PF
2003-05-19, 22:46
Handla tyskt? Ja, det låter nästan som skällsord. Handla tyskt. Smaka bara på uttrycket. Det känns ju liksom lite fel. Bo här och handla från Tyskland. På något vis känns det som om det skapar en ojämn handelsbalans.
Men på något vis känns det som en smart grej. Vi är ju med i EU. Från barndomen minns jag att det fanns en massa kampanjer för att handla svenskt. Var det Volvo och Saab som samarbetade om det uttrycket? Har dock inte sett det sedan Dackefejden. Köp Svenskt!
http://www.europarl.eu.int/pictures/eu.gif
Gemeinschaft
Idag landade trevlig post i min brevlåda. Den fullkomligt hemska katalogen från Music Store i Köln. Hemsk på ett tyskt vis. Fantastisk på ett tyskt vis. Stort sortiment. Många special bundleprice! och liknande. Det finns liksom ingen finess - men å andra sidan, vad gör det när priserna är så låga som de är?
Ibland är detta dock en myt. Om man jämför med våra svenska handlare så kan butiken runt hörnet vara bra mycket billigare än Heinz Von Knackwurst & Co där nere i den europeiska högborgen. Men det är tyvärr bara ibland. Med betoning på ibland.
Man bläddrar igenom katalogen med skräckblandad förtjusning. En otrolig mängd prylar. I en salig röra. Omöjligt att hitta vad man söker. Lättklädda damer, vad ska jag tänka nu. Vackra också. Hoppas inte flickvännen råkar se mig över axeln just nu. Bläddra förbi. Ah, där är ett säkert uppslag. Nå´n tabell av något slag. Tumgrepp där så man har en "boss key" om hon råkar tjuvtitta. Man vill ju inte bli anklagad för att ha blivit fluktare på äldre dar.
Texter som ser ut att vara översatta av Altavista´s Babelfish eller någon annan digital maskin. Ibland ett ganska bra engelskt språk, ibland rent komiskt, sjukt dåliga översättningar. "The absolute mega hit!". Tyskar har ibland också en förmåga att skriva samman engelska ord. Så de blir tyska. "Brandnew!". Man riktigt hör hur den düska brütningen tar överhanden.
Hur mycket jag än vill hävda den svenska smakfullheten så finns det en motsägelse i detta. Ni har väl sett reklamtidningen från Musikbörsen? Inga lättklädda brudar (tyvärr), men i stället ett fullkomligt horribelt språk. Av svenskar, för svenskar. Kan känna att hur komisk Music Store´s katalog ändå är mellan varven så gör de i alla fall ett försök. De breddar sig och säljer utanför landets gränser. Jag tvivlar inte på att Music Store exempelvis kan skriva bra tyska - för sin tyska publik. Och inte alls uppfattas som stötande bland tyskar. Lättklädda damer, ha! Det hör ju till vardagen. Där. Så vad är då problemet?
Var är svenskarna? Var är våra svenska reklamutskick, var är våra svenska internethandlare för musikutrustning? Jodå, det finns några. Jag känner till tre: Sagda Musikbörsen (som nyligen öppnat en "webstore" på allvar), JAM (som inte har store-funktioner men använder websajten väldigt aktivt) samt Feedback Music i Malmö. Se´n har nästan alla musikaffärer websidor, men samtliga känns lite svårgenomträngliga. Inte övertydligt med KÖP-knappar, utan mest informativa sajter. Ibland snygga produktioner för övrigt, men med en klar "kom in i butiken!"-stämpel. Det är inte dumt. Musikaffärer är trevliga.
Vad de dock glömmer är att det ofta är söndag då man har bestämt sig för Den Där Prylen. Eller rent av sen kväll. Med eller utan Luuk. Och man känner att det vore rätt kul att få hem prylen rätt snart. Utan att behöva gå och pruta hos tomtenissarna i butiken. Tomtenissarna som ibland inte ens bryr sig om att man försöker få uppmärksamhet. Tomtenissarna som i värsta fall får dig att känna dig som Den Beige Kunden, som du säkert minns från Roy & Rogers mack.
Det är väl klassiskt. Kunden som kommer in i musikaffären och bara ska köpa ett plektrum. Får han bra service kommer han in nästa vecka då ProTools ska inhandlas. Men musikaffärerna hoppar runt i ett ekorrhjul. Kunden som bara ska köpa ett plektrum får sällan den där toppenservicen han tänkt sig.
Och då står Tyskland där och bankar. På dörren. Achtung, polizei! Vi har 30% lägre priser på allt. Hur ska du ha det?
Det är frågan det. Handlar du svenskt? Eller tycker du tysk internethandel funkar bra? Får du bra service när du ska handla plektrum? Bildligt talat, naturligtvis. Översätt till det språk som passar dig. Plektrum, midikabel, DAT-kassett, CDR-skiva. Ska musikaffärerna vara som de är, lite sävliga sådär, lite hemtrevliga men ibland ganska frustrerande? Eller ska de vara som skoaffärer med ihärdiga tanter som rusar fram och möter dig i dörren? "Kan jag hjälpa dig med något" och ett trevligt leende? Ja. Både och. Men inte bara ungdomsgård. För då kan man ledsna. Gå hem och sätta sig vid datorn och knäppa upp en Bier, ta en bit tüsk ölkorv och surfa in på en sajt där man serverar allt på ett stort fat, sedan få hem sin Prül två dagar senare. No worries.
Svenska musikhandlare borde vara frustrerade, slita sitt hår... men jag ser inga motaktioner. Privatimporten tillåts växa i lugn och ro. Och samma sak gör tysklands BNP. Vi fattiga svenskar bidrar. Sned balans eller sund konkurrens?
Men på något vis känns det som en smart grej. Vi är ju med i EU. Från barndomen minns jag att det fanns en massa kampanjer för att handla svenskt. Var det Volvo och Saab som samarbetade om det uttrycket? Har dock inte sett det sedan Dackefejden. Köp Svenskt!
http://www.europarl.eu.int/pictures/eu.gif
Gemeinschaft
Idag landade trevlig post i min brevlåda. Den fullkomligt hemska katalogen från Music Store i Köln. Hemsk på ett tyskt vis. Fantastisk på ett tyskt vis. Stort sortiment. Många special bundleprice! och liknande. Det finns liksom ingen finess - men å andra sidan, vad gör det när priserna är så låga som de är?
Ibland är detta dock en myt. Om man jämför med våra svenska handlare så kan butiken runt hörnet vara bra mycket billigare än Heinz Von Knackwurst & Co där nere i den europeiska högborgen. Men det är tyvärr bara ibland. Med betoning på ibland.
Man bläddrar igenom katalogen med skräckblandad förtjusning. En otrolig mängd prylar. I en salig röra. Omöjligt att hitta vad man söker. Lättklädda damer, vad ska jag tänka nu. Vackra också. Hoppas inte flickvännen råkar se mig över axeln just nu. Bläddra förbi. Ah, där är ett säkert uppslag. Nå´n tabell av något slag. Tumgrepp där så man har en "boss key" om hon råkar tjuvtitta. Man vill ju inte bli anklagad för att ha blivit fluktare på äldre dar.
Texter som ser ut att vara översatta av Altavista´s Babelfish eller någon annan digital maskin. Ibland ett ganska bra engelskt språk, ibland rent komiskt, sjukt dåliga översättningar. "The absolute mega hit!". Tyskar har ibland också en förmåga att skriva samman engelska ord. Så de blir tyska. "Brandnew!". Man riktigt hör hur den düska brütningen tar överhanden.
Hur mycket jag än vill hävda den svenska smakfullheten så finns det en motsägelse i detta. Ni har väl sett reklamtidningen från Musikbörsen? Inga lättklädda brudar (tyvärr), men i stället ett fullkomligt horribelt språk. Av svenskar, för svenskar. Kan känna att hur komisk Music Store´s katalog ändå är mellan varven så gör de i alla fall ett försök. De breddar sig och säljer utanför landets gränser. Jag tvivlar inte på att Music Store exempelvis kan skriva bra tyska - för sin tyska publik. Och inte alls uppfattas som stötande bland tyskar. Lättklädda damer, ha! Det hör ju till vardagen. Där. Så vad är då problemet?
Var är svenskarna? Var är våra svenska reklamutskick, var är våra svenska internethandlare för musikutrustning? Jodå, det finns några. Jag känner till tre: Sagda Musikbörsen (som nyligen öppnat en "webstore" på allvar), JAM (som inte har store-funktioner men använder websajten väldigt aktivt) samt Feedback Music i Malmö. Se´n har nästan alla musikaffärer websidor, men samtliga känns lite svårgenomträngliga. Inte övertydligt med KÖP-knappar, utan mest informativa sajter. Ibland snygga produktioner för övrigt, men med en klar "kom in i butiken!"-stämpel. Det är inte dumt. Musikaffärer är trevliga.
Vad de dock glömmer är att det ofta är söndag då man har bestämt sig för Den Där Prylen. Eller rent av sen kväll. Med eller utan Luuk. Och man känner att det vore rätt kul att få hem prylen rätt snart. Utan att behöva gå och pruta hos tomtenissarna i butiken. Tomtenissarna som ibland inte ens bryr sig om att man försöker få uppmärksamhet. Tomtenissarna som i värsta fall får dig att känna dig som Den Beige Kunden, som du säkert minns från Roy & Rogers mack.
Det är väl klassiskt. Kunden som kommer in i musikaffären och bara ska köpa ett plektrum. Får han bra service kommer han in nästa vecka då ProTools ska inhandlas. Men musikaffärerna hoppar runt i ett ekorrhjul. Kunden som bara ska köpa ett plektrum får sällan den där toppenservicen han tänkt sig.
Och då står Tyskland där och bankar. På dörren. Achtung, polizei! Vi har 30% lägre priser på allt. Hur ska du ha det?
Det är frågan det. Handlar du svenskt? Eller tycker du tysk internethandel funkar bra? Får du bra service när du ska handla plektrum? Bildligt talat, naturligtvis. Översätt till det språk som passar dig. Plektrum, midikabel, DAT-kassett, CDR-skiva. Ska musikaffärerna vara som de är, lite sävliga sådär, lite hemtrevliga men ibland ganska frustrerande? Eller ska de vara som skoaffärer med ihärdiga tanter som rusar fram och möter dig i dörren? "Kan jag hjälpa dig med något" och ett trevligt leende? Ja. Både och. Men inte bara ungdomsgård. För då kan man ledsna. Gå hem och sätta sig vid datorn och knäppa upp en Bier, ta en bit tüsk ölkorv och surfa in på en sajt där man serverar allt på ett stort fat, sedan få hem sin Prül två dagar senare. No worries.
Svenska musikhandlare borde vara frustrerade, slita sitt hår... men jag ser inga motaktioner. Privatimporten tillåts växa i lugn och ro. Och samma sak gör tysklands BNP. Vi fattiga svenskar bidrar. Sned balans eller sund konkurrens?