsmusiker här, om än icke i majoritet.
I min värld är en syntbyggare definitivt en person i musikbranschen.

Finns säkert ett par men de gillar nog vara anonyma

[jocke31]

Kan man kanske tänka sig att inte lägga in någon kvalitetsvärdering i begrepp som "hobby" och "amatör"? Och definitivt ingen värdering av musikens betydelse för någon.

Det finns amatörer som brinner starkt för musik (eller andra konstformer). Och de som tar det mer med en klackspark. För de som jobbar med musik så krävs förstås ett rejält mått av hantverkskunnande för att överleva. Vissa proffsmusiker har en stor glöd och passion för sitt yrke, men inte alla. Har träffat en del cyniska dansbandsmusiker, men faktiskt även några orkestermusiker som uppenbarligen tröttnat på sitt jobb. Däremot så har nog de flesta proffsmusiker någon gång haft drömmar och passion för sitt yrke. Om inte annat så krävs en hel del dedikerat och hårt arbete samt en hel del övning för att få jobb. Sedan så finns även där undantag, t ex någon som haft turen att vara med i ett band som blivit framgångsrikt. Men i princip alltid finns då någon med rejäl passion i bandet, någon med extra driv eller kvaliteter som låtskrivare.

Det jag funderar på är om de som har ett annat jobb vid sidan om men brinner starkt för sin musik inte skulle vilja ägna sig åt musiken på heltid? Det borde ju i rimlighetens namn vara roligare och mer tillfredsställande?

[deleted user]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det jag funderar på är om de som har ett annat jobb vid sidan om men brinner starkt för sin musik inte skulle vilja ägna sig åt musiken på heltid? Det borde ju i rimlighetens namn vara roligare och mer tillfredsställande?

Jag skrev i en annan tråd för inte länge sedan att jag har en dröm om att någon gång under i alla fall kanske ett halvår kunna ta tjänstledigt och kunna leva på musiken. Sedan kan jag dö, skrev jag till och med.

Så ja, jag skulle vilja kunna det, men jag är inte beredd att offra någon som helst integritet för att göra det. Lägga min musikaliska energi på reklamjinglar eller skriva låtar för en hitfabrik är sålunda inget alternativ.

Men visst, skulle det bli tillräckligt med ekonomi i någon akt jag är med i så skulle jag hoppa på direkt. Problemet när man håller på med en någorlunda alternativ scen är att det inte finns så mycket pengar. Jag vet artister som är stora och välkända som skulle hamna i "hobbymusiker"-facket i denna poll. Åtminstone emellan festivalsomrarna.

[RZ-1]

Har kunnat kryssa i de flesta av alternativen vid olika tillfällen, men nu jobbar jag inom vården, samt med kreativa hobbies. Var platsar vi fyrkantigt gränslösa egentligen? *megakränkt*

[Antimon]

Att ha musik som heltidssyssla är definitivt en stark dröm hos mig, men förmodligen (likt Skilling skriver) bara om det är på mina egna villkor. Även om jag ibland undrar om det inte kan vara rätt kul även i Max Martin-fabriker.

[jocke31]

Bra att drömmen lever! +1000 på det.
Det finns utan tvekan en massa kreativitet och talang här, och det vore kul om fler fick utväxling på sina insatser.

Som låtskrivare/producent så handlar det både om skicklighet och visst mått av tur. Att få med en låt på någon inspelning med en artist som blir framgångsrik (utan att för den sakens skull behöva offra sin integritet), skriva filmmusik till en film som är bra och som drar in lite stålar.

Som artist så finns visserligen mindre pengar att hämta idag i den traditionella skivbranschen, men det finns också fler möjliga distributionskanaler än förr - och det är möjligt att "breaka" på t ex YouTube/Spotify utan ett stort skivbolag i ryggen.

Som musiker så är det väl fortfarande övning och hårt arbete som gäller - och precis som alltid, kontakter/nätverk samt lite tur - att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle.

Så släpp inte drömmen!

[hasse_fx]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det jag funderar på är om de som har ett annat jobb vid sidan om men brinner starkt för sin musik inte skulle vilja ägna sig åt musiken på heltid? Det borde ju i rimlighetens namn vara roligare och mer tillfredsställande?

Det är inte alls säkert - som jag skrev ovan, proffsmusiker är inte alltid något att stå efter, slitsamt och med en egen livsstil som av andra kan uppfattas som asocialt. Under alla år har jag sett många musiker bl.a. min mentor och lärare slitas ned - en ständig jakt efter gig och oro om försörjning, nära till alkohol, röka och andra droger. Givetvis går långt ifrån alla ned sig, men det är definitivt ett riskyrke...

Brevbärare är (var...) ju ett populärt smör&bröd-yrke för musiker och konstnärer, liksom andra hyfsat fria yrken, t ex inom vården. Sedan finns det ju många som kombinerar med annat för att det är stimulerande, allt från ljudtekniker till datakonsulter och disputerade läkare

[hasse_fx]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Att ha musik som heltidssyssla är definitivt en stark dröm hos mig, men förmodligen (likt Skilling skriver) bara om det är på mina egna villkor. Även om jag ibland undrar om det inte kan vara rätt kul även i Max Martin-fabriker.

Finns gott om passion även inom reklammusik och inte minst Max Martin-fabriker! Kontakter och tur är givetvis viktiga för att öppna dörrar, men fattar du inte vad du ska göra där inne är du ute lika snabbt

[jocke31]

Brevbärare och tidningsbud är en klassiker. Det har man ju prövat. Taxichaffis vet jag en del som har kört också.

[jocke31]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Finns gott om passion även inom reklammusik och inte minst Max Martin-fabriker! Kontakter och tur är givetvis viktiga för att öppna dörrar, men fattar du inte vad du ska göra där inne är du ute lika snabbt

Sant. Har inte själv lirat på någon MM-produktion, men har en del musikerbekanta som gjort det. En snubbe jag turnerade med lirade på 6 av låtarna som låg topp 10 på Billboard för många år sedan. Han fick en del SAMI-intäkter under några år, har inte mycket kontakt med honom nu, men vet att han numera blivit naprapat istället.

[Odd Bob]

Ingenjör & producent.

[tangent dream]

Tror hobby ordet har lite 70-tals klang hos oss som var med då, pingisbord/snickarverkstan i källaren i egnahemskåken något man kunde sysselsätta sig med när det var Polsk mastodontfilm TV1 under lördagskvällen och TV2 hade myrornas krig.
Men jag har en kompis vars fru som är åklagare som sitter och knypplar och broderar medans TVn dånar i deras vardagsrum, och jag tror knappast hon strävar efter att bli proffs i detta, inte för att jag har frågat, annat än att jag först trodde hon gjorde det lite ironiskt, men hon sitter alltid med något sånt när jag varit hos dem så är en hobby för mig.

Min egen pappa kunde försiktigt ibland säga till mig under mina mest hungriga år när jag var uppe för att kasnke äta lite och vigga en hundring, att ...man kan ha musik som hobby också(helvete heller, idiotiskt, tänkte jag för mig själv).

Jag tycker inte mängden pengar direkt avgör om man är proffs, jag var fan så proffsig när jag sjöng i den väldigt seriösa kören som barn, det var fan så uppstyrt och proffsigt, inte såg jag ett korvöre för det, men jag fick på något sätt en musikalisk plattform förstod jag senare.
Så nu ser jag mig som artist, alltid oavsett.

[EBM]

Hörde att Jean Luc De Meyer jobbar som touristguide i sin hemstad. Så vi hobbymusiker är i gott sällskap!

[bassoprofundo]

Det är nog inte så ovanligt att en passion börjar som en hobby och utvecklas i takt med att kunnandet tilltar. Man kan ta mitt basspei som exempel När jag började var det för att lära mig några favvo-låtar och inget annat. Nu, några år senare vill jag kunna spela allt jag gillar och tvivlar knappt längre på att det är möjligt. Vem vet hur det ser ut om ytterligare några år?

[deleted user]

This quote is hidden because you are ignoring this member.

Det är nog inte så ovanligt att en passion börjar som en hobby och utvecklas i takt med att kunnandet tilltar. Man kan ta mitt basspei som exempel När jag började var det för att lära mig några favvo-låtar och inget annat. Nu, några år senare vill jag kunna spela allt jag gillar och tvivlar knappt längre på att det är möjligt. Vem vet hur det ser ut om ytterligare några år?

Så här!

[bassoprofundo]

[Daionsavage]

Jag drömde om att "leva på musiken", sedan började bandet jag spelar kontrabas i att få betalda spelningar och vi har EN välspelad låt på spotify (sist jag kollade hade den 1,1 miljoner lyssningar, helt groteskt!)... Någonstans där tappade jag drömmen. Att få bra betalt betyder att man är skyldig att spela bra, tillfredsställa publiken, planera noggrant och vårda den lilla karriär man har. Det slutade att vara roligt rätt snabbt. Bandet har blivit ängsligt och lite girigt (förr tog vi en del svartfotsspelningar för våra vänner, men det har vi slutat med för att det sätter oss i ett dåligt förhandlingsläge när gaget ska diskuteras). Förr gick vi rakt ut på gatan och körde tills vi var nöjda.

Budskap: Så fort någonting blir ett arbete slutar det att vara roligt. Jag är hellre en road hobbymusiker än en bitter jukebox av kött och blod. De enda "musiker" jag ser ner på (jo, jag ser ner på en del människor) är folk som inte kan lira alls, som inte hör när det är falskt eller skevar i tempot, som saknar fantasi och originalitet men som ändå hävdar att de är duktiga musiker.... Det är ändå ytterst få sådana som inte är hobbymusiker. Vill man tjäna pengar på musiken krävs det både kunskap, inspiration, vilja, driv, skönhet, djävlaranamma och en stor portion tur.

[Daionsavage]

Addendum: om någon i Umeå vill spela akustisk vispunk på kontra i ett kvartsetablerat band så är hen välkommen att höra av sig. Jag vill ju inte paja "karriären" för de andra i bandet så det skulle vara skönt att kunna lämna utan att ha dåligt samvete, de är trots allt väldigt goda vänner.

[jocke31]

Hmm, håller inte alls med om att något slutar vara kul bara för att det blir ett yrke. Jag tycker det var väldigt kul att vara musiker i många år. Nej, alla gig är inte roliga. Och visst har man fått göra vissa prylar som man inte behövt göra om man vore miljonär. Men det handlar för min del om att hitta en lagom balans mellan kreativitet och att kunna försörja sig. Och att tacka nej till de sammanhang där man verkligen inte vill vara. Men så är det ju på alla jobb. Det går upp och ned. Varenda sekund i livet är inte stort, kompromisslöst konstnärskap.

Trots allt består musikerlivet av väldigt mycket glädje, otroligt sköna och duktiga kollegor - som man också kan dela ökengigen med. Att få förmånen att musicera med de bästa i branschen och få musikaliska utmaningar som gör att man utvecklas själv är såväl kul som nyttigt.

Kontentan är att man får hålla på mer med musik som musiler än i något annat yrke. Om det nu är det man vill.