Först vill jag säga att jag antagligen programmerat egna ljud på synthar i snart 30 år !! Jag älskar synthar och dess ljudmässiga möjligheter.
Men:
Med åren har jag blivit mer av en purist när det kommer till att göra "vanliga synthpop" ljud. Jag inser mer och mer att vissa maskiner egentligen endast är bra på vissa ljud !!
- "Va".. säger någon, min modular kan f..n göra vad som helst !
Jo... Fast när jag hörde en kompis spela på en Moog Taurus .... Då tänkte jag ... Åh jäklar vad snygg bas !! Det är faktiskt så det skall låta !! Lyssnar sedan på en Roland VP-330 och en Eminent. Jaha... Det är SÅ stråkar skall låta... Sampler? Fairlight CMI naturligtvis
Ett tankesätt som i det närmaste blir preset betonat och naturligtvis urtråkigt för den som gillar att pilla med tex en modular...
Är det någon annan som "ser" synthar på detta sättet. Det vill säga som maskiner INTE kan ALLT. Utan ganska begränsade tingestar som egentligen kanske bara är riktigt, riktigt bra på en eller några få grejer...
Nyfiken på era åsikter och skulle gärna vilja att ni gav exempel på maskiner som ni upplever på samma sätt.
.