Jag har på senare tid börjat inse att jag inte är som alla andra här. Jag har faktiskt tröttnat på musik. Jag blir ärligt talat lite avundsjuk på alla er som är som engagerade och testar nya saker, sätter sig in i mjukvara och gör fräsch musik med en tiondel av den maskinpark jag samlat på mig under åren. Jag traskar på i mina gamla spår, dels för att jag trivs i dem men mest för att jag helt saknar driv att utveckla mig. Jag kan höra en låt och få inspiration av den men den dör direkt när jag sätter mig ner och försöker göra något av den. Jag är bekväm av mig och kombinera detta med att jag är rätt ointresserad av ny musik och att lägga tid och energi på nya arbetssätt och metoder. Och vill inte vara sådan. Egentligen.
Jag lever inte för musiken. Jag pratar aldrig syntar och musik med mina vänner förutom då och då när jag och snythen här på forumet ses. Missförstå mig rätt, jag har ingen prestationsångest. Jag har i stort hittat min musikaliska identitet i form av 80-talig spacesynth och sånt, men jag gör ju samma sak om och om igen, fast men lite andra ackordföljder, om jag skall vara lite självkritisk. Jag återanvänder till och med samma ljud i mina låtar.
Vad skulle jag vilja? Jag skulle vilja vara mer intresserad av mixning, effekter och mjukvara. Mycket ny musik i de genrer jag gillar låter så satans bra, liksom luftigt och med bra tryck. Den låter liksom klart och tydligt medan mitt mest låter platt och grått. Jag är sugen på att uppgradera min studio till 16 - 24 kanaler rakt in i datorn. Gör jag den investeringen så kommer jag fortfarande inte komma ur fläcken. Enda skillnaden skulle vara att jag sitter med ännu mera utrustning som jag inte har lust att lära mig.
Hur gör ni gör att hålla intresset och kreativiteten igång? Hur håller ni nyfikenheten och pionjärandan igång? Är det en självklarhet för er eftersom musik är ert liv och ni inte har några andra intressen? Umgås nu bara med andra musiker?