Under ett par veckors tid har jag då och då fått en låt av Webstrarna på hjärnan. Inte särskilt irriterande, utan lite lagom ofta, tillräckligt för att jag ska fråga mig varför jag plötsligt börjat tänka på dom.
Är det någon mer än jag som minns dom och är det i såna fall ett behagligt minne eller mer en rysning längs ryggraden och en besk smak i munnen?
Hmmm ... gjorde inte de nån skum Erasure-tribut. Eller är det inte samma artist. Har i alla fall en 12:a liggande nånstans. Har förr mig att den var riktigt trevlig. I alla fall ... låt nummer 3 ... "Witch in the Ditch"? Nej, "Hollow Ground" var det nog!
Tja, jag har en låt med dom på en samlingscd, "Moln På Marken". Tyckte tidigare alltid att introt var helt fantastiskt men gillade inte resten av låten. Numera tycker jag det är en helt okej poplåt. Introt är dock finast.
Just det ja, Moln på marken hade dom ju också, finfin låt
Ett steg i taget eller nåt sånt hette den jag fått på hjärnan, också fin om jag minns rätt.
Jag minns verkligen inte vad jag tyckte. Var det inte ganska fluffigt? I så fall gillade jag det antagligen inte...
Jag har ett band nånstans med webstrarna från P3-programmet vox runt 90-91... de spelar några låtar akustiskt (de wallmanska synthmattorna saknas således), minns att jag tyckte det var ganska ok då.
Jag kan stoltsera med cd Album - Kärleksgruvan / 1989
cd Maxi - Erasure-esque / 1992
:-)
Minsann! Den kom på CD också? Trodde bara den släpptes lite halvanonymt på 12:a ... men det var nog en promo minns jag nu
Åhå, det där omslaget till kärleksgruvan går ju inte av för hackor iaf!
Kärleksgruvan är ju en klockren titel om inte annat.
Mjuktufft, som någon sa i ett helt annat sammanhang...
Var det inte samma stuk som Pontus och Amerikanarna?
/Mein
Kyss mig som ett stålverk. Vill också ha den på CD.
Mental note to self: Start looking for it...
"Tittar upp och länktar hem
Lever här som ett moln på marken
Tittar upp så långt långt hem
Lever här som ett moln på marken
Så kom kom ner och låt mig följa med"
Dessa textrader och melodi brukar poppa upp i huvudet med jämna mellanrum.
Så jag känner igen mig i din situation. Konstigt att vissa låter återkommer hela tiden.
Det brukar ju heta att det är de dåliga låtarna som fastnar. Men just denna tycker jag är helt ok.
Edit: Bör väl tilläggas att jag varken har skivan eller hört låten särskillt många ggr.
Jag får sån otäcka Orup-vibbar när jag tänker tillbaks på dem.
För den vetgirige
http://ne-production.nu/webstrarna/page1/page1.html
Ursprungligen postat av Mein
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Pontus och Amerikanarna om dom hade haft fler syntar kan nog vara en ganska passande beskrivning. Sån där pop som det inte känns som om någon gör längre. Oklart om det är något bra eller något dåligt dock.
Tror jag måste leta reda på några låtar och höra hur det verkligen lät.
Denna länk stämmer inte längre. Många webhotells hopp senare så återfinns nu webster siten på:
http://www.n-e.se/webstrarna
Får väl uppdatera ifall något vilset Webster fan hittar hit
//JOJA
This quote is hidden because you are ignoring this member.
Hm... Bikinis, ja... Det påstås att jag har stått på samma scen som dem en gång, det finns till och med någon sorts bildbevis, men jag undrar om det är sant.This quote is hidden because you are ignoring this member.Denna länk stämmer inte längre. Många webhotells hopp senare så återfinns nu webster siten på:
http://www.n-e.se/webstrarna
Får väl uppdatera ifall något vilset Webster fan hittar hit
//JOJA
Misery Loves Companys föregångare Forhead Injection spelade på mitt förtsta brölopp där även Webstrarna var med, fast som gäster.
He he får väl lägga ut en efterlysning på lite bilder från Bikinis spelningar
//JOJA
This quote is hidden because you are ignoring this member.
ligger på Facebook. Jag är taggad som den till höger, men jag tror inte att det är jag... Ganska likt, men jag tror det är fel.
Hmm kanske får landa på sidan. Behöver ju någon bild på Bikinis
//JOJA
This quote is hidden because you are ignoring this member.
ligger på Facebook. Jag är taggad som den till höger, men jag tror inte att det är jag... Ganska likt, men jag tror det är fel.
Åååååh vilken flashback. Jag har ju ett par skivor på CD.
( går till bokhyllan och kollar, javisst ! Där är dom ).
mellan måndag och tisdag
och
Om alla andra dog
Helt klart ett av Sveriges bästa popband. Kanonproduktion av Kristoffer Wallman och grymma mixar av Klas Wikberg.
Rekommenderad lyssning.
WT
Strålande juThis quote is hidden because you are ignoring this member.
//JOJA
"Jag lever här som ett moln på marken...!"
Senast redigerat av Matte B den 2009-02-09 klockan 19:36.
Å fasen, Kristoffer Wallman? Han har jag ju haft som jobbkollega på Propellerhead. Han jobbade med Gadd också. Visste inte att han varit en webster en gång i tiden, den gode Kroffe. När Erasure gjorde Abbaesque så gjorde Webstrarna Erasuresque. Ett kul å smart grepp.
Kristoffer var inte med i bandet Vad jag vet iaf....
Medlemmar :
Petter Eklund
Ola Jameson
Jan Lundkvist
Sten Tjäder
WT
Webstrarna gjorde ju en underbar singel tillsammas med Olle Ljungström också...den får man inte glömma:
YouTube - Webstrarna med Olle Ljungström - Vänner för livet
Idel Reeperbahn-citat.
Den finns med på "mellan måndag och tisdag".
Grym låt.
WT
En äkta webster rodnar klädsamt och tackar för uppmärksamheten. Och Baron: jag tror visst att det är du på Bikinisbilden...
jahaja... jo, jag har redan blivit övertalad...
Vem är du då?
edit: nu vet jag. (tjuvkikade lite i registret...)This quote is hidden because you are ignoring this member.jahaja... jo, jag har redan blivit övertalad...
Vem är du då?
Fusk !!!
WT
Nåt ska man väl har för att man har 10k+ inlägg...
...avsaknaden av ett liv ?
Haha
WT
Äsch, det är bara runt 4,5 inlägg om dagen...
Hahaha....ja det är fasen inte mycket det.
Nog OT. hörru kingkong ! Nu vill vi höra lite skvaller.
WT
Ja kingkong - ut med språket!
vad vill ni veta?
Vet inte hur de låter i övrigt, men den där "Moln på marken" är vad jag skulle kalla "Care Bears-rock"; en fullständigt förbjuden låt fylld med rosa sockervadd och gullegull. Jag vill liksom förstöra något när jag hör den - få tag på en sån där Care Bears-nalle och slita den i stycken! "Webstrarna" har pga den låten blivit något av ett skällsord i inspelningssammanhang hos oss. Så fort någon lägger mesig sång eller får till ett mesigt ljud, blir kommentaren: "Det låter ju för fan som Webstrarna".
När får vi se en återförening på Barowiak?This quote is hidden because you are ignoring this member.
Ingen återförening aktuell. Vi gjorde ett 20-års jubileum av vår första platta 2005, i samaband med att vi gav ut en massa gamla demos på CD ("Tejp"). Ett gig på Street i Sthlm blev det. Kul. Men det kändes som att det räcker så, tack. Det fans en anledning att vi slutade.
Tack och bock f.ö för "care bears-pop". Kalas.
Jamen då är det ju snart dags för 30-års kalas !
WT
Jag har en mer generell fråga; hur känns det att ha en popkarriär så långt bakom sig? Det är en känsla som få får uppleva men som ändå kan vara intressant för många här eftersom vi alla drömmer en musikkarriär.
Vad finns på Sten Sture nu för tiden? Finns huset ens kvar?
Vår "popkarriär" tog slut 1994 - det var då vi gjorde sista turnén och då vi la bandet på is. Då hade vi hållit på sedan 1981, ungefär. Och några av oss började spela ihop redan 78-79. Första plattan kom -85, en vinyl-LP på eget bolag, tryckt i 1000 ex. Efter det blev det 3 plattor på bolag + 2 samlingar. Vi sålde aldrig mycket skivor, men låg bra till på P3:s spellistor och hos journalisterna. Kort sagt inget man kan leva påThis quote is hidden because you are ignoring this member.Jag har en mer generell fråga; hur känns det att ha en popkarriär så långt bakom sig? Det är en känsla som få får uppleva men som ändå kan vara intressant för många här eftersom vi alla drömmer en musikkarriär.
När jag var liten ville jag verkligen bli popstjärna och känd och allt det där - det saknar jag inte alls. Kan knappast tänka mig nåt mer oattraktivt än att vara just "känd" och igenkänd. Så den drivkraften dog för länge sedan. Det jag kan sakna är känslan av 4 mot världen, The Last Gang In Town. Att göra musik i hop i en replokal. Att föra oväsen på hög volym. Att vara så där löjligt sammansvetsade och tro sig veta bäst om allt. Att komma hem med en ny vinyl 7" och tycka att det är det bästa som nånsin har gjorts och sedan gå till en replokal och kopiera allt rakt av. Att älska samma band passionerat. Kort sagt: att vara en i ett band. Allt det kan jag sakna. Men karriären kan vara.
Så: kul att få ha lekt lite. Kul att få ha gjort plattor. Lite avundsjuka på dagens band som har hela internet till förfogande. Vilka möjligheter - som vi inte hade tillgång till.
Delar av original W har sysslat med musik på olika sätt efter -94, men inte på nån egentlig nivå. Förutom Janne L, då. Han har sina fingrar med lite här och där.
Kul f.ö att läsa olika kommentarer: för mig sätter det fingret på mycket av "problemet" med W; vi var spretiga och svårdefinierade - "Care-Bears" ibland, märklig post-punk ibland, P3-pop ibland, etc etc. Vi ville så gärna klämma in alla våra referenser i allt, samtidigt. Wire skulle korsas med Pet Shop Boys och Beatles och Gang of Four med lite Associates och Chic på toppen. Svår mix. Men ganska kul. Tack för intresset.
Barowiak? Oj vilka minnenThis quote is hidden because you are ignoring this member.
Idag heter det Birger Jarl och är hippt ungt uteställe med sprutande champagne...
Tack kingkong !
WT
Ah, så för er var det bandkänslan som var det stora? Den har nog många upplevt iallafall. Intressant.
Internet är ju bra men ett problem som vi har nu, till skillnad från hur det var när ni var aktiva är att nu finns det miljoner artister att tillgå hela tiden. På det viset försvinner man mycket lätt i mängden. Ni var säkert ensamma om att låta som ni gjorde i er stadsdel iallafall, idag spelar sådant mindre roll.
Fan va bra !!
WT
Oj vad jag hade glömt bort Webstrarna!
Snabblyssnar mig igenom diskografin och det håller faktiskt mycket bättre än jag hade trott. Men nånstans var de nog lite för studentsmart pastischiga för sitt eget bästa.
Som albumet Kärleksgruvan, som glatt kastar sig mellan duracellkaninsversioner av Orup, Wire-pastischer och en skitsnygg blinkning till Camouflage (de svenska deppopparna) som är så nära originalens sound att man skulle kunnat förväxla dem - om det inte vore för att texten närmast liknar en drift med originalens försök till poetiska djupheter ("du är sval, sval som en val"). Kasten blev mindre tvära på senare skivor, men om det var till för- eller nackdel är jag inte säker på.
Hursomhelst så sitter jag här nu och rystar gubbrumpa i soffan och minns hur de nån gång för nästan 30 år sen fick mig att dansa mig svettig genom en hel konsert, en bragd som inte många band lyckats med, vare sig förr eller senare. Gott så.
Jag har deras lilla akustiska spelning i P3 nånstans....
Jag lyckades norpa ett exemplar av "Den stora saxen" när Sveriges Radio sålde ut arkivet i Växjö. Sedan köpte jag precis "I kärleksgruvan" och fick ett ex (till) av Vänner för livet 7" som bonus.
När det är bra är det verkligen bra. Men ibland inte lika...
Härligt trådgräv!
Så nu får det magiskt bli lite Webstrarna i lurarna på jobbet.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
