Jag undrar om någon här har någon idé för principer när det gäller stämföring av t ex pads (pop-musik). Jag har gjort en simpel algoritm i mitt ackordsverktyg som jag gärna vill komplettera och förfina, om möjligt. Helst utan att behöva läsa in mig på djupare musikteori (stråkkvartetter och fyrstämmiga satser blir för jobbigt att penetrera).
Den enkla princip jag implementerat nu bygger bara på att centrera en ackordsfigur mot en viss not
(d v s centrera en hel ackordsföljd så att varje ackord tas i den omvändning som har centrum närmast X). Det ger ett förvånansvärt bra resultat, åtminstone om man jämför med att ta alla ackord i grundform.
Ytterligare en princip kanske skulle kunna vara att försöka alternera mellan kvint och kvart i efterföljande ackord, för att i åtminstone någon mån "maskera" parallella kvinter?
Ytterligare en undring i sammanhanget: om man bestämmer sig för att ta alla ackord med t ex sex toner, vilka röster bör då ges prioritet att dubblera/oktavera? Jag antar att det finns vissa principer även här, åtminstone för vad man bör undvika.
All kunskap och förslag mottages tacksamt. Gärna med fokus på det som kan anses viktigast (eller det som gör mest nytta i förhållande till matematisk komplexitet. Jag siktar inte jättehögt just vad gäller korrekt stämföring, utan vill bara att det ska låta så schysst som möjligt, inom rimlighetens gräns, när man klickar runt bland ackorden i verktyget.)
Svara med citat
Ursprungligen postat av joule
När jag först såg trådrubriken så tänkte jag på trumpads. 
